Citat:
Ursprungligen postat av scrotumson
Har du sett del 2, du kommer få ditt lystmäte av bonneri

"Draa upp bykscherna påå han, hee ee ju förnedrande!"
Snälla, sluta... Jag skäms! Jag bodde i Piteå från 1960 till 1979. Dialekten
var densamma då som nu, men uppförandet var mycket bättre. Faktiskt
skämdes jag för pite-dialekten redan när jag bodde där. Båda mina för-
äldrar kom från andra orter. Jag lärde mig att snacka som kompisarna i
skolan, men innerst inne tyckte jag att vi/jag lät som riktiga bonnläppar...
När jag flyttade till Stockholm och läste på KTH så försvann mitt
pitemål snabbt som attan.
Jag har fortfarande en kluven inställning till pitemålet. Å ena sidan känns
det "hemma" - det jag växte upp med och det som alla mina barnkamrater
pratade. Å andra sidan tycker jag att det låter bonnigt och fattigt på
nyanser.
När jag såg "Pite-kravallerna del 1&2" så kände jag väldigt primitiva
känslor - så jag fick lite dåligt samvete...
Varför ven inte batongerna i luften? Varför använde polisen inte hunden
skarpt? Hur kunde hela denna massa av ungdomar (som antagligen är
barn till mina klasskompisar) få stå så tätt inpå polisen när de gjorde
sitt jobb?
Polisen var tillräckligt många, de borde ha rensat närområdet på
blonderade fjortisar och skränande (blivande) bidragstagande
killar DIREKT!! De (polisen) hade ju fördelen av att slippa inblandning
av invandrare på platsen. Av vad som framgick av filmen så fanns
där bara fulla småtjejer och fyllestöddiga pitepojkar.
Mer hundar, hårdare batonger. Längre häktningstider. Högre
skadestånd. Nolltolerans. Föräldraansvar!
Fy, fan, den filmen tog mig hårt fast jag inte har bott där de
senaste trettio åren...
Jag är riktigt ledsen...............