Skrik, vid Djurgårdsgatan, Göteborg, Runt 02:00?

Vet inte riktigt vart jag skulle posta denna. Men chansar på här. Hörde ett isande kvinnoskrik två gånger (alltså hon skrek rakt ut, som att hon blev överraskat överfallen), väldigt högt. Sedan ett argt mansskrik. Ringde då polisen. Dom ville dock avvakta. Så chansen att patrull sätts ut är minimal.

Någon annan som hörde detta, eller vet något om det? Såvidare det inte var på "skoj" så är det med all sannolikhet överfall.

Aja. Får väl se om det står något om detta i gp i morgon. Oseriösare poliser får man leta efter

Men ska dom rycka ut för att nån hör ett skrik då tycker du?
Det känns ju inte som att det är så mycket att gå på om man ska vara ärlig. Ska de ägna natten åt att gå runt och patrullera området eller vad tycker du egentligen?

Ja eller hur! Helt menlöst. Och eftersom det är runt en 50 meters radie från min framsida, så finns det absolut ingen chans att dom hittar henne! Och usch, ska dom spendera resurser på det, när det är torsdagsnatt? När patrullbilarna har så mycket annat för sig! är viktigare att fösa uteliggare från allmäna toaletter och femmanhuset.

bra att du ringde polisen! synd bara att fler inte gör det när de hör eller ser liknande saker.

Bara skicka dit en patrull som kan kolla runt lite kan dom fan göra, men inte sällan dom skiter i sånt...

Du kunde ju smygit upp och kollat vad som försegick utan att bli påkommen som vittne av en eventuell gärningsman.

Tja, själv hör jag fjortisskrik och dödsvrål i princip varenda vecka så jag kanske inte bör uttala mig då. Jag vet bara att detta är något som är ganska så vanligt jag skulle i alla fall inte ge det för mycket notis.

Mjo, men man hör ganska mycket skillnad på ett fjortisskrik och ett överraskat skrik på hjälp. Det hördes ganska tydligt och var ganska nära. Och, point proven - Du bryr dig inte, jag gör det! Jag ringer polisen för mindre saker.


Försökte se något av värde, men är en rätt stor mur utanför fönstret. Gå ut på natten är jag på tok för rädd för! Även om inte någon möjligtvis blir anfallen.

Jag tycker det var bra agerat av dig - det är alldeles för många som inte bryr sig.

Tänk om någon av de som såg Emma gråta på väg till bilen hade brytt sig och frågat om vad som var på gång -- och hur annorlunda det kunde ha blivit.

Skit att polisen inte ens kunde besvära sig med att åka ut och titta i området. Vad väntade de på -- att ett brott skall fullbordas?

[quote=micro113]

Tänk om någon av de som såg Emma gråta på väg till bilen hade brytt sig och frågat om vad som var på gång -- och hur annorlunda det kunde ha blivit.

QUOTE]

ja, önskar verkligen att fler människor vågade/brydde sig tillräckligt för att ingripa när de misstänker att saker inte står rätt till.

Bra att du bryr dej!
Jo, man kan ofast höra om det verkligen är rädsla i skrik. Och därtill två! Att någon skriker till när h*n blir rädd och överraskad är en sak. Två skrik ger tanke på att det är något på allvar.
Jag har själv ringt polisen vid flera tillfällen och berättat liknande och frågat om dom har någon bil i närheten som kan kolla av omgivningen. Och det har dom faktiskt gjort.

Vad som numera blir vanligare och vanligare är lägenhetsbråk/misshandel inomhus.
Vet man inte var det är exakt är det inte mycket man kan göra. När polis kommer till plats så är det ofta överståndet.
Nej, det är inte alla som kan gå ut och leta som privatpersoner när man inte vet vad som är på gång.
Mvh

Jag stämmer in i kören som tycker att du gör rätt som ringer polisen för
sådana här saker (och för mindre). Risken du löper är att inte bli tagen
på allvar (det beror väldigt mycket på vem man får prata med), men
alternativet - att inte bry sig - är mycket värre. I bästa fall kanske du
bidrar till att rädda någons liv (eller egendom), i värsta fall "slösar"
polisen bort 2-3 liter bensin på att åka och slå en koll.

Tyvärr möts man ibland av en lite slö attityd. Här är ett exempel ur
verkligheten (men låt det inte nedslå dig):

Jag åkte från min "centralort" (jag bor på landet) hemåt. Det var väldigt
dåligt väglag. När jag var halvvägs hem ser jag hjulspår i snön som viker
av från vägen och går ut i terrrängen. I skogen står en bil mot en tall,
med hopknycklad motorhuv och lite vattenånga från den mosade kylaren
som en rökpelare mot skyn. Jag stannade naturligtvis, och hittade en
chockad mamma och hennes två små barn vid bilen. De var oskadda.
Jag erbjöd mig att skjutsa dem hem, och mamman var väldigt tacksam.
När jag hade lämnat av dem och åkte hemåt kom jag på att deras
kraschade bil kanske skulle ge upphov till en stor polisinsats, med hundar
och eftersök och gud vet vad - många som råkar ut för en trafikolycka
blir chockade och irrar bort sig! Därför ringde jag från mobilen till "min"
polisstation, för att spara deras tid och resurser. Personen jag pratade
med frågade länge och väl om *exakt* var olyckan hade ägt rum. Till
slut förstod han verkligen var de hade kört av vägen, och då blev han
tydligen väldigt glad och utbrast "Men det är ju precis på andra sidan
länsgränsen, då är det inte vårt ansvar! Jag kan ge dig några andra
nummer att ringa!". Då brast mitt tålamod, och sa att han kunde ringa
sina kollegor själv och tala om vad som hade hänt. Förutom den lilla
extra kostnad det hade inneburit att ringa ett samtal till, så var jag
försenad och hade fullt upp med att ta mig hem i det snorhala väglaget.

Så, fortsätt att ringa när du tycker att det är påkallat.