Folk var chockade. En del var skadeglada såklart, men vågade inte visa det öppet. De gick hastigt ut och skrapade bort alla elaka Palmekarikatyr-dekaler ifrån sin bil!

Många kände att de förlorat en landsfader, och ja även människor som kanske inte varit jätteförtjusta i honom. Men han hade ju "alltid" funnits där, i mammaminne.
När känslorna lugnat sig lite, var väl det värsta vetskapen att ett sådant dåd kunde hända i trygga Bullerby-Sverige. Ett land där statsministern och hans fru SKULLE kunna promenera ensamma på gatan om kvällen utan att något hände. Vi förlorade vår oskuld där på ett sätt. Det hade förstås hänt liknande förr, men sista gången om jag inte minns fel nu var mordet på Gustav III. Det var så länge sedan att det inte räknades längre, på 1980-talet hade vi ju Folkhemmet!