När tvingar man någon för dess eget bästa?

Låt oss utgå från grundpremissen att vi vill upfylla en viss människas nuvarande preferenser (alltså inte framtida preferenser) så mycket som möjligt. Kan det då finnas situationer där det ändå är "optimalt" att tvinga den till något?

Efter att jag tänkt lite på detta kom jag fram till att ja, det finns det faktiskt. Det enda exemplet jag kom på var dock när man har ett kunskaps/förståelse-övertag. För att ge ett konkret exempel kan vi ta en person som är hjärntvättad av en sekt. Om personen har en stark preferens för att vara lycklig och en (tillräckligt svag) preferens för att vara med i sekten kan man faktiskt upfylla personens preferenser bättre genom att tvinga den att gå ur sekten. En annan vanlig preferens som skulle kunna rättfärdiga det är viljan att bli nöjd med sitt liv.

Ett exempel på detta i stor skala skulle kunna vara när politiker (tillfälligt) går emot folkviljan.

Vad tror ni om detta?
Kan ni komma på andra situationer?

Hmm, jag vet inte om jag håller med om att ditt exempel håller. Din första premiss var att framtida preferens inte räknades. Så om han har två preferenser, att vara lycklig och vara med i en sekt (kvittar hur svag den preferensen är så länge den finns), är de fullt uppfyllda. Så genom att vinga dem lämna sekten går de emot ett av deras nutida preferenser vilket sedan byts ut med en framtida preferens.

Funderade lite, men kunde inte komma på något exempel som uppfyller din premiss .

När mamma gömmer modemet så gör hon det för ditt eget bästa.

Ja om man ser till framtida preferenser, men nu var ju premissen att så inte var fallet.

En viktig sak när man resonerar om sådant här och kommer med motexempel till universella påståenden, i detta fall det moraliska påståendet att <man alltid vet bäst själv och borde därför lämnas i fred att göra detta>, är vilken typ av möjliga världar man tittar på. Tittar vi på logiskt möjliga världar, naturligt möjliga världar, världar väldigt lik denna, faktisk värld, osv, eller vad tittar vi på?

Hjärntvätt är inte möjligt i vår faktiska värld. Vi vet inte hur en sådan hjärntvätt skulle se ut. Däremot är det säkerligen <naturligt möjligt>. Frågan är vilken typ av värld som är väsentlig. Och vi får också beakta att desto större möjlighetshorisont vi tar i beaktande desto svagare blir vår invändning mot ursprungspåståendet. Därför skulle jag också försöka hålla mig till <faktisk värld>, även om man kan behöva bredda horisonterna, i ett sådant här, och liknande, fall, ibland.


Problemet med att anta att det finns ett kunskap/förståelse-övertag, är att det inte går att fastställa. Om man agerar över huvudet på någon så omyndigförklarar man också den individen. Om man tror att något sådant här är oproblematiskt, sådant att man skulle kunna ha statliga institutioner som gör beräkningar och gränsvärden för när man ska träda in och besluta över huvudet på någon, är att man antar att man känner till vad som försigår i huvudet på en annan människa (och detta utöver förstås problematiskt gränslösa rent praktiska problem). Men upplevelser är privata; vi har qualia; om du har mina qualia, så är du också mig. Du kan inte ha mina qualia, så, på vilken grund antar du att du vet bättre än mig vad som försigår inuti mitt huvud? Det är som att försöka titta in i en sluten svart låda och säga, "jaa, ett par gånger har jag faktiskt lärt mig i efterhand att jag haft rätt gällandes dess innehåll", men då är man också starkt selektiv i sin hågkomst.

I slutändan handlar det väldigt mycket om man tror på frihetens primat eller om man tror på auktoritetens primat.

Så vilken tror du på?

Nar de ar barn. Eller nar de saknar formaga att tanka rationellt som vuxna.

Jag har en allmänt frihetlig hållning, så, svaret är frihetens primat. Frihet är för mig the default setting.

Nja det är ju möjligt att man är olycklig utan att förstå att det beror på sekten. Angående framtida preferenser kanske jag var lite otydlig. Jag menade att vi inte skulle betrakta det som om de hade egenvärden, inte att utesluta att de har värde överhuvudtaget.

Jag var helt säker på att det var allmänt accepterat, men efter en snabbkoll verkar det ganska bestritt... Man lever och lär.
Jag föreslår som alternativt exempel en gravt psykiskt sjuk person, som inte kan tänka rationellt.

Man behöver väl inte uppleva någon annans qualia för att förstå dess preferenser? Man skulle ju tex kunna fråga.

Angående kunskapsövertag kan jag hålla med om att det kan vara svårt att fastställa. Men jag tror att det "tillräckligt ofta" går att fastställa korrekt för att det ska vara värt misstagen

Så du tänker på psykiatrisk tvångsvård? Det är inget okontroversiellt och har missbrukats och missbrukas fortfarande.

http://en.wikipedia.org/wiki/Involuntary_commitment

Anledningen till att lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård finns, är, för att hospitalisera någon mot dennes vilja. Låt mig upprepa, mot dennes vilja. Det är vad det hela går ut på. Så, staten har ett instrument för att tvinga ner människor som inte har begått något brott. Det är frihetsberöving.


Ja, fast nu tog du upp situationen om kunskapsövertag, vilket gör det irrelevant. Och vilka frågor ska du ställa? "Funderar du på självmord", "Vill du skada dig själv?", osv - inget av detta är olagligt, och det är inte det av goda anledningar.

Hur ofta är tillräckligt ofta, och vilken evidens har du?

Att det missbrukas är bör ju i möjligaste mån förhindras, men jag ser inget principiellt problem.

Jag tänkte mig att man kunde fråga tex "vill du vara lycklig?", "vill du vara nöjd med ditt liv?", "vill du vara psykiskt frisk?". Om personen vill något av dessa tillräckligt starkt, men inte handlar på ett sätt som uppfyller dessa preferenser, skulle tvång kunna vara för personens eget bästa.
Med tillräckligt ofta menar jag att man ökar den genomsnittliga preferensuppfyllnaden genom att handla på detta sätt.
Jag kan inte komma på någon studie som säger att det går att använda tvång på ett sätt som oftast är positivt utifrån dessa premisser, men jag känner mig övertygad om att det är så ändå

Det principiella problemet är ju att man frihetsberövar människor som inte begått någon brottslig handling.


Hur ska du avgöra det?

Och just vad i frågan "Vill du vara psykiskt frisk?", och ett jakande svar, implicerar att personen ifråga vill bli frihetsberövad? Eller alls vill göra en ansträngning för att bli frisk? Det är som att fråga "Vill du bli miljonär?", och få ett jakande svar, och därefter tvinga denne att studera business management istället för filosofi. After all, enligt ditt kriterie agerar personen ifråga irrationellt som inte realiserar sina preferenser.

Och att du förutsätter att en person som behöver bli frihetsberövad eftersom denne inte är myndig nog alls är myndig att svara på en sådan fråga är ju en ytterst märklig historia.

Avsaknad av bevis är förstås ett bevis. *himmlar med ögonen*