Vilka erfarenheter har du från att gå på hockeymatcher?

Sport är någonting som tilltalar väldigt många människor. När Sverige eller det lokala laget spelar förväntas man veta hur det går. Är det dessutom OS eller Elitserieslutspel brukar intresset stiga till skyarna. Vi brukar vara ett kompisgäng som samlas för att kolla på dessa matcher på TV och det brukar bli högljudd stämning och mycket trevligt. Under matchens gång brukar det diskuteras en hel del och nästan varje gång är det någon som menar "hur roligt det skulle vara att se detta live, på plats!".

Jag kan räkna de gånger som jag gått på hockey med en hand och kan inte säga att någon av gångerna var speciellt rolig. Det är absolut inte roligare än att se matchen hemifrån. Kanske är det jag, men jag våndas när jag lyssnar på klacken som ska vara duktig och heja fram sitt lag. Ännu värre är de när hejaklacksledarna stirrar surt på publiken och tycker att de inte står upp för sitt lag som de borde. Om jag kollar på en match är jag inte där för att fokusera hårt på själva spelet, istället föredrar jag att småprata med de jag sitter med och slänger ett getöga på planen när det börjar hetta till. Det här lämpar sig betydligt bättre i en TV-soffa, speciellt som det vid intressanta spelsituationer görs tydligt av kommentatorn som går upp i varv och då vet man att det är dags att hålla ögonen öppna.

I den här tråden tänkte jag att vi kunde sammanställa våra erfarenheter från de gånger vi varit på plats och kollat på hockey. Jag är övertygad om att de flesta här på sportforumet, till skillnad från mig, är inbitna hockeyfantaster som har många roliga anekdoter att berätta om. Må det så vara glädjeutbrott efter en helt avgörande kvalmatch eller ett slagsmål i kön till kiosken så är berättelserna av intresse och någonting som vi kan diskutera.

Mitt bästa minne kommer från många år tillbaka när jag just hade börjat intressera mig för hockey. Mitt lag hade inte varit bra på länge och hade saknat riktigt duktiga spelare under lång tid. Så när det äntligen gick bra ett år och mitt lag var i slutet av säsongen spelade de mot Timrå och det blev en tät och intensiv match. Men vad som utmärkte sig mest var en väldigt tongivande forward i Timrå som överglänste varenda spelare och vad jag minns gjorde han ett mål eller två. Det var den enda gången jag såg en spelare som jag visste skulle bli väldigt bra, och mycket riktigt hamnade han, Zetterberg, i NHL.

Vad har ni att berätta?

Har varit på hockey två gånger i mitt liv. Första gången var för väldigt många år sen men jag kommer ihåg att Frölunda vann mot AIK med 2-1. Mitt hockeyintresse är väl inte det allra starkaste men sport som sport...

Andra gången var för ett par år sedan. En släkting hade säsongsbiljetter till Frölunda men kunde inte gå, så jag och en kompis gick. Det började trevligt och stämningen var på topp.

Efter ett tag så börjar det sticka i näsan och vi undrar vad det är som luktar. Första perioden går och funderingarna börjar ta över mer och mer...

I pausen gå vi och köper korv. I trappan på tillbakavägen möter vi den kepsprydde mannen som sitter snett framför oss.

Det var som att gå in i en vägg! Så mycket piss som den mannen luktade kan inte vara mänskligt, någon borde ju säga till honom? Iallafall så blir resten av matchen inte särskilt rolig. Kändes som att sitta i en pissoar.

Någon vecka senare går jag genom Nordstan och då kommer plötsligt stanken tillbaka. Jag ser mig omkring och undrar va fan? Då får jag syn på kepsgubben som sitter och säljer bingolotter och stinker balle.

Släktingen var lagom nöjd med att sitta bakom honom hela säsongen, så han bytte platser året därpå.

Måste instämma i detta. Riktigt tragiskt när det står en snubbe och vrålar åt sittplatspubliken att de ska stå upp. Sjukt pinsamt.

I övrigt tycker jag det är riktigt kul att se hockey på plats. Slår absolut tv-soffan även om det också är trevligt.

Alltså att se sport live överhuvudtaget handlar mycket om att man är där för att stödja sitt lag. Känner många ointresserade och ärligt talat har jag svårt att förklara för dem varför jag går på matcher och står och skriker, man måste vara ett riktigt fan för att förstå stoltheten att sitta/stå där på läktaren.

Ett av mina bästa minnen är kvartsfinal 3 mot linköping 2008 en match som visade att vi i publiken hade något stort på gång, det var magisk stämning och att man några år tidigare stått och halvsovit på globen, käkat popcorn och sjungit med i live is life kändes som en annan värld. Nu är vi 2 år senare Sveriges mest högljudda supportrar och hockeyn känns levande igen efter alla år på globen och det känns kul att man följt med i förvandlingen.

Credd till er och dig! Det har varit fantastiskt att se. Nu är det dock så att jag funderar på att pallra mig till Globen efter cirka åtta års icke närvaro, då med min pappa Djurgården - Gnaget, semifinal (?). Det går väl att kalla mig medgångssupporter utan att jag tar illa upp, men men. Säljs det starköl på Globen, eller är det Cola som gäller? Om man är ovan, är det värt att köpa biljett till klacken eller är det mer värt att köpa familjebiljettern?

DIF-gnaget?

AIK.

Ja men han verkar fått för sig att DIF möter solna aik if i semifinal...

Kan tolkas så. Han formulerade lite luddigt, men tror han syftar på DIF-AIK i slutspelet för 9 år sen.

Jaha, då fattar jag. Haha vad dum jag är. Måste ha läst helt fel

Utomhus matchen på Ullevi var ett minne för livet, den tråkigaste arenan vart i Linköping, arenan är kanon men publiken är ju mer eller mindre död!

Hatar att det alltid spelas massa musik vid avbrotten numera. Det är självklart OK att sånger spela "-Den glider in" vid mål, och att ibland "Du käre lille snickerbo" vid utvisning eller "Moviestar" vid någon filmning. Men att vid varenda avblåsning dunka på med Eurodisco eller hårdrock (som det oftast är) på högsta volym förstör bara (likaså reklamavbrott).