Reaktioner på Palmemordet

Det stämmer. Palme var en älska/hata-figur i stil med Kennedy, och precis som efter det mordet finns det gott om historier om hur folk både sörjde och firade.

Det har skapats en officiell Palmekult som förvisso erkänner att han var kontroversiell men ändå framställer kritikerna som hatare, vilket absolut inte stämmer om alla. Jämför gärna med Thatcher där hatet och till och med firandet av hennes död ses som förståeliga, eller åtminstone legitima.

Slänger in den här Quora-tråden, i brist på annan sysselsättning.

Vad gjorde du när Palme sköts?
https://sv.quora.com/Vad-gjorde-du-n%C3%A4r-Palme-sk%C3%B6ts

Enligt min gymnasielärare var det en hel del som korkade upp champanjen.

Ytterligare några minnen i denna tråd.

(FB) Vart var du när det hände?

Den första kvällen/natten vi flyttade in i vårt nyinköpta hus den 28:e februari sköts Olof P.
Allt var så dj-a surrealistiskt för den 11-åring man var då; det var inte bara det att man skulle slappna av i en helt ny miljö..
Man hade ju siktet på att se Go´morron Sverige (mys-pys) med Fredrik Belfrage kl. 08 som vanligt, men möttes av extra insatta nyheter att Sveriges Statsminister hade skjutits på öppen gata kvällen innan.

Såhär trettiosju år efteråt har det väl inte direkt påverkat mig så värst speciellt, när jag har forskat lite i personen Palme, som då helst ville dra Sverige åt det ryska (kommunistiska) hållet.

Att det var bra eller dåligt för Sverige med ett dåtida statsminister-mord kan de lärde tvista om..

Besläktad tråd.

(FB) Minns alla vart dom var när dom hörde att Palme dött?

Du kan se på det så här.
När Olof Palme försvann från politiken försvann det mesta av Sveriges aura.
Ingenting fungerade, stora misstag gjordes, svenska nyhetsmedia var bland de sista att sända ut vad som hänt.
Så när skotten föll var det som att hela Sverige sköts i sank.
Och den allra största skadan är efter så här många år är inte få veta varför.
Inte hans försvinnande utan varför.
Hela generationer dog åren igenom med ett osynligt frågetecken i pannan.
Någon ville Sverige och dess befolkning illa just genom att ett frågetecken hade ristats in.
Detta får alltid och sådana följder att en nations suveränitet rubbas och effekten ser vi idag.
Samhället plågas av gängkriminella som skjuter till höger och vänster. Slå på statstik på den fråga som är av många och se hur det var förr i tiden.
Palme var lika med Sverige.

Hur otroligt det än må låta, så är det knappt tre månader tills 40-årsdagen av mordet på Palme infaller. Jag hoppas att den här tråden kunde tillföras nya berättelser om hur nyheten togs emot, och vilka stämningar den väckte. Det kan handla om egna minnen, eller om hågkomster som äldre släktingar, vänner och bekanta, kanske sådana som inte mer finns ibland oss, har lämnat efter sig.

Jag tycker även att man kan länka till speciellt intressanta texter om hur mordnyheten nådde folk.

Inför 30-årsminnet berättade tidningsbudet Sigrid Fernström från Forsbacka om hur det var att sköta sitt rutinjobb den där marsmorgonen.

Tidningsbudet Sigrids ord inledde Olof Palmes begravning
https://www.ljusnan.se/2016-02-28/tidningsbudet-sigrids-ord-inledde-olof-palmes-begravning

Det har gått 30 år sedan men Sigrid Fernström, 83 år, minns tydligt den där kylslagna morgonen när hon fick bära ut den tunga nyheten till läsarna. Rubriken "Palme mördad" löd rubriken.

Klockan var omkring fyra på morgonen lördagen den första mars. Tidningsbudet Sigrid Fernström var nyvaken men pigg när hon hämtade tidningsbuntarna bakom Konsum i Forsbacka. När hon såg tidningarnas förstasida blev hon chockad av den fruktansvärda nyheten. Sigrid tänkte genast på alla ensamma pensionärer som skulle nås av nyheten om mordet på statsministern.

– Jag bar på det till fredan och då skrev jag ett brev om hur jag kände, berättar hon.

Brevet skickade hon till Ingvar Carlsson som tillträtt som statsminister efter Olof Palme.
/---/
Sigrid var tidningsbud i 26 år men aldrig, varken före eller efter, har hon burit ut tidningar som varit så svåra att dela ut som de den där kylslagna morgonen den första mars 1986.

När jag såg tidningens förstasida den där lördagsmorgonen var min första instinktiva reaktion "va, det måste vara ett aprilskämt på fel datum!", men i och med att jag tog en titt på artikeln insåg jag att det faktiskt var allvar.

Det var (början till) slutet på en epok i modern svensk historia, men jag minns opinionsklimnatet under Palmes sista år som rätt enkelriktat, det fanns verkligen en tydlig känsla av instängdhet, konfrontation och av att vissa positioner försvarades in absurdum. Just därför att "om du ger efter en tum och medger att du inte har alla de perfekta svaren så har du visat dig vara en pushover", en ganska vanlig logik i ett spänt politiskt klimat. Palme var på sätt och vis fast i sina invanda mönster, åtminstone inför offentligheten, men det tycker jag även att de foträtt glada nyliberalerna (MUFarna) var.

De flesta av oss äldre minns exakt när och var och hur vi hörde nyheten. De flesta gapade av förvåning, några av chock men få var helt oberörda. Reaktionerna därefter dock, de var mycket varierade. Inte många gillar väl att valda statsministrar tas av daga men landssorg är att ta i. Uthyrningen av videoboxar och filmer slog alla rekord dagen efter mordet och på begravningsdagen. Så långt ifrån alla sörjde särskilt mycket. Fast jag har träffat folk som påstått sig gråta i tre dagar efter mordet, en för mig ofattbar reaktion såvida man inte tillhör de anhöriga. Att Palme initialt efter sin död hyllades lite oförtjänt mycket är måhända naturligt. Vad som sällan nämns är hur snabbt Palmes politiska gärning föll i glömska. Hans politiska renomme, hur sorgligt det än är, räddades till stor del av skotten på Sveavägen.

Själv hade jag på radion då det kom ut.
Det var många, som var emot Palme, även jag, MEN blev upprörd över att Palme mördades och även över hur klantigt utredningen sköttes.

Personer i SÄPO och Polisledningen måste ha varit inblandade, kanske inte i mordet, men i mörkläggningen. Även den polisman, som var högst i tjänst under mordnatten, reagerade emot hur klantigt polisutredningen utfördes.
T ex har alla offentliga utredningar ignorerat att det var många walkie-talkies observerade av olika vittnen!!! så att det skulle ha varit en enskild som gjort det är bara löjligt av offentliga inblandade.
Det har blivit mer och mer troligt att utlänsk makt och/eller SÄPO var inblandade i mordet och att det är därför offentliga utredare försökt mörka det. Palme hade protesterat offentligt mot både Sovjet, USA och appartheitregeringen i Sydafrika.

Min pappa skötte Socialdemokraternas medlemsregister och distribution och kände både Palme och hans efterträdare Ingvar Carlsson nära. Min pappa var mycket hemlig av sig, berättade inte ens för oss i familjen vilka han röstade på, jag tror att han INTE röstade på Socialdemokraterna för hans åsikter var mer som Centerpartiets var på den tiden. Några år senare berättade han att regeringen - och han - visste vem/vilka, som mördade Palme, men han sa inte mer än så plus senare att det inte var Sigge Cedergren eller vad den skummisen hette.

Själv tror jag att de har (nära) rätt, som fullföljde utredningen baserat på Stieg Larssons* undersökning efter att denne dött:
=Sydafrikas regering stött av en svensk, som jobbat för bl a SÄPO och någon av de brittiska (och amerikanska) underrättelstjänsterna, har glömt vilken som utredarna namngav. Den regeringens organisatör av politiska mord var i Sverige då Palme mördades...

*Stieg Larsson dog bara 50 år gammal. Iofs kan det ha varit hjärtinfarkt, men var det det eller blev han tystad för att han började komma för nära sanningen...?