HJÄLP!!! Försök till självmord! [Vill göra ett självmordsförsök]

jag har funderat och funderat... jag vill liksom inte att det ska fungera.. vill bara försöka, make a statement. Vet inte hur jag annars ska synas..

Hur går man inte för långt i själva självmordsförsöket? Tänkte testa att överdosera samarin, men jag vet inte om det funkar..

Saxat från läkemedelsverkets info om samarin:


http://www.lakemedelsverket.se/SPC_P...rin_pulver.pdf

Satsa på något giftigare.

http://sv.wikipedia.org/wiki/LD50

Nej men ärligt, varför ta livet av sig?

han vill inte ha mig tillbaka

jag har sådan ångest, men ingen lyssnar på hur ont det gör.. vill inte dö, vill få bort smärtan..

Låter vettigt.
Överdosera Samarin för att göra ett statement och se om han vill ha dig tillbaks.
Seså.

jag vet hur dumt det låter, men jag kan inte sova, jag har ingen aptit och jag gråter hela tiden.. det är kö till psykologen och mamma bröt ihop inatt för att hon inte vet hur hon ska hjälpa mig.. jag vill inte förlora honom, jag vill bara ha honom tillbaka.. jag vet att det är själviskt och att det inte håller i längden men jag ser ingen annan utväg.

Tydligen lyssnar modern iaf.

Men kör på samarin, det blir en tydlig och bra markering.

Okej.
Men du kommer nog inte att få honom tillbaks genom att skada dig själv,det kommer nog snarare att få tvärtemot den effekt du önskar.Du kommer att framstå som sorglig och psyko i hans ögon.Kanske att han känner medlidande med dig,men det är inte tillräckligt att bygga ett förhållande på.

Det är normalt att känna sig förstörd om man älskat någon mycket och blivit lämnad,det är NORMALT.Det är inget du ska skada dig själv över.Fokus bör ligga på att ta sig igenom sorgen och smärtan.Det brukar hjälpa att prata med vänner som man litar på,gråta,bli tröstad och försöka hitta på saker att göra som får en att tänka på annat.

För det känns som att ett självmordsförsök (misslyckat) kommer få dig att må bättre? Möjligtvis får du ett tillfälligt lugn av att ha straffat dig själv och att du tagit ett stort steg men när den tillfredsställelsen lagt sig så kommer du vilja göra det igen för att komma över ångesten du har nu och ångesten över att du nästan tagit ditt liv.

Du måste precisera känslorna för dig själv, ta reda på varifrån de kommer och söka hjälp. Smärtan kommer inte förrns orsaken är botad.

men för i helvete. gaska upp dig kvinna!
du kommer förlora många killar i livet, det är smällar man får ta.
gå ut på krogen och skaffa en ny snubbe istället för att sitta
och lipa i din ensamhet. om han har lämnat dig så var han förmodligen
inte den rätta för dig ändå.

(även om jag anser att det inte finns någon "rätt" person för någon,
det är bara en fråga om dåliga, bra och bättre personer.)

har inga vänner kvar.. jag var tillsammans med honom i 6.5 år och mitt liv bestod av att plugga, jobba och all annan ledig tid spendera med honom. kompisarna försköts liksom.. jag vet att jag inte kan få honom tillbaka på detta sett, jag vet inte ens om det är meningen.. vill bara kunna prata med honom, träffa honom..

jo, mamma lyssnar men hon klarar inte av att hjälpa mig.

Fattar.
Hur länge har det varit slut? Har du medicin du kan ta när du får ångest?
Det låter som att du gett upp en del av dig själv och börjat identifiera dig som "Vi" istället för "Jag".
Då blir det jävligt smärtsamt när du helt plötsligt ska vara själv,när den som stått dig närmast är borta.
Men,sånt här händer.
Det brukar att vara bra att ha hjälp av lugnande medicin man kan ta när man känner att ångesten och den inre smärtan blir ohanterlig.Sedan så försöker man hitta lugn och trygghet i andra saker.Kanske höra av sig till gamla vänner ? Umgås med husdjur? Fokusera på jobbet?
I takt med att tiden går blir det enklare.
Och eftersom ni varit tillsammans så länge så kommer du nog att få prata med honom igen,i framtiden.
Du var ju en del av hans liv lika mycket som han var en del av ditt.