Hur orkar man göra en genusfråga av en sån här tragedi?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/15...icle6932656.ab

Visst, jag har förståelse för att det finns kvinnohus och andra särskilda skyddsmekanismer för kvinnor i samhället. Men när man gör en genusfråga av så gränslös tragedi som den här så önskar jag att de båda fittorna som står bakom texten, Kerstin Weigl och Kristina Edblom, kommer att ruttna i helvetet.

Håller med dig, de patetiska feministerna har ingen nedre gräns när det gäller att hitta propaganda; dom tar varje chans dom får. Sen att artikeln är från aftonbladet gör artikeln bara ännu mer odräglig.

Undertonen är ju så jävla tydlig i artikeln. Död åt kärnfamiljen. Vad ärligt talat finns det för argument för att det patriarkala våldet skulle minska om man exempelvis skulle bo i ett kollektiv?

Men jag förstår inte vad som upprör dig. Det är en tragedi på många plan. Men jag tycker att det är fel att kalla det för utvidgat självmord. Han tog livet av sig men han mördade sin son och sin fru. De här morden blir oftast inte uppmärksammade om de "bara" dödar sin fru och inte barn.
Att kalla det för en familjetragedi får det att låta som om frun och barnen har en skuld i att de blivit mördade eller som de begått kollektivt självmord.

Hur får du ut budskapet "död åt kärnfamiljen" i den texten?

Mådde också illa när jag läste skiten, en häxjakt på män.
De verkar desperata nu när det nyligen varit flera kvinnliga mördare på löpsedeln.

Gör du inte? När man plockar fram en sån här tragedi och gör en genusfråga av den, därefter hänvisar till tre andra fall för att försöka ge legitimitet åt argumentationen; "Se här, vi har en trend!!!"

Totalt fyra fall under tio år (eller mer). Trend? Är dom bara helt blåsta, eller går det att diagnosticera?

Finns det inga gränser för vad journalister gör för att se sig själva publicerade med helbilds-bylines?

Det är ingen trend. Jag håller med. Men samtidigt måste det väl uppmärksammas, analyseras och man måste försöka fånga upp dessa män och hjälpa dem innan det går så här långt.
Inget barn eller ingen kvinna ska väl behöva bli mördade för att deras man har en psykisk sjukdom. Jag hade haft samma åsikt om det handlade om kvinnor som tog med sina män och barn i graven.

Tycker att de har rätt i att det bör skrivas som mord och inte familjetragedi. Dock anar man ett visst underliggande hat/hets mot män och kärnfamiljen om man sätter artikeln i samband med övriga artiklar de skrivit om ämnet.
Personen hade ju tydligen sökt vård för att han kände sig mentalt instabil, men utan att få någon. Så dessa kvinnor hade hellre fått skriva en kritisk artikel till varför staten så ofta vägrar att ge vård till män som visar sig vara psykiskt instabila.

Spot on. P.g.a. att dom vill se allt som stackars-kvinnors-kamp-mot dumma-män så missar dom helt (eller kanske intresserar sig?) för det absolut viktigaste och mest uppenbara: Varför får inte psykiskt sjuka människor den hjälp dom behöver - oavsett om dom är män, kvinnor eller barn?

Visst är det mord och inte tragedier

Visst hade man kunnat skriva en kritisk artikel om psykvården (något som jag för övrigt har uppfattat görs med jämna mellanrum) men man måste även kunna analysera mord på andra plan i medier. Det handlar inte om att skuldbelägga alla män, men om man ser ett oroväckande mönster som visar att vissa män mördar sina kvinnliga partners, vore det väl nästan tjänstefel att inte uppmärksamma det?