Dumma människor har roligare?

Om vi antar att "dumma människor har roligare" också betyder att "dumma människor har mer sex" och vidare att "dumma människor fortplantar sig fortare" så verkar det ju konstigt att vi har utvecklat någon intelligens från första början. Eller så har dumma människor roligare nu, fast inte för X antal år sedan.

Idiocracy är en bra film, se den =)

Kanske kan man lägga in en ålderfaktor. Äldre intelligenta människor har troligen roligare än de som är dumma i samma ålder. De har planerat sina liv bättre har högre utbildning o s v. I tonåren däremot kan jag hålla med ts att de bekymmerslösa dumma kan ha roligare än de som kan tänka.

Jag tror det handlar om att intelligentare människor ständigt blir tvungna att anpassa sig till de dummas lägre nivå, just för att en anpassning åt motsatt håll är omöjlig. Att ständigt få leva i sin egen värld och inte behöva anpassa sig till någon annans tror jag kan göra livet både lättare och roligare.

Ordspråket "det man inte vet har man inte ont av" säger en del i den här frågeställningen. Är man "dum" har man oftast lättare att se de positiva i saker och ting, snarare än de negativa.
För att dra upp lite filmkaraktärer som exempel; Forrest Gump, Homer Simpson, Delmar O'Donnel i Oh brother where art thou, etc.

Jag tror definitivt att det är på det viset. Dumma människor förstår inte samhällsproblem och liknade på samma sätt som en intelligent människa. Dumma människor reflekterar inte över problemen på samma sätt som en intelligent person gör. Jag har länge tänkt på att dumma verkar ha roligare. Jag brukar säga att jag önskar mig en lobotomi i present då människor frågar, antingen det eller en atombomb så att jag kan utrota större delen av mänskligheten. Något som jag också tycker är jobbigt är att man konstant måste anpassa och förklara - det är sällan jag kan föra en konversation med en människa på mitt sätt.

Nu säger jag inte att jag har en intelligens som överträffar hela världsbefolkningen, men jag vet att jag besitter en hög intelligens. Fast jag vill inte heller påstå att det är en alltigenom god egenskap. Jag kan hata mig själv för min intelligens.

Dom är smarta alltså

Man lär sig att inte underskatta människor..

Jag tror att det finns något i det du säger, men att det inte är så för alla.
Det handlar om vem man är som person, hur man väljer att ta sig an verkligheten; vissa är glada, andra ledsna, alla är medvetna om olika problem, men alla ältar dem inte på samma sätt...
Hur vet man att de är lyckliga bara för att de ler?
Jag, personligen, är väldigt lycklig och glad, i princip hela tiden, och jag ser mig inte som särskilt "dum".

Mitt svar är alltså: det är individuellt, det handlar om person.

Edit: Du väljer ju själv hur pass jobbiga du tycker att dumma människor, simpel musik etc. Det är bara upp till dig själv - är du verkligen smart slutar du bry dig så mycket om det, och njuter bäst du kan av din tillvaro, och dina egna intressen

Jag vet inte om dummare personer skrattar mer än de smarta, men de skrattar definitivt mer åt "dumma" skämt på låg nivå. Tycker om att gå på Stand-up comedy och skulle önska att fler komiker skämtar om våra samhällsproblem istället för dessa ständiga sexskämt, men troligtvis skulle inte detta gå hem hos massorna.

Jag kan hålla med om att dumma personer inte reflekterar mer om världsliga problem, politik, vetenskap och detta kan nog leda till att de ser ljusare på tillvaron vilket eventuellt kan leda till att de har det roligare. Men samtidigt kan jag tycka att livet handlar inte bara om att ha roligt, utan kunskapsinhämtning är minst lika viktigt som behovet av att skratta.

Kanske lite off topic, MEN någon nämnde det här med att man måste sänka sig till de dummas nivå för att passa in i en gemenskap och detta tror jag förekommer ganska frekvent. Jag tror tex att smarta svenskar som kommer från arbetarbakgrund och inte valt att utbilda sig på universitetsnivå sitter och gör detta. Det är ju bevisat att snedfördelningen på de svenska universiteten är väl utbredd och att de flesta studenter kommer från familjer med föräldrar som har högskoleutbildning. Därför tror jag att det finns gott om smarta människor ute på arbetsplatser i Sverige som "tvingas" leva i en mer icke-intellektuell miljö. För att få ett smartare samhälle borde det göras mer åt detta problem vilket förhoppningsvis också skulle minska alla kiss- och basjskämt.

Jag tror det ligger mycket i det du säger. Begåvade människor tror jag har djupare dalar och högre toppar. Dom är unga och förtvivlade, går runt och tänker på alla stora frågor, världen i det stora perspektivet. När dom slutligen hittar sin plats i samhället är dom tacksamma över att allt löste sig tillslut och dom dör lyckliga.

Det är därför dom mest populära på högstadiet och gymnasiet aldrig blev nånting sen. För mycket bekräftelse i unga år gör att man inte behöver konfronteras med dom stora problemen. Det är därför många kända och 'lyckade' personer ofta var outsiders i skolan.

Jag har en teori om att dessa männsikor som " beter sig dummare åt än vad dom egentligen är " som ofta ses ner på egentligen är ganska "smarta" och har ingått i ett halvt medvetet val att bete sig " dummare" (jag tror även att sättet vi beter oss formar oss till att vara på det sättet vi beter oss på)för att bli en männsika som tar "lättare på livet", inte vara lika bekymmersam och genom det få ett lyckligare liv.

Jag är inte gammal nog för att ha kunnat testa dessa teorier till fullo men än så länga har jag utifrån mina upplevelser dragit slutsatsen att detta stämmer.

Mitt tips för alla "smarta" männsikor att testa denna lite mer "omogna" livsstilen.

P.s hoppas ni har förståelser för alla situationstecken

Eller så är det du som sätter dig på för höga hästar, och gör en massa falska antaganden om folk utan belägg? Man kan inte se hur smart någon är - det är Linda Rosing ett strålande exempel på.