Vad kom först? Musiken eller eländet?

Jag har försökt knåpa på den här frågan aslänge.

Häromdagen satt jag i en park och lyssnade på musik på bandarn, min kompis bad mig byta låt för att hon tyckte att den var för deprimerande.

Jag vet inte om jag är mer deppig än någon annan men jag tror inte de. Samtidigt tycker alla att den musiken jag lyssnar på är jätteemo.

Frågan lyder alltså;

Är de sant att man, folk i allmänhet, blir deprimerade av musiken man lyssnar på, eller drar sig en melankolisk figur till mer emotionellt laddad musik?

Diskutera!

Men gud, vilken deprimerande tråd.

http://www.youtube.com/watch?v=E8L8JFWY8cc

0.45

Lär väl vara både och, om man hör en låt som kan skapa känslor man känner igen och förknippar med deprimerande situationer är det väl så. Och om man känner sig deprimerad så lyssnar man väl oftast på musik som komplimenterar det.

Det beror på vilken lyssnaren är.
Emos, om man ska dra alla över en kam, tar nog åt sig skiten från musiken och tycker synd om sig själva.
Men visst finns det musik som tar upp samhällsproblem som får folk att tänka till och se verkligheten.

Precis, vill man (som EMOs) bara må dåligt, så lyssnar man på deprimerande musik och absorberar de negativa budskapen, och mår på så vis ännu sämre. Sen finns det ju andra som lyssnar för att dom tycker låtarna/melodierna/framförandet är bra och istället skiter i texten. Själv hör jag till den senare kategorin. Jag lyssnar på Knutna Nävar just för att dom är skiljer sig så skarpt från mina egna politiska åsikter, och bara detta gör att jag finner en viss lockelse i deras löjliga röda ballader som snarare roar mig än engagerar mig. Hade jag tagit till mig låtarnas budskap hade jag varit om än ännu sorgligare än en EMO.

Det här är ju hela frågeställningen som hornbys hifidelity grundar sig på. Blir man ledsen av popmusik eller söker sig sorgsna människor till popmusik?
Nä det finns inget svar.

Men popmusik är en enorm kraft och jag håller det som den största konstformen.

Även om jag tycker att att emobanden är skräp eftersom jag har hört det förr och nu tycker att det där är rätt risiga kopior, så inser jag att för de som inte hört det förr är det explosivt och stor konst. Pop är ju här och nu, så vem fan är jag att säga att en femtonåring har fel när hon börjar gråta till vad jag tycker är en rätt billig låt?

De senaste inlägget gillade jag. Du Förstår problematiken på samma sätt som jag.

De e klart att de finns dom som tycker synd om sig själv. Dessa individer e ju ganska lama.

De kommer ju alltid finnas dom som drar sig till en viss musik/gruppering för att höra hemma. Det är inte de ämnet handlar om.

De handlar inte om emo. Musik kan men all säkerhet frambringa känslor hos människor. Det är därför vi lyssnar på det.

Tror ni att musik kan inducera depression eller är de de deprimerade människorna som drar sig till starkare/mer emotionellt laddad musik?

Jo precis, EMObarn är små drama queens som njuter av sin egen självömkan. Däremot kan jag tycka att det kan vara dumt att skita i texten i vissa fall, men det beror ju såklart på vilken musik man lyssnar på.
Men INGET, är sorgligare än en EMO.

Det handlar fortfarande inte om emo barn. läs topic snaella

Läs mitt senaste inlägg

Under mina år som tonåring med känslor all over the place uppskattade jag defintivt mer depressiv musik. Jag gillade, verkligen, Linkin Park - In the End. Gick in för den som bara den.

Men nu.. ett antal år efter när jag är äldre och klokare och utan överdrivna känslor uppskattar jag inte den låten på långa vägar längre. Har inget emot den, men skulle aldrig komma på att "den vill jag lyssna på". Det jag en gång kände är helt borta.

Jag tror därför folk drar sig till musiken, av olika anledningar och att eländet kom först. Men kan musik skapa depression? Inte omöjligt.. lyssnar man bara på depp-musik kan man antagligen förvärra ens depression.

Eländet kom först!

Om jag ser till mig själv så vill jag inte lyssna på glad musik när jag är på dåligt humör. Jag vill hellre vältra mig lite i mitt elände och då fungerar deppig musik så mycket bättre. Buhu allt är hemskt och världen är emot mig, Neurosis/Bauhaus/AIC är med mig. Glad musik i ett deppigt läge påminner om att allt inte är eländigt och det vill jag inte veta i just de lägena, jag behöver få deppa av mig.

\Latmask