Hämmar vetenskapen vår förmåga att förstå vår omvärld?

Att vissa tankar blir tabubelagda och hämmar folk från att tala om dem kanske bidrar till ett högre syfte. Diskuterar man om ett tabubelagt ämne så uppstår det ofta två sidor i vilka debattörerna sällar sig till. De båda grupperna av debattörer blir då färgade av grupptrycket från respektive sida. Men om ämnet verkligen blir tabu, så att de flesta blir hämmade till tystnad, så kan detta leda till att varje individ utvecklar sina egna tankar och teorier ifred inom sig själva. Så länge de inte letar efter medhåll någonstans, inte ens i sin egen grupp, så kan de utveckla sina tankegångar så att de får in nya och fräscha perspektiv, som de själva förstår - inte bara för att någon annan har sagt så.

Just det här att skapa nya till regler obundna tankar tror jag måste få tid att gro ifred inom varje individ och då kan det vara passande med ett "talförbjud". När tiden är mogen så släpper tabut och alla kan bidra med nya fräscha idéer.

Men hämmar inte detta utvecklingen. Man kan ställa sig frågan, är det rätt av en akademiker att fördöma något denne inte förstår som idioti bara för att dennes förmåga att förstå det hela är undermåligt?

Det jag syftar på är att mycket av det som är tabubelagt är tabubelagt av den enkla anledningen att den som mottar det nya inte förstår det denne försöker motta. Dock så skall akademin inte acceptera vilket påstående som helst, dock skall den inte fördöma det ovanliga utan att själva försöka reproducera det som påståtts.