2010-04-13, 21:54
  #1
Medlem
Jag är nu 19 år men behandlades med levaxin under min pubertet, detta för att struma finns i familjen och det fanns viss risk att mina hormoner skulle hoppa och ha sig under puberteten. Jag slutade med levaxin för ungefär 2½ år sedan. Har sedan dess känt mig knasig, eller vad man ska säga.

Jag har känt mig orolig de senaste åren, stressad i skolan och hemma har det varit struligt vilket påverkar det mesta,jag har jättesvårt för att koncentrera mig på saker och ting (speciellt slappna av när jag är ensam och kolla på film, klara inte av att vara ensam, jag behöver ha folk omkring mig har jag kommit på. varför det är så, vet jag inte)
ett par gånger har det känts som att det är något på bröstkorgen som trycker ner mig, tryck över bröstet det vill säga. det är inte svårare att andas direkt men jag blir mer orolig och ängslig på grund av det.
jag ältar saker och ting väldigt ofta, jag tänker hur det skulle ha varit om jag gjort si eller så istället för så eller si.
jag kan bli lätt svartsjuk när jag är i nya relationer. jag har ofta en konstig känsla av att jag ska förlora mina vänner, bara för att de inte umgås med mig eller för att de umgås med någon av våra gemensamma vänner. svårt att förklara det där, men det känns inte som att jag "har någon" om ni förstår vad jag menar. jag har ingen bästa vän utan får dela med andra..
känner jag mig uppskattad? nej, det tycker jag inte. mamma och pappa ser och märker mig bara vid onödiga små tillfällen. men det kanske är mitt fel att jag tänker att jag är uppskattad bara vid dem tillfällena.

annars är jag ofta väldigt trött, det vill säga, jag vill vila och sova ofta. men ändå är jag uppe ett bra tag om kvällarna, ibland ända till två när jag ska gå upp på morgonen vid kanske senast åtta. skolschemat varierar, både beroende på dag och på mitt humör, så jag sover inte regelbundet.
jag kan inte avgöra längre om jag har kontroll eller inte över mitt liv, rent känslomässigt. det känns som att någonting är knasigt och behöver återställas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. jag kan gå från glad till irriterad och ledsen på några dagar och reta mig på hela världen. samtidigt kan jag snabbt ändra om mitt humör om jag får mina behov tillfredsställda (helst kärlek och fina ord, men även sex och närhet, antingen närhet med andra eller bara med mig själv)

jag känner mig som ett känslomässigt vrak som skulle kunna skrika ut sin ilska, ångest och frustration när det kommer till kritan en vacker dag. eftersom jag ofta är lättirriterad, orolig och ängslig är jag faktiskt rädd att jag tappar kontrollen över mig själv någon dag. inte att jag tar livet av mig men att jag blir knäpp, ännu mer argsint och bedrövlig. det känns som att jag försvinner i en annan värld när jag står och skriker åt min ena lillasyster till exempel, jag hade kunnat slå henne gul och blå för hon är så jävla hemsk ibland och hon förstår inte att hennes elaka och onormala beteende påverkar oss andra i familjen. det känns som att ALLA lägger ansvaret på mig, att jag ska fixa och trixa med allt och alla. när de sedan säger att jag inte ska lägga mig i förstår jag ingenting för jag är ju redan inblandad i familjeproblemen! det går inte att ta sig ut ur problemet bara för att någon annan säger att man inte ska lägga sig i.

det finns så mycket mer jag vill skriva men jag orkar inte, jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja i. det har hänt så mycket annat i min barndom att jag inte vågar möta problemen nu i vuxen ålder.
Citera
2010-04-14, 00:01
  #2
Medlem
sommarlovs avatar
Är det inte så alla känner sig i slutet av puberteten?
När du har flyttat hemifrån kommer det kännas bättre!
Citera
2010-04-14, 10:37
  #3
Medlem
-Sulan-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av yuyup
det finns så mycket mer jag vill skriva men jag orkar inte, jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja i. det har hänt så mycket annat i min barndom att jag inte vågar möta problemen nu i vuxen ålder.

Börja från början och fortsätt tills du är nöjd. Första steget har du redan tagit då du skrev dina rader. Många av de tillfälliga hindren du beskriver har de flesta människor gått igenom och vet att det finns en framkomlig väg. En variant är att sätta sig ner i lugn och ro då du försöker se på möjligheterna i ditt liv. Skriv ner en kortfattad lista på saker du mår bra av att göra. Hur mår du egentligen när du är vaken långt in på natten och ska upp tidigt på morgonen? En kort lista med saker du mår mindre bra av kan fungera som en nyckel till hur du kan undvika stressande aktiviteter eller undvika dem. Vad är bäst för dig på längre sikt?

Ett relativt välplanerad och regelbunden tillvaro underlättar för kroppens samt knoppens olika behov. Försök upprepa vid lämpliga tillfällen vad du upplever som positivt i ditt liv. Prova att lägga in motion åtminstone några gånger per vecka. Behöver inte vara extremt ansträngande utan kan räcka med långpromenader i naturen. Även vid andra tillfällen kan du intala dig själv att gå helt avslappnat, precis som många gör i tex. skogen. Känn efter hur det känns i kroppen vid dessa tillfällen. Försök låt tankarna vila samtidigt och bara upplev! Prova att bara njuta av att vara fullt medveten.

Motion nämner jag inte bara för att det stärker kroppen så vi orkar mer, även i sänghalmen... Fysisk kondition bidrar till att förbättra den inre emotionella uthålligheten. Danska läkare rekommenderar det till många människor som behöver stärka det inre. Inre balans skapar yttre harmoni och tvärtom. Därför är det väsentligt att skärskåda både det inre och det yttre. Hur ser ordningen ut på ditt rum? I din garderob osv.

Rutiner beträffande hygien är likt en diamant för välbefinnandet. Har du inte en eltandborste så skaffa det! Oral-B är en hit. Fräschören är helt enorm jämfört med vanlig tandborste. Komplettera med tandtråd - varje dag. Eventuellt munvatten. Låter det tråkigt? Ställ dig då frågan vem du gör det för och varför! Har du lite smågula tänder komplettera med whitening från någon nätfirma. Vita tänder kan göra underverk för självkänslan. Jo jag vet att det är flera små tips längs vägen. Men många bäckar små... Försök inte genomföra allt samtidigt utan ta lite i taget.

Uppiggande drycker som kroppen bara älskar är färsk juice och rent vatten från naturliga källor! Juicer innehåller mängder med vitaminer/antioxidanter och källvatten är ren energi då det innehåller elektroner samt mineraler. Elektronerna i källvatten fungerar även de som antioxidanter då fria syreradikaler saknar just elektroner - enkelt va? Är föga känt bland allmänheten men bla. många vattenforskare och fysiker känner till det.

En bok som jag varmt kan rekommendera är "Fit for life" kan återfinnas på ett nätantikvariat. De rekommenderar ovanstående drycker på förmiddagen och enbart frukt fram till lunch. Anledningen är att kroppen har en utrensningsperiod och gör sig av med toxiner i stor skala. Metoden bygger på en amerikansk läkares upptäckt att krävs olika slags magsafter för att spjälka kolhydrater och proteiner. En kortfattad presentation finner du här:

http://web.comhem.se/siv/fitforlife.htm

Skillnaden att följa hur kroppen egentligen fungerar beträffande matsmältningen kan bli helt enorm. Anledningen är att processen är den mest energikrävande i hela kroppen. Har du någon gång känt dig påtagligt trött efter en bastant måltid? Magen för samtidigt en massa ljud och verkar inte bli tyst på en god tid? Just då utkämpas en kamp mellan basiska och alkaliska magsafterna som i viss utsträckning tar ut varandra. Resultatet kan bli delvis smält mat som kroppen skickar vidare och tarmarna har vissa besvär att ta upp näring ifrån. Blir du ibland hungrig redan några timmar efter en ordentlig måltid kan här finnas en ledtråd. Efter några dagars harmoniskt ätande kan man få stora mängder energi över till annat!

De olika symptomen på stress du beskriver är alla utslag på vårt mest basala sinnesorgan. Jag gör en schematisk översikt så du förstår hur processen ser ut. Kan du bli allt mer medveten om den ökar möjligheten att själv ta kontroll och slippa leva livet i automatläget ständigt inkopplat. Istället för att ytligt emotionellt överreagera så kommer du kunna på lämpligt vis agera. I ena läget är hjärnan helt upptagen med sin tankeverksamhet och oändliga tankekedjor på grund av associationsförmågan. Den är jättebra då vi behöver utnyttja den funktionen. Men för hög eller irriterande aktivitet via dagsmedvetna sinnesorgan översensibiliserar oss och du kan reagera på tex. din syster.

Stoppa nu upp ett tag och ställ dig frågan. Är det någon skillnad på hur du uppfattar världen när det går småsegt jämfört med när du känner dig förälskad? Är det inte samma värld och samma familj? Klurigt att vara förälskad i en motpart hela livet men den inre uthålligheten kan bli minst lika stark som en maratonlöpares kondition! Hur då kanske du undrar? Den andra sidan av vår medvetenhet är icke tänkande. Du kanske har upplevt det vid skogspromenader, en dag på havet, när du simmade senast och definitivt strax innan du somnar.

Dessa så kallade icke dualistiska sinnestillstånd är som grädde på moset för knoppen och kroppen! Vad som sker är att hjärnan frikopplas och får vila. Kroppen som helhet genomgår ett naturligt tillstånd av läkning. Hela den asiatiska grundläggande medicinen bygger på denna princip då Yin och Yang spontant kan balanseras. Lär du dig någon enkel avslappningsmetod har du en medresenär livet ut. Vad som passar just dig är en del av äventyret med utforskande av ditt eget oändliga inre. En del människor som är vana vid sällskap börjar med tex. "Mental Träning" av Lars-Erik Uneståhl.

http://thepiratebay.org/search/mental%20traning/0/99/0

Vill du prova meditation så börja gärna i grupp så du har ett naturligt stöd och kan ställa frågor. Känner du dig inte redo för något liknande så försök då med kroppsterapier du kan tänkas uppskatta. Rosenterapi kan göra fullständiga under då spänningar i kroppen löses upp och ibland med dem tidigare mindre positiva erfarenheter. Nyutbildade terapeuter har ofta en rimlig avgift. Jag kan även ge dig grunderna för energibalansering på meridianerna via ett senare PM om du så önskar. Har använt det i många sammanhang sedan drygt 15 år.

Har jag glömt något? Kanske att livet är ett spännande äventyr där intressanta upptäckter finns bakom nästa... Vad just du vill få ut av det är mycket upp till dig själv! Efter hand formar du ditt liv exakt som du själv vill ha det. Men ha inte för bråttom!!! Speciellt inte så länge du bor hemma. Tålamod är bland det allra ädlaste du kan ha i din ryggsäck och låt inte dina tankar dra iväg med dig. Därför är den inre träningen så oändligt väsentlig. Prova att lugnt iaktta hur omgivningen stressar i tillvaron. Behöver inte påtala det för någon utan använd dina erfarenheter till att skapa din egen inre oas av prunkande harmoni! Ta fasta på det du är bra på samt intresserad av i positiv bemärkelse och odla det. Kanske grunden för nuvarande eller kommande karriär?

Något många svenskar uppskattar är utlandsresor. Var har du varit utrikes? Har du något drömresmål? Ta fasta på det och gör upp en rimlig tidsplan på när du ska genomföra din drömresa. Livet handlar till stora delar om korta respektive långa resor självständigt och med andra. Vi lär känna oss själva och andra i god utsträckning då vi utsätts för prövningar. Men i slutändan har vi bara varandra att ta vara på och utvecklas tillsammans med i så god samverkan som möjligt. Alla mognar vi i olika takt och även din lillasyster kommer att bli vuxen en dag.
Citera
2010-04-14, 10:39
  #4
Medlem
19801s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av yuyup
Jag är nu 19 år men behandlades med levaxin under min pubertet, detta för att struma finns i familjen och det fanns viss risk att mina hormoner skulle hoppa och ha sig under puberteten. Jag slutade med levaxin för ungefär 2½ år sedan. Har sedan dess känt mig knasig, eller vad man ska säga.

Jag har känt mig orolig de senaste åren, stressad i skolan och hemma har det varit struligt vilket påverkar det mesta,jag har jättesvårt för att koncentrera mig på saker och ting (speciellt slappna av när jag är ensam och kolla på film, klara inte av att vara ensam, jag behöver ha folk omkring mig har jag kommit på. varför det är så, vet jag inte)
ett par gånger har det känts som att det är något på bröstkorgen som trycker ner mig, tryck över bröstet det vill säga. det är inte svårare att andas direkt men jag blir mer orolig och ängslig på grund av det.
jag ältar saker och ting väldigt ofta, jag tänker hur det skulle ha varit om jag gjort si eller så istället för så eller si.
jag kan bli lätt svartsjuk när jag är i nya relationer. jag har ofta en konstig känsla av att jag ska förlora mina vänner, bara för att de inte umgås med mig eller för att de umgås med någon av våra gemensamma vänner. svårt att förklara det där, men det känns inte som att jag "har någon" om ni förstår vad jag menar. jag har ingen bästa vän utan får dela med andra..
känner jag mig uppskattad? nej, det tycker jag inte. mamma och pappa ser och märker mig bara vid onödiga små tillfällen. men det kanske är mitt fel att jag tänker att jag är uppskattad bara vid dem tillfällena.

annars är jag ofta väldigt trött, det vill säga, jag vill vila och sova ofta. men ändå är jag uppe ett bra tag om kvällarna, ibland ända till två när jag ska gå upp på morgonen vid kanske senast åtta. skolschemat varierar, både beroende på dag och på mitt humör, så jag sover inte regelbundet.
jag kan inte avgöra längre om jag har kontroll eller inte över mitt liv, rent känslomässigt. det känns som att någonting är knasigt och behöver återställas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. jag kan gå från glad till irriterad och ledsen på några dagar och reta mig på hela världen. samtidigt kan jag snabbt ändra om mitt humör om jag får mina behov tillfredsställda (helst kärlek och fina ord, men även sex och närhet, antingen närhet med andra eller bara med mig själv)

jag känner mig som ett känslomässigt vrak som skulle kunna skrika ut sin ilska, ångest och frustration när det kommer till kritan en vacker dag. eftersom jag ofta är lättirriterad, orolig och ängslig är jag faktiskt rädd att jag tappar kontrollen över mig själv någon dag. inte att jag tar livet av mig men att jag blir knäpp, ännu mer argsint och bedrövlig. det känns som att jag försvinner i en annan värld när jag står och skriker åt min ena lillasyster till exempel, jag hade kunnat slå henne gul och blå för hon är så jävla hemsk ibland och hon förstår inte att hennes elaka och onormala beteende påverkar oss andra i familjen. det känns som att ALLA lägger ansvaret på mig, att jag ska fixa och trixa med allt och alla. när de sedan säger att jag inte ska lägga mig i förstår jag ingenting för jag är ju redan inblandad i familjeproblemen! det går inte att ta sig ut ur problemet bara för att någon annan säger att man inte ska lägga sig i.

det finns så mycket mer jag vill skriva men jag orkar inte, jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja i. det har hänt så mycket annat i min barndom att jag inte vågar möta problemen nu i vuxen ålder.
Låter ganska normalt. Sov så mycket som över huvudtaget går. Stressa ner. Sköt kosten och motionera.

Childhood is what you spend the rest of your life getting over.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in