Varför går tiden så fort?

Inatt kunde jag inte somna (inte för att det är ovanligt för mig, men ändå). Jag låg och funderade om tiden. När man var liten hade man aldrig såna här funderingar, man levde bara för dagen, njöt av sommarlovet med kusinerna och tänkte inte på att för varje sommarlov som gick blev man ett år äldre och det blev ett sommarlov mindre kvar att uppleva. Nu är barndomen över och plötsligt ska man vara vuxen, skaffa ett jobb, bilda familj...

Varför måste man känna sån ångest över saker som har tagit slut?
Varför kan man inte bara göra som man gjorde när man var barn och njuta av nuet istället för att sörja det som har varit?
Kommer man fortsätta få ångest över tidigare perioder i sitt liv, t.ex. ångest över ungdomen när man är medelålders, ångest över att man var för lite med barnen när de blivit tonåringar, ångest över att barnen flyttat, ångest över att man blivit utsliten och för gammal för att arbeta, ångest över att man inte gjorde tillräkligt medan man fortfarande var tillräckligt ung osv, eller går det att göra något åt det?
Och framförallt, varför känns det som om tiden bara flyger förbi utan att man uträttar något?

När man är liten går tiden sakta bla pga av att man var så oerfaren utav livet..
Desto äldre man blir, desto mer erfaren blir man utav livet, desto snabbare känns det som tiden går.

Tragiskt med sant.. Antar man får försöka leva mera i nuet, och lägga märke till nya saker hela tiden, och inte låta allting bara flyta med, bara för man är mer erfaren och kan mer saker..

Det är för att tiden har blivit gammal.

Red ut dina RL problem istället för att sitta här och självömka.

Tycker du inte att det är ett riktigt problem att vara deprimerad?

Ja, jag fattade aldrig grejen med att bli vuxen. Det är det tråkigaste som har hänt mig. Jag måste göra något åt det, men jag vet inte vad. Det är patetiskt, alltså.

För att du har förlorat barnet inom dig själv. Du har förlorat dig själv, därför känner du att du måste skaffa barn, så att du kan finna barnet inom dig. Alla människor känner så när de blir vuxna. Det beror på att de glömmer bort att de är ett evigt medvetande och de börjar istället tro att de är en kropp, och en kropp kan aldrig vara hel av sig själv, för att en kropp är alltid manlig eller kvinnlig, så den behöver alltid något annat för att känna sig hel.

Mvh
Jesus Kristus

Att leva i nuet är en konst och kräver träning. Det är inte individen i sig som skapar oron för det som har hänt bakåt i tiden och oron för framtiden. Det är som jag ser det samhället som är uppbyggt på detta sätt och skapar oron.

en ganska utopiskt tanke du har. dessvärre stämmer det inte. men antagligen hjälper samhället till med att göra t.ex. framtidsoron större.

bättre källa kan självklart hittas, men håll till godo.

Ja, du har nog rätt att det i hjärnan finns cetra för det hela. Men det är inputs från omgivningen som finns där sen tillkommer en socialiseringsprocess som skapar och formar beteenden.

jordbävning i chile satte fart på rotationen

Börja meditera. Ta reda på för vem tiden går fort. För vem uppstår tiden? För vem uppstår världen? Vem är "jag"? Du kommer inte ångra dig när insikterna börjar komma.