ateisternas tro

Men bara en fråga: Är det egentligen ingen skillnad på självmord och att bli dödad genom korsfästelse, att bli bränd på bål och användas som en levande fackla, att bli ihjälsliten av oxar och att möta vilddjur på gladiator scener? jag tycker fortfarande att de Kristnas martyrdöd under de första århundraden, är mer trovärdiga än några människor som tar livet av sig därför att de tror att något skall hända.

Tack för det intressanta samtalet Trextznor! Och lycka till i livet!

Varför måste vi tro på någonting? Vad menar du med tro? Jag tror på att vi ska behandla varandra med kärlek, respekt och omtanke, men det behöver jag ingen Gud för. Jag behöver inte någon präst som säger åt mig att jag är född i synd och måste återbetala diktatorn hela livet för att sedan kunna leva en evighet på något jävla fiktivt och flummigt begrepp som paradis. Nej tack. Gud krävs inte för att göra goda handlingar.

Det var ju inte lärjungarna själva som skrev evangelierna, och de nertecknades ju dessutom långt i efterhand. Överhuvudtaget är det ju lite svårt att bedöma vad som rörde sej i huvudet på dem som skrev berättelserna för närmare 2000 år sen, särskilt eftersom man inte vet alltför mycket om vem de var och hurdana de var.

Om Bibeln vore sann så skulle den inte vara full av motsägelser. Och om den ändå trots allt är sann så vill åtminstone jag inte ha någonting med en så grym, hatisk, narcissistisk och morallös gud att göra.

Att folk gick i döden för sin tro är inte så konstigt, eftersom de ändå riskerade att råka illa ut bara för att de inte var romare. De behövde knappast ens tro på själva läran, det var ändå ett sätt att samla folk för att göra uppror mot romarna. Och visst är det ju trevligt med ett budskap som gör att man själv tillhör det utvalda folket...

Jag, en ateist, tror på det som för mig verkar mest rimligt. Är det rimligt att gud t.ex. skapade världen på sju dagar? För mig är det inte det. Det är därför jag väljer att tro på big bang, evolutionen m.m. just för att det på bästa sätt förklarar hur allting kommit till och är som det är. Jag har dock inte uteslutit att det faktiskt kan vara så att gud skapade världen på sju dagar men det verkar som sagt väldigt orimligt. Det finns förmodligen många ateister som delar mitt synsätt: Att tro på det som verkar mest rimligt men att samtidigt vara öppen för förslag istället för att tro på något som saknar bevis och som var man kan tolka lite hur som helst.

Om +1 och -1 existerar, så är det ju inte noll!

+1 och -1 ÄR NÅGONTING!

Men summan är 0, och det är det som är huvudsaken! Och här är förklaringen!

http://www.youtube.com/watch?v=7ImvlS8PLIo

Men nu är det ju som så att de flesta kristna accepterar Big Bang-teorin (det var bla en katolsk präst som myntade denna) och evolutionsteorin, som vetenskapliga förklaringsmodeller. Men, anser vi, vetenskapen förklarar hur och Kyrkan varför.

Ur en materialistisk synvinkel är vi objektivt sätt totalt värdelösa. Allt tal om alla människor är lika mycket värda, att vi är skyldiga att behandla andra väl, att kärlek, omtanke och respekt är grundläggande. Detta är inget annat än ett resultat av vad vi har valt att sätta upp som ramar, men det finns ingenting som säger att det verkligen är så. Kanske är det Gud som har ingjutit denna drivkraft hos oss?

Så Skapelseberättelsen är inte sann, det var ju skönt att ni erkänner det i alla fall.

Inte troligt att Gud har ingjutigt någonting i någon, troligare är att samhällen där folk sammarbetar är mer framgångsrika än samhällen som ej fungerar. Och det är ju ganska enkelt att se att religiösa samhällen fungerar sämre än sekulära!

Sen när är ateism samma sak som materialism? Inte heller säger materialismen det som du påstår att den gör. Ganska kul att du hela tiden sätter upp halmgubbar.