U-137 och ubåtskränkningar i svenskt vatten [Sammanfogad tråd /Mod]

Hörde något liknande för inte allt för länge sedan, men då skulle det ha utspelat sig på slutet av 70 / början på 80 talet utanför kappelshamnsviken. Gotlänningarna ifrån KA3 upptäckte en ubåt under övning och smällde på den utan att ens försöka få eldtillstånd av HK, den linkade ut på internationellt vatten där den vart uppmött av 2 större ryska bogserare. Sanningshalten får vi ta med en säck salt, men det brukar ju finnas något bakom som i slutändan har förvanskats till en sådan historia. Någon som hört något?

Rykten är kul.

På tal om rykten, någon som kan verifiera att flera av våra hamnanläggningar runt om i landet skulle vara förberedda för sprängning så inte den röde i öster skulle kunna använt sig av dom när han kom? låter som en skröna tycker jag, men har hört den från flera håll. speciellt om hamnarna på Gotland.

De minspärrtroppar som fanns förr ingick i spärrbataljoner och spärrkompanier, och de flesta var fasta dvs insprängda i berg. De fasta minspärrtropparna hade oftast minst en av sina minlinjer fredsutlagda med skarpa minor.
En minspärrtropp hade vanligtvis 2-4 linjer med 10-40 minor vardera.
Det var bottenminor som beroende av vattendjup bestod av några 100-kilo upp mot ett ton vardera.
Minorna var utlagda i en linje och kunde kontrollerbart utlösa inviduellt i linjen, antingen genom att magnetslingor i linjen talade om var ett fartyg passerade linjen, eller visuellt via periskop eller genom radar (NSRR).
Dessa minlinjer ingick som sagt i andra kustartilleriförband som bestod av fasta kustartilleribatterier ( och i några fall i rörliga spärrbataljoner).
Allt detta är idag skrotat och därmed historia.

Även det stora antal okontrollerbara minor som skulle läggas ut med minfartyg, passagerarfärjor, isbrytare mm är numer även de borta.

Invasionsförsvaret är borta, och därmed även de flesta typer av minor.

Amfiebataljonen har i sitt amfibiekompani en minpluton som har kontrollerbara minor ( M9).

Det kommer ännu mer! Här följer en länk till Uppdrag gransknings reportage den 3:e oktober i år, som handlade om just ubåtskränkningarna i Hårsfjärden:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&lid=puff_977238&lpos=lasmer

Klicka på "Se programmet från 3 oktober" och välj Windows Media Player (eller Real Player, om ni nu har det), och sök sedan efter "Uppdrag granskning 3 oktober 2007" i listan till höger.

Jag ber om ursäkt ifall någon redan tipsat om programmet på nätet.

Tog dom inte upp detta i uppdrag granskning?

Det borde väl gå att tillverka alternativt köpa in nya minlinjer igen.
Det är knappast någon direkt hightech.

Ingen som vet var man kan få tag på dokumentären som gick härom året? Har sökt med ljus och lykta.
Speciellt när Fälldin säger "håll gränsen" , det tyngsta en svensk sagt på X antal decennier.

Jag har ej läst någonstans ännu om vilka det var som mätte upp strålnivån för de Polaris-ubåtar som - åtminstone under den första halvan av 60-talet - låg stadigt fickparkerade en bit utanför Marstrand, väl inne på svenskt territorium.
Eller hade ÖrlbV precis lika dålig övervakning av submarina aktiviteter som ÖrlbS syd hade.....åtminstone 1981..?

När S363 - U137 i y-läge stävade in i Gåsefjärden en oktoberkväll 1981 så hade man klart olika varvtal på sina maskiner......vafför hade man det? Nån som har funderat?
Och är det någon som funderat över vart radarplottarna för aktuellt område och tid tog vägen....?

Hur kom det sig då Egentligen att U-137 dvs C-363 rände upp på en undervattensklippa vid Torum-skär, i okt. 1981?
Det vet den svenska militären om, fast dom aldrig tänker berätta om det....
Det var nämligen på så vis att C-363 var under ingång i Gåsefjärden, helt rutinmässigt, för att avlösa en annan "systerubåt" som under någon månad legat på botten invid Varö, rätt långt in i fjärden.
De hade dåligt radiosamband med den andra ubåten som var C-358 och till bådas överraskning så möttes de just väster om Torumskär.
För att de inte skulle kollidera så tvingades 363 att i sista stund väja österut, fastän man visste att man redan var rätt nära land. Och så small det bara till - och man satt fast på klippan.
På den andra ubåten visste man inte exakt vad som hade hänt och man stävade vidare ut mot öppet hav. Först efter någon timme fick man klart för sig från basen i Kaliningrad att "kompisen" hade gått på grund.

Har du någon källa till det här??

Svar Da! Källan hette Igor och "jobbade" vid tillfället ombord på just C-358 som inte rände på.

Vad var då syftet med att gå in rätt så djupt i skärgården och sedan ligga på botten?
Ja, det var ju den stora frågan för svenska militären.....att klara ut vad som var med C-363 och sedan baxa den tillbaka ut i havet var ju bara en sak i det hela!
Men på svenskt vis har militären sluppit alla delikata frågor efteråt, Varför gick ubåten in där?
Men - det "vet" man ganska väl om:
Att ryssen var ständigt beredd på att "neutralisera" hela ÖrlB-S m.h.a. taktiska kärnvapenminor. Vilka man tänkte sig att skicka in "bakvägen" till basen, ex.vis via Möcklösund.
Eftersom bevakningen var så otroligt ur-usel - Kalle Andersson satt ju bara på mässen och berättade sjörövarhistorier.....inte trodde han att ryssen nånsin skulle komma på objudet besök - så var det ju praktiskt taget fritt fram för russkij submarinskij flot att fara ut och in i Gåsefjärden.......

stackars svenska försvaget - ifall det nånsin hade blivit ett riktigt krig med led röd fi !

Mycket intressant måsste jag erkänna, men källan känns lite sådär...

Jag vet att vid ett tillfälle så släpptes en omringad ubåt och fick fri lejd efter påtryckningar från landets regering, när det var som hetsigast med ubåtskränkningar.
Platsen var utanför Kalix.