När blev "lagom" fult?

Är vi generationen med så dålig självkänsla att ingen vågar stå för att vara vanlig? Det ordinära har blivit något fult och folk flyr det som pesten. Musik, kläder, namn, sätt, intressen; status är att vara "egen". Numera döper man inte sina barn till Peter, Andreas eller Johan. Nej, det skall vara Tindra, Maximillian, Mejja osv. Allt för att inte vara som någon annan.
Det känns som att människor strävar efter att vara unika så mycket att dem tappar bort sig själva på vägen. När blev det så här?

Hm.. när det blev har jag inte en susning, i början av 00-talet kanske+
Hur det kan komma sig är väl att alla vill sticka ut från normen. Ingen vill som sagt vara en vanlig person.

Detta har jag också tänkt på.
Det största problemet för dom som vill vara annorlunda blir ju när dom blir så många att dom blir en "minoritet", och om dom växer ytterligare blir dom en "majoritet". Och när dom annorlunda är fler än dom som tidigare räknades som "vanliga", blir ju dom "vanliga" annorlundare eftersom det finns färre av dom (skrivet på min obegripligaste svenska).
Alla vill sticka ut nuförtiden, och med för många utstickare blir ju dom normala dom annorlunda.


Det har alltid varit så, i mer eller mindre skala. Själv tycker jag att det har ökat genom åren, att fler och fler börjat hävda att dom är unikum. Idag vill alla vara unika, men ändå så kämpar man för jämlikhet (på något jädra vänster).

Jag är så vanlig, så att jag är ovanlig.
Snart är jag helt unik..

Det är väl en ganska bra sak att människor inte känner sig tvunga att följa normer. Men om nu fallet är så att det har blivit en norm eller normalt att göra sig så unik som möjligt är det ju bara löjligt.

Det har du individualismen(produkt av kapitalismen)att tacka för.

Tycker dock att det är väldigt löjligt att bryta normerna bara för att väcka uppståndelse, revoltera mot normer, oavsett vad det innebär - bara de får uppmärksamhet.
Sedan kan dom visst rationalisera sina drag, men i slutändan framstår dom bara som fjantiga.

Ja, jag håller med och att människor idag har sämre självkänsla och kompenserar med häftiga namn, reser till coola platser, har ett perfekt hem mm.

Intressant. De sätter en identitet på kroppen de inte valde. De smyckar kroppen med ord, kläder osv beroende på hur de upplever år 2010 i Sverige.

Dels är vi alla primater på en planet: vi säger alla "jag" (på olika språk). Ändå har vi alla olika bakgrund, olika framtid och det enda vi har är vår realm of mind. Kanske kan vi ibland förstå andras men man blir inte av med sin personlighet: sitt "jag". Den blir jag av med när jag dör, dvs när det inte finns något jag som kan observera jaget (personligheten).

Vi är lika, vi är gjorda av energimassa (E=mc^2) och vi finner oss i rumtid. Vi beskriver verkligheten med de sensorer och på de sätt som lät oss överleva (generation för generation: de mest överlevandes överlevnad). Vi är alla delar i ett dellöst (en) verklighet. Vi är alla den. Allt är den. Den är allt. 1 och dellös. och otänkbar eftersom det inte finns någon observerare utanför och ingen rumtid mellan observerare och "sak".

Realm of mind är separation trots att realm of mind (jag) vet att E=mc^2. Det finns ingen färg.

Jag har ju tidigare diskuterat om varför just alla människor är unika bortom det vi kan se med våra ögon.
Att man vill klä sig olika och försöka hävda sin egna individualitet tror jag ligger i att man tänker att om man ser ut på ett unikt sätt så blir man per automatik en helt egen individ utan att behöva hävda någon större tanke bakom det hela.
Vissa klär sig efter vad dom lyssnar på för musik så att dom ska kunna visa att dom lyssnar på den typen av musik och öka möjligheten att möta människor med liknande musik stil.
Vissa klär sig efter vilken politisk åsikt dom har (Folk med Che och solkors tröjor) så att dom till allmänheten visar vad dom tycker utan att ens öppna munnen.

Det finns mycket mer att skriva men jag vet vad dom flesta tycker om wall of text