2010-03-19, 15:35
#1
Jag raljerar sällan över individers intressen och förehavanden. Däremot finner jag det intressant att betrakta samhälleliga fenomen som närmast tar sig kollektiva uttryck, och därmed blir mer av en kulturell yttring; med egenskaper som delas utav flertalet. Givetvis syftar jag nu på mat.
Under min tid som levande människa har mat som intresse och diskussionsämne genomfört en klart statusresa. För enbart tiotalet år sedan var mat ett basalt behov och behandlades därefter i den offentliga sfären. Mat kunde vara gott, osmakligt, mättande och omättande. Man kunde laga en schysst middag till kalaset, eller äta på en god restaurang; ibland köpa hem någon fin köttbit. Fine, super.
Men sedan inträffade något. Likt en magnet sögs alla svenska själar till matprogram och näringslära. Förmodligen berodde detta på en kombination med den nya hälsoivern, men det är inte den aspekten jag vill diskutera. Utan främst den som behandlar mat. Jag menar att mat som intresse och diskussion har nått smått löjeväckande höjder.
Som exempel. Det är lördag och man är ett större sällskap som träffas hemma hos någon. Givetvis har det lagats mat som det bjudes på. Maten är god och allt är frid och fröjd. Men då börjar det. Först ges det komplimanger över maten som tillagats. Det är bra, det tillhör god sed. Men det tar inte stopp där, utan det fortsätter. Folk börjar fråga var maten har inhandlats. Okej det kanske själva vill laga den någon gång. Men det fortsätter, hur har maten tillagats? Oj, fantastiskt gott. Sedan följer inte alltför sällan en diskussion över ställen där man kan handla god mat, vilka som har fina råvaror, och vilken fantastiskt liten butik som finns på hörnan osv. Detta leder till diskussioner om restauranger, om vilken fantastisk rätt någon restaurang lagar. Om hur maten tillagats på restauranger, vilken mat som serveras där osv. Sedan följer anekdoter om utlandssemestrar; oj vilken god mat det fanns där. Och hur den lagas, äts, köps, hackas, kokas, steks, hur råvarorna odlas, plockas, vad de innehåller, smakar, luktar osv.
Jag har märkt detta fenomen flertalet gånger. Visst, fest och mat hör intimt samman. Man lagar god mat för att bjuda in vänner. Men sedan; spendera timtal med att diskutera mat? Jag vet inte om det finns en föreställning om att det är kultiverad och socialt påtvingat att diskutera just maten som äts och dess ursprung, men ska det verkligen utgöra en central del av festen? I mitt stilla sinne brukar jag tänka för mig själv; har vi inget intressantare att diskutera än det vi äter? Det som är föremålet för deltagarna att stoppa i sig för att inte vara bli hungriga blir festens centrala diskussionsämne?
Mat är ett basalt behov och jag förstår att det hör till god sed att tacka. Jag kan även uppskatta tips om "den restaurangen är god och prisvärd". Men låt det stanna där? Vad är meningen med att diskutera detta in absurdum, råder det generellt detta intresse; eller enbart jag som känner mig alienerad inför detta? För mig framstår det främst som parodiskt när ett gäng kalasdeltagare sitter och tuggar och hummar i mässande kör om hur förträfflig maten är och vad gott det är med mat. Oooh, vad mat är gott! Var har den handlats? Gott med mat. Hur har den grillats? Gott med mat. Den fina lilla butiken med god potatis. Å så gott det är med MAAAAAAT!
Så, är det bara jag som upplever detta och känner ett visst oförstående inför att diskutera mat så mycket? Menar, det finns väl viktigare och mer intressantare saker? Mat är väl oftast en bisak när man möts, och inte centralt diskussionsämne?
Under min tid som levande människa har mat som intresse och diskussionsämne genomfört en klart statusresa. För enbart tiotalet år sedan var mat ett basalt behov och behandlades därefter i den offentliga sfären. Mat kunde vara gott, osmakligt, mättande och omättande. Man kunde laga en schysst middag till kalaset, eller äta på en god restaurang; ibland köpa hem någon fin köttbit. Fine, super.
Men sedan inträffade något. Likt en magnet sögs alla svenska själar till matprogram och näringslära. Förmodligen berodde detta på en kombination med den nya hälsoivern, men det är inte den aspekten jag vill diskutera. Utan främst den som behandlar mat. Jag menar att mat som intresse och diskussion har nått smått löjeväckande höjder.
Som exempel. Det är lördag och man är ett större sällskap som träffas hemma hos någon. Givetvis har det lagats mat som det bjudes på. Maten är god och allt är frid och fröjd. Men då börjar det. Först ges det komplimanger över maten som tillagats. Det är bra, det tillhör god sed. Men det tar inte stopp där, utan det fortsätter. Folk börjar fråga var maten har inhandlats. Okej det kanske själva vill laga den någon gång. Men det fortsätter, hur har maten tillagats? Oj, fantastiskt gott. Sedan följer inte alltför sällan en diskussion över ställen där man kan handla god mat, vilka som har fina råvaror, och vilken fantastiskt liten butik som finns på hörnan osv. Detta leder till diskussioner om restauranger, om vilken fantastisk rätt någon restaurang lagar. Om hur maten tillagats på restauranger, vilken mat som serveras där osv. Sedan följer anekdoter om utlandssemestrar; oj vilken god mat det fanns där. Och hur den lagas, äts, köps, hackas, kokas, steks, hur råvarorna odlas, plockas, vad de innehåller, smakar, luktar osv.
Jag har märkt detta fenomen flertalet gånger. Visst, fest och mat hör intimt samman. Man lagar god mat för att bjuda in vänner. Men sedan; spendera timtal med att diskutera mat? Jag vet inte om det finns en föreställning om att det är kultiverad och socialt påtvingat att diskutera just maten som äts och dess ursprung, men ska det verkligen utgöra en central del av festen? I mitt stilla sinne brukar jag tänka för mig själv; har vi inget intressantare att diskutera än det vi äter? Det som är föremålet för deltagarna att stoppa i sig för att inte vara bli hungriga blir festens centrala diskussionsämne?
Mat är ett basalt behov och jag förstår att det hör till god sed att tacka. Jag kan även uppskatta tips om "den restaurangen är god och prisvärd". Men låt det stanna där? Vad är meningen med att diskutera detta in absurdum, råder det generellt detta intresse; eller enbart jag som känner mig alienerad inför detta? För mig framstår det främst som parodiskt när ett gäng kalasdeltagare sitter och tuggar och hummar i mässande kör om hur förträfflig maten är och vad gott det är med mat. Oooh, vad mat är gott! Var har den handlats? Gott med mat. Hur har den grillats? Gott med mat. Den fina lilla butiken med god potatis. Å så gott det är med MAAAAAAT!
Så, är det bara jag som upplever detta och känner ett visst oförstående inför att diskutera mat så mycket? Menar, det finns väl viktigare och mer intressantare saker? Mat är väl oftast en bisak när man möts, och inte centralt diskussionsämne?