Varför köper man och använder gamla skräpbilar?

Säger den blinde med särskrivning

Ser man till trådstarten så är den korkad där TS tar upp totalt meningslösa faktorer såsom utseende.

Din bil är rena drömmen för plånboken.
Ser jag till mig själv så har jag experimenterat lite med bilar de sista åren. Då har vi haft behov av två bilar då tanten pendlade. Det började med en bil för 80papp. Den höll i några år. Sedan började problemen.
Köpte en ny för samma summa o då en Saab. Mkt dumt köp. Men för att spara på den så köptes en skitbil. Detta höll ett år så besiktigades Saaben o jävlar vad snabbt jag sålde den med en förlust på 30papp.
Nu kom nästa vansinne. Som pendlingsbil köptes en Volvo C30 men den funkade dåligt då vi har hundar. Så vi kompletterade med en V50 o sedan satt vi med två bilar till ett totalt värde av 150-200 000kr.
Hur bra var då dessa? Ja, under denna period fick jag lära mig att meka moderna bilar.
Här fick vi nog o sålde båda o köpte en V60 med 1000mil på mätaren. Självklart en diesel. Den kompletterades med en slitoslängbil som jag skulle ha som hundbil.
Ett år senare o en V60 med 4000mil på mätaren fick jag nog. Då köpte vi en gammal V40 som pendelbil för att spara på V60in. Var min fjärde V40.
Först här hittade vi en bra balans.
V60in köpte vi 2015 för 311 000kr. Skaplig förlust som första ägaren gjort. Den milkostnaden vi haft på denna jävla bil vill jag inte ens tänka på. Enda fördelen med den är att vi har en långfärdsbil samt en bil att lita på då vi är beroende av bil.

Men de där skitbilarna vi avverkat sedan 2015. Enbart en har jag kunnat sälja utan förlust o då köpte jag den för 5000kr.
Tanten bytte jobb o då såldes V70in vi hade o hon kunde cykla.
Nu till det intressanta.
När första snön föll så kom vi på att vi borde ha haft kvar V70in. Så vi köpte en bil över vintern o OM den klarar besiktningen så behåller vi den.
En Ford Mondeo för 2000kr som gått mer än vad en Mondeo klarar av.
Går denna Mondeo sönder o det blir dyrt så vippar jag ner den i ett dike o öppnar appen, Blocket o köper en ny skitbil som kan rulla ett år.
Här pratar jag om bilar för 5000kr. Detta är då summan jag förlorar om den går sönder. Samtidigt så sitter jag med en V60 som enbart i service kostar mig 6000kr/år.
En sketen givare till Bliss som exempel kostar närmare 10 000kr att byta.

Så, om man tittar på de olika kostnaderna mellan bilarna så är skitbilen en guldgruva o med vår nuvarande Ford så har jag tagit beslutet att vi alltid ska ha en skitbil på parkeringen medan den nya ska köras till den gjort sitt. För att ens byta upp sig kommer vara än dummare än att vi ens köpte den.

Min princip är antingen en äldre lågmilare eller en helt ny mindre bil. Den förra köpte jag fabriksny och hade i 13 år utan större reparationer och den nuvarande köpte jag när den var 8 år gammal och hade gått knappt 5000 mil för 5 år sen, och den har jag bara bytt tändkassett på. Fast då kör jag iofs bara 700-800 mil om året. Tycker det har funkat bra med relativt låg värdeminskning/bra tillförlitlighet.

Min bil jag använder nu är inköpt för 5000:- med fungerande ac, inge rost i bärnade delar och ser skapligt respektabel ut för 3 år sedan och 5000mil. Årsmodell 99 1,6l vw produkt Visserligen med lite fel vid köp som halvtaskig koppling. lite små rost i bakre skärmkanter. nya däck behövdes och okänt miltal på kamrem.

Då man kan skruva och delar köpts i tyskland har man klarat sig på runt 11-12.000:- med inköp.
Inräknat kopplings byte, nya däck, ett hjullager, stötdämpare fram, bromsbelägg fram, bromsbackar bak, kamrem med vattenpump och vanlig service (alla filter, olja och tändstift).

Billigare än så kan man inte klara sig på då värde minskningen på nya bilar (även de som är 3år är större).

Felet de flesta gör är att lägga ned massa pengar på bilen man har(kostar bilen under en 10-15.000 per år i reparationer är den värd att ha kvar)för att sedan säga den har börjat kosta för mycket vi köper en annan. Då köper den en bil för säg 50.000:- och får lägga like mycket på den i reparationer.

Just nu har jag en Volvo 850 inköpt för 4000:- för några år sedan, den fungerar utmärkt.
Inga större reparationer har krävts.

Förr i tiden hade jag egen verkstad, och pysslade mycket med att fixa till bilar som var skrotfärdiga men som det, med enkla medel, gick att pressa ur ytterligare mil.
Ofta åkte jag omkring i dom ett par veckor innan dom såldes till någon av våra vinddrivna kunder.

Och varför, födkrok och hobby.

Jag pendlar fem mil varje dag, det blir en del bränsle. Men det spelar ingen roll, min gamla 740 som jag pendlade tusentals mil med, kostade mig noll kronor i inköp.

Nu åker jag i en gammel 850 ist, den kostade 4000, helt ok inköpspris. Jag har råd att tanka många liter, när inköpskostnaden är så låg.

Så här har jag alltid gjort, ända sedan jag tog körkort. Billigt "skrot", helst skattebefriat och naturligtvis med låg försäkring.

Man får så mycket mer pengar över till sommarens leksaker.

Jag gillar verkligen gamla grejor. Förut, när jag pendlade och använde bilen i jobbet så hade jag en ny (are) bil på jobb, och en eller några gammelbilar som jag körde "civilt". Nu när jag inte behöver någon bil i jobb så åker jag omkring i en volvo 245 som jag pysslar med samtidigt, en rullande renovering alltså. Jag hoppas hinna lackera den i vinter, så jag har en gammelbil i nyskick i sommar.

Skulle va kul att se en kalkyl på det

Gör ett estimat på den årliga värdeminskningen på din bil och dela med femton så får du ett hum om hur mycket bensin skribenten kan köpa.

Jag kör 1200 mil per år i min 850 som drar
0.9 l/mil. Besparingen vid 0.7 l/ mil hade varit 240 liter * 14 kronor/l = 3360 kronor eller lika mkt som ett oljebyte hos en märkesverkstad eller ungefär lika mycket som värdeminskningen per månad för en ny bil...

Jag tillhör dom som har ett flertal bilar. Samtliga från före sekelskiftet. Det ligger inga större pengar i dem, jag servar och fixar dem själv och det är inga komplicerade konstruktioner eller speciellt dyra delar. Har valt såna som tidigare ägare rostskyddat så att man inte står inför såna problem.
De flesta grannar kör omkring med mer eller mindre nya bilar och alla åmar sig över hur jag kan ha ett helt gäng.
Det är bara att räkna på det. Värdeminskningen och driftskostnader per år på deras enda bil är mångfalt högre än vad det kostar mig att driva hela min vagnspark!
OK, jag har inte LED-ljus och automatiska torkare men jag behöver heller inte vara rädd varje gång jag ställer mig på ICA att nåt jucklo slår in sin dörr i min bil. Vem bryr sig?
Jag tar mig från A till B på ett någorlunda komfortabelt och säkert sätt. Målet är nått. Och jag behöver inte åka in på märkesverkstan för att motorlampan tänds eller för att en omprogrammenring krävs efter man har bytt batteri eller så. Eller lämna in bilen för ett kamremsbyte á 12500,-. Försäkringen (räcker med halv) är inte speciellt dyr, skatten är väl lite högre då bilarna har högre miljöklass och dom kanske drar något mer än de senaste alstren. Men det räknar man hem med råge.

Skulle jag däremot skaffa en bil för att få ligga skulle jag nog resonera helt annorlunda.

Varför diskutera saken när du ändå har bestämt dig att inte förstå.
Skulle ju vara ännu konstigare om man köpte men inte använde.