Moraliska argument för och mot biologisk mångfald?

Någon som har närmre koll på etiken gällande biologisk mångfald?
Vilka argument för och mot finns för bevarandet av biomångfald?

Det finns säkert en massa här som vet mycket mer om detta än mig, har jag sett vid diskussioner om etik då folk tagit upp filosofer som menar att biologi kan användas som rättsnöre vid moraliska dilemman. Men, jag vill ändå säga något om mångfald.

Inom taoism och animistiska religioner har man ofta en balans med naturen, som ideal. Man menar på att man skadar sig själv om man skadar naturen, om man förstör harmonin. Och eftersom allting är sammankopplat, så finns det ett värde i att ge alla olika delar av biosfären större chans att överleva sjukdomar eller annat som skulle kunna göra naturens balans mer svag för förändringar. Till exempel, om ett område förlitar sig på en viss sorts fisk, och den fisken dör ut på grund av en sjukdom som enbart drabbar den arten/rasen, så dör hela näringskedjan i det området. Detta ses då alltså som dåligt, eftersom människor ses som en del av det större kretsloppet. Och, även människor ska försvaras mot att dö ut, eftersom även människor ger resten av naturen en viss sorts mångfald.

Argument emot biologisk mångfald kan vara att man rent krasst ser det som guds vilja (teologiskt argument) om en art/ras försvinner, eller att man talar om att arter/raser som inte är starka nog att överleva inte förtjänar att överleva (rasistiskt argument), eller att det inte finns något speciellt värde i att bevara naturen såsom vi ser den (deterministiskt/evolutionistiskt argument).

Sen kan man se det också, lite off-topic, att just värderingen att biologiskt mångfald är något bra, blir mer genomsyrande i samhället under tider av större kriser. Det syns kanske enklast idag genom hur folk talar om kulturell mångfald i och med den ekonomiska krisen (det är vänstersidans argument, högersidan ser det mest som positivt i och med den ökade arbetskraftsinvandringen), men det är hegemonisk diskurs inom alla diskussioner. Och varför det är på det viset kan man ju spekulera kring, men troligast är det nog kopplat till hur grupper föredrar att inkludera främlingar (och på det sättet gör man främlingen till en del av Vi-gruppen istället för Dom-gruppen, så att det farliga hos det okända försvinner) istället för att eliminera dom, när samhället genomgår något av en kollaps. En existentiell fråga helt enkelt. Man söker att ha någon form av upplevelse av kontroll över sin livsvärld. Om man ser sitt Själv som en del av en större variation, såsom den man kan finna i naturen, så är en mindre variation skrämmande för att den hotar ens existens. Om man däremot ser sitt Själv mer kopplat till ett strikt byråkratiskt system till exempel (som man gör om systemet fungerar, som under tider av ekonomisk välgång), så tillhör naturen mer Den Andre och behandlas således därefter. Ganska puckat egentligen, att våra existentiella villkor ska behöva arbeta för kapitalismens nycker på det sättet, kommer inte sluta bra för Gaia om man säger så

Rent spontant känns det som det som är moraliskt vad gäller biologiska mångfalden är det som gynnar eller berikar mänskligt liv.
Om den parasit som orsakar malaria dog ut, eller om de olika hepatitvirusen försvann skulle inte många tycka att detta var förkastligt. Vi har spenderat mycket pengar på att utrota Polio så även detta stöds av de flesta.
Även om vi inte har någon praktiskt användning av snöleoparder så ofta, ser vi detta som något som berikar vår tillvara pga av deras skönhet så att säga.

Bumpar tråden lite. Märkligt att intresset för ekologisk filosofi är så pass begränsat. Beror det på bristande medvetenhet om den ekologiska katastrofen eller vad e grejen?

Tja eller kanske för att det naturliga urvalet fortfarande gäller.

Vi människor har på många ställen förvandlat miljön. Arter som anpassar sig överlever. De som inte gör det dör ut.

Så har det alltid varit vid miljöförändringar.

Tycker du själv att ditt svar är något att hänga upp i julgranen? Är du en sån som alltid måste ha något att säga trots att du inte har något att säga?

Hen frågar om det finns några argument för en specifik inställning till biologisk mångfald. Du svarar knasigt.

Jag vet inte... det måste ju falla tillbaka på något moraliskt subjekt. Gaia kanske, men det är en besjälning som många idag ser som märklig. Jag vet inte om det kanske var Marx som var den som befäste att naturen var ett verktyg (om så är det lite ironiskt med eko-vänstern), och att uppfattningen, i ett strängare perspektiv, om vad som är i liv och inte är godtycklig och blott paradigmatisk. Jag tror inte att det du söker efter är att falla tillbaka på att människan är det moraliska subjektet här, om det vore så hade det varit lättare för mig att diskutera ämnet - annars får man ju köra den där Singer-grejen - men jag tror att den uppfattningen är tillräcklig för konservatister att anta för att klara de uppsatta målen. Fast då gör man ju naturen till ett instrument igen, och jag antar att det är där den egentliga tvisten ligger, någon inneboende vördnad och samvete för naturen lik den vi har för gudomar, och, då är ju resultat mindre viktigt och respekt och affektion större. Frågan är bara vilka grunder vi har att anta att där är något som kan mottaga denna värme.

Eh, du frågade om moraliska argument för eller emot att bevara den nuvarande biologiska mångfalden. Du fick ett motargument. Så gnäll inte.

Man får ju inte glömma bort att människan troligen kunde utvecklas tack vare en tidigare massutrotning.

Hej.
Mitt argument kan kopplas till etik.

T.ex. att öka sannolikheten för att ekosystem och liv på jorden kommer att fortsätta under miljontals år. Är etiskt gott.

"Mycket generellt:

En mångfald i dynamiska system gör sannolikt det dynamiska systemet stabilare, relativt
en enfald i det dynamiska systemet.
En mångfald av reglermekanismer och att reglermekanismerna varierar minskar sannolikheten
för att ett fåtal återkopplingsmekanismer blir dominerande och kraschar systemet.

(Jag använder ordet "sannolikt" för att markera att motsattsen kan inträffa.)
Jmf. Ekologi, ekonomisk riskspridning, nationalekonomi, mångfald av tankar osv."

Från min sida:
http://hem.passagen.se/cnyland/index.html

Vänligen
Christer



T.ex. Om man skulle klona fram en ny art, med liten genetisk variation, så skulle hela arten snabbt kunna dö ut av ett virus. Men om genetiska variationen är stor, så kan en del överleva ett farligt virus.
Jmf risodling mm, på länken.

Frågan är ju varför det är gott.

Descartes menade det fanns ett absolut bevis approx" Jag tänker, alltså existerar jag".
Kanske man kan tvivla även på detta.

Jag tror inte på absoluta bevis inom etiken.

Jag försöker inte ens bevisa att det är fel att döda.
Jag har bara inställningen att det är fel att döda, då man kan undvika det.
Det handlar om normsystem.
Min tro är att krig leder till onödigt lidande. Jag kan inte absolut bevisa något, men kan ge argument.

Man kan ju däremot argumentera för att vissa normsystem, kan minska onödigt lidande, stimulera människans
intellekt och kultur.

Normalt nöjer jag mig själv med metoder och argument som accepteras innom vetenskapen och vetenskapsteorin.

Jag kan inte absolut bevisa att något är gott eller oetiskt, men ingen annan kan heller ge absoluta bevis.
Ingen kan bevisa att det är rätt att döda andra.

Egentligen vet du nog att alla har problem med att svara på: "Frågan är ju varför det är gott".
Jag försökte bara ge ett argument om mångfald, så att andra kan koppla det till sitt normsystem och sin etik.

Jag skulle däremot kunna argumentera kring FNs Mänskliga rättigheter, från ett postulerat normsystem.

Vänligen
Christer


Jag kan ju ändra min formulering "Är etiskt gott", till att några tycker kanske det är etiskt gott.