sökning till musikhögskola - satslära

En annan sak jag funderar på som jag inte kommer ihåg är:
I tex Cdur ser det ju ut så här

T Sp Dp S D Tp
C Dm Em F G Am Bm7-5

kommer inte riktigt ihåg hur det ser ut i moll.. om vi kör i Am

T Tp S D Sp Dp
Am Bm7-5 C D E Fm Gm eller???

Kommer inte ihåg vilka av S, Sp, Dp är dur eller moll.. Vet att dominanten både kan vara dur och moll

Känns inte som du är "redo" för högskola, satsa på fhsk istället.

Det vet du inget om... det där är det ända jag inte hade koll på och därför frågade jag. resten kan jag.. om du kan frågan kan du väl svara ist för att säga så, får inte ut så mkt av dedär. och ja, ska söka fhsk också men förlorar väl inget på att söka högskola... whatever tack ni andra som svara

Det skrivsätt som är mest accepterat i min erfarenhet (och även mest begripligt och användbart, i min åsikt) använder stora och små bokstäver för att skilja på dur och moll. (Det finns ett annat system som använder + och ° för dur och moll - eller tvärtom, jag minns inte - men det är bara jobbigare och ovanligare.)

C:

T: durtonika (C)
t: molltonika (Cm)
D: durdominant (G)
d: molldominant (Gm)
S: dursubdominant (F)
s: mollsubdominant (Fm)

Alla dessa funktioner har paralleller - en liten ters ner om det är dur, en liten ters upp om det är moll. Själva parallellackordet kan vara dur eller moll, och betecknas "P" eller "p". Exempelvis:

Tp: durtonikans (T) mollparallell (Am; en ters ned eftersom T är dur, och moll eftersom p:et är litet)
tP: molltonikans durparallell (Eb)
Sp: dursubdominantens mollparallell (Dm)
sP: mollsubdominantens durparallell (Ab)
Dp: durdominantens mollparallell (Em)
dP: molldominantens durparallell (Bb)

Dessa sex är de du kan räkna med att stöta på till vardags. Som du nog kan tänka dig går det att beskriva ytterligare sex funktioner på det här sättet:

tp: Ebm (molltonikans mollparallell)
sp: Abm (etc...)
dp: Bbm
TP: A
SP: D
DP: E

Men här kommer vi in på områden som är långt bortom vad du behöver känna till just nu - tvärtom är det bara förvirrande: om något av dessa ackord skulle dyka upp på ett prov har de förmodligen en annan funktion. A (i C-dur) är förmodligen en mellandominant till Sp, till exempel. Så du gör egentligen bäst i att glömma bort att jag ens nämnde dem.

Ska man göra en lista som du gjorde blir det väl typ såhär:


I de flesta enklare funktionsanalysuppgifter kan man nog gå på den listan, med några viktiga undantag: kontraparalleller. Em (i C-dur) kan t.ex. vara Dp, men beroende på sammanhanget skulle det också kunna fungera som tonikakontraparallell (betecknas ofta Tkp, eller mer internationellt Tg, där g:et står för Gegenklang). Men jag har skrivit tillräckligt för idag, så hur det funkar ska jag inte gå in på nu.

Det förstår jag och vidhåller mitt om aning. Man förutsätts vid högskola vara vuxen nog att lära sig av andras exempel mer än egna misstag och det är då för effektivitets skull önskvärt att sökanden på förhand åtmnstone visar sig behärska alfabetet. Det handlar därefter i konstmusiken bl.a. om ett grepp över resultatet av ~2000 års medveten strävan till utveckling bara i västerlandet och ens egna framåtskridande når längre snabbare om man tillåter sig inte blott klättring på men ock avstamp från andras axlar. (Den västerländska konstmusikens produktion har ett ryggradsdrag av vetenskap som går utöver konsumenternas blotta lyssnande till njutning / vad fan de nu vimsar omkring efter.) Kontaktknytandet är givetvis en huvudpoäng svår att ta annorstädes, och att målet inte är ett "riktigt jobb" gäller väl lika väl som att den som så säger inte är en "riktig människa". Att popen då snurrar på i sitt cirkelformiga rudiment av en flersekelgammal harmonik är inte fel men s.a.s. nog i sig och den kompositionsbiten är snart genomtuggad. Det är mig ej längre lika överraskande, icke desto mindre glädjande, hur mångt sådant som ändå görs med högre pretention (i positiv bemärkelse, vilket tyvärr behöver påpekas i alla-ska-med-nivelleringens upprörande av bottenslam), lyckligen utan kompromiss med antiakademiska idiom.

tack så mycket för det eldkatt precis vad jag ville ha svar på

Då ska du väl inte gå på musikhögskola då.

Men som sagt, du underskattar rejält hur mycket det finns att lära sig. Om du tycker att det centrala teoriprovet går på djupet kan det kanske vara lärorikt att titta på några övningsprov och provbeskrivningar till kandidatprogram i komposition, t.ex. här:

http://www.mhm.lu.se/o.o.i.s/16059 (övningsprov, Malmö)
http://www.kmh.se/visasida_sv.php?p=13&t=course (provbeskrivning, KMH, komposition västerländsk konstmusik)
http://www.kmh.se/visasida_sv.php?p=14&t=course (provbeskrivning, KMH, komposition jazz)

Och då är det här också bara förkunskaper! De här proven används ju dock som huvudsakligt urvalsinstrument, där man måste kunna skilja på folk och folk, och därför ligger ribban högt. På det vanliga teoriprovet räcker det väl att vara godkänd. Men det skrapar alltså bara på ytan, och är mest tänkt att visa att du överhuvudtaget är kapabel att ta till dig undervisningen. Om du fortfarande inte tror att det går att komma längre kanske du kan be att få auskultera någonstans om du bor nära en musikhögskola... eller söka upp en lärare.

Tycker ändå det är konstigt att det inte finns några fristående utbildningar som tar dig genom det som högskolorna sen kräver. Det känns som du måste anlita en privatlärare och det är inte alltid så lätt att hitta en som går igenom det man behöver för att söka. Det hade inte varit fel med en 1 årig utbildning utan krav som faktiskt lär alla att bli så redo dom kan inför högskola. Nu känns det bara som nån jäkla diskriminering och många bra musiker faller bort på massa skit som egentligen inte gör dom till sämre musiker. Det är alldeles för mycket krav idag på allting och framförallt dåligt med förberedande inför dessa krav.

I Sverige fyller väl i allmänhet folkhögskolor den funktionen. Annars är det en bra poäng.

Fast det ska också sägas att man inte behöver ha alla rätt på provet. De flesta uppgifter (harmonisering, två/fyrstämmig sats, komposition) är ju väldigt öppna - man kan skriva jättebra, men det gör långt ifrån alla. Du får säkert ett par poäng bara genom att visa att du har nån aning om vad du ska göra (harmonisera inte med U-moll, skriv inte sju stämmor i fyrstämmig sats). Så man ska inte betrakta det här provet som en lista över moment som man måste behärska - det är det inte många som gör. Bara visa att man åtminstone kan försöka (även om jag inte vet exakt var gränsen går och hur poängen sätts) - och provet är utformat på ett sånt sätt att man kan vara på väldigt olika nivå och ändå visa upp vad man kan.

Men det är ju samma där, samma intagningsprov nästan, rätt sjukt liksom, var ska man lära sig grejorna.

Nej, det skiljer sig väldigt mycket från skola till skola. På många skolor är det bara diagnostiskt och påverkar inte intagningen alls, och även där det gör det är det sällan avgörande. Även där förutsätts det ju inte nödvändigtvis att man ska förstå alla frågor heller - de måste ge utrymme för att de som är på en högre nivå ska kunna visa det; därmed inte sagt att de kräver det av alla.

Till stor del handlar det om att kunna terminologin för saker: att klara en praktisk uppgift utifrån en verbal (teoretisk) instruktion. Själv tror jag inte alla hemmapulare skulle orka kommunicera med varandra i ämnet om de bara visste vilka omvägar & merjobb de dras med för att slippa lägga lite fokus på standardiserade uttryck & notation. Dessa hittas i varje 2:ahandsbutiks 5-kronors pianoskola (Märk att innehållet inte ändras bara för att det är fartränder & Marty Friedman på omslaget.) – men det ser ju så tradigt & pretentiöst ut 3 minuter innan man kan det, och tänk om man blir påkommen som plugghäst i garaget!