Citat:
Ursprungligen postat av Hypnagoga
Alla människor har brister och något är alltid "typiskt denna person". Men om människan inte hade några brister och bara accepterade allt som det var? skulle vi då vara bättre människor?
Eftersom det inte finns någon moral finns det heller ingen moralisk förträfflighet, däremot finns det
en karaktärens förträfflighet; men det är svår att upprätthålla idag, därför finner vi de mest förträffliga
i fängelser ( där man inte har lyckats förstöra dom med mediciner som på sinnesjukhusena ), på konstiga ställen var det finns lite privatliv, möjlighet att tänka, där inte den kristna moralläran har infekterat personer...du förstår det är en ytterst komplicerad värld vi lever i. Den är svår, det går nämligen inte att bli kunnig om man oren och oren blir man av orent sällskap och dom flesta ljuger...det är som sagt krånglig.
Man skall alltså inte acceptera någon överhuvudtaget utom sig själv och sträva efter att bli så bra som möjligt - du behöver inte snegla mot någon för den skull. Behöver man stöd, finns Sokrates, Nietzsche, M de Sade, M Foucault, Herodotos...etc etc...man bör dock undvika texter som är moralistiska som exempelvis alla judiska tänkare, Wittgenstein exempelvis, engelsmän och svenskar är också ofta infekterade...bäst är att hålla sig till grekerna och några romare, exempelvis Livius.
