Lögn

Är en lögn just en lögn om personen som berättar den inte är medveten om att det är en lögn? Undrar också om vad skillnaden mellan luring, lögn och skämt är? Om jag lurar någon med ord borde det väl klassas som löng, och om jag skämtar om en sak för att sedan berätta sanningen är väl lögnen redan sagd och ska därför klassas som lögn?

Mvh D

Jag tror att allt i grund och botten handlar om personens intentioner, så som svar på din första fråga nej eftersom han inte har intentioner att berätta en lögn.

Gällandes "luring", lögn och skämt så tycker jag att de särskiljer sig av personens intentioner.
Om personen ifråga har intentionen/målet att lura eller att ljuga för mig för att uppnå något slags mål så blir det en lögn. Om målet är att "skämta till det" så blir det följdaktligen skämt... ;-)

Låter rätt rimligt. Blir det inte lite av Kants goda vilja bakom "handlingen" då? Finns det några andra teorier man kan förklara det här med?

Absolut, Kant var en bra etikett (att det enbart är handlingen som räknas!)

Kan erkänna på rak arm att jag aldrig läst filosofi.

Mitt förra inlägg utgick ifrån mig själv och mina värderingar.

Är en lögn just en lögn om personen som berättar den inte är medveten om att det är en lögn?
Här kan ju flera olika perspektiv komma in. Det beror på om man räknar med personens intentioner/kunskap. Om man helt bortser från dessa så är det ju fortfarande de facto en lögn i och med att det inte är en sanning som berättas.

Skämt
Åsikter förändras under tidens inverkan vilket gör att ett skämt som berättas som en lögn i syfte att "lura" någon de facto är just en lögn tills dess att sanningen avslöjas i syfte att göra skämtets poäng. Det transformeras från lögn till skämt, beroende på vilket stadium det är i.

Har du någon intressant tanke om ovan?

Om det är menat som en lögn från början, men gör om det till ett skämt, blir det inte ett skämt då? Eller ljuger man helt enkelt två gånger?

Ser du sanning som objektiv i så fall?

Absolut! I detta fallet menar jag rätt/fel, inte någon subjektiv sanning (något som kan tolkas och missuppfattas) där parter kan ha olika åsikter/tankar.

Varför skulle man behöva göra om en lögn till ett skämt? Kan du ge något verklighetsnära exempel...

Jag kan tänka mig ovan scenario med att man gör om sanningen till ett skämt, exempelvis att man lite plumpet skojar med sin kompis och nämner att han lagt på sig, han blir sur, du drar valsen att det "bara var ett skämt!" ;-)

Man ljuger om något man inser kommer avslöjas och gör om det till ett skämt för att inte väcka arga reaktioner t.ex.

Jag har svårt att utifrån mig själv och min omgivning föreställa ovanstående. Men det tordes ju bli en dubbel lögn, först själva lögnen och därefter lögnen om lögnen (även kallat skämt ;-).

Har du något praktiskt exempel på ovan?