Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2004-03-04, 14:27
  #1
Medlem
Gleamers avatar
Hur reagerade folk i Sverige när de fick reda på att deras statsminister blivit mördad? Var det landssorg eller var det några som tyckte det var bra? Jag sitter och letar efter olika artiklar på nätet men hittar tyvärr inget. Någon som har någon bra sida eller orka skriva ner lite reaktioner. Tack på förhand!
Citera
2004-03-04, 15:12
  #2
Medlem
Mr Blås avatar
Jag var i Frankrike när jag fick reda på det. Undrade vad som hänt eftersom det var så många svenskar som gick omkring och grät.
Allt annat än feststämning där i alla fall...
Citera
2004-03-04, 15:41
  #3
Medlem
Ernst_Buschs avatar
Tja, Palme var milt sagt kontroversiell och även om man inte gillade honom så var det inte precis någon som applåderade åt att han hade blivit skjuten.

Annars var reaktionerna lite blandade. Vissa sossar försattes i chock när deras älskade ledare mördades, andra brydde sig inte så mycket. Som det brukar vara när det sker något förfärligt, med andra ord. Palme hade trots allt en enorm karisma vilket gjorde att man antingen älskade den eller hatade den, vissa har ju ochså dragit paraleller med Anna Lindh vilket kanske inte är så speciellt långsökt när man tänker efter, båda kom från högborgeliga hem och var poppis även hos många människor som inte var sossar.

Det som annars mest stör mig med Palme är den enorma Palme-kulten som dykt upp efter hans död, speciellt SSU-are som inte var födda eller knappast minns honom brukar alltid få något drömskt i blicken när man nämner ordet Palme och så börjar de med att längta... tillbaka... till den gamla goda tiden... ååhh hade Palme varit kvar skulle Sverige varit världens bästa land igen....

Jag stör mig mer på Palmekulten som dykt upp efter hans död än på Palme som person, även om jag anser att han var en av de sämsta statsministrarna Sverige haft. Men det är en annan tråd.
Citera
2004-03-04, 23:38
  #4
Medlem
M2ks avatar
Reaktioner på Palmemordet

*Då* Bilden av Sverige (trygghetens förlovade land) rämnade.

Personligt: Lagade frukost till familjen (fru + 2 barn). Just innan jag skulle väcka gänget, så slog jag på TV:n. Jag minns än idag... chocken, vädret, klockan, allt...etc).

Oaktat åsikter om Palme som person... händelsen förändrade för alltid den svenska nationalföreställningen om *TRYGGHET* som begrepp. På något sätt tror jag att nationaltraumat lever vidare...

M2k
*vilsen-ej vilsen-vilsen-ej vilsen*
Citera
2004-03-04, 23:43
  #5
Medlem
Ernst_Buschs avatar
Ja, att det var ett trauma kan ju inte förnekas. Hur många politiker mördas i Sverige per år? Vissa elaka tungor påstår dock att det var i och med Palmemordet Sverige vaknade ur sin törnrosasömn och tvingades inse att man inte skiljde sig så mkt från omvärlden eller att man var så speciella längre.
Citera
2004-04-16, 00:08
  #6
Medlem
Videouthyrarnas lilla julafton

Kommer ihåg att man var skitpackad på väg hem från en utekväll i Karlskrona, när det basunerades ut på radion, jaha sa man och så slocknade man.

Dagen efter så spelades det bara en massa sorgemusik på tv:n så folk gick man ur hus för att hyra filmer, blev väl någon form av toppnotering för videoaffärerna har jag för mig.

Jag tyckte att mer eller mindre alla tyckte illa om Palme innan mordet, för han var ju trots allt ruskigt arrogant.Men sen så var det som om alla hade bytt åsikt.
Citera
2004-04-16, 10:05
  #7
Medlem
petersens avatar
Det talas mycket om hur mordet skall ha firats på uteställen i Sverige. Mycket av det är kanske båg, men det förekom nog verkligen också. - En kamrat ex. som jobbade på ett ställe (i Hbg) tog emot en beställning från några gäster på två flaskor champagne direkt efter att mordet blev känt.
Citera
2004-04-16, 17:14
  #8
Medlem
Ördögs avatar
Bra ämne du har tagit upp, Gleamer! Jag har ofta undrat om det i Sverige har företagits någon mer eller mindre systematisk insamling av folks minnen av Palmemordet och allt som skedde sedan. Det finns ju sajter på nätet där folk - naturligtvis amerikaner mest - berättar om hur de fick veta om mordet på Kennedy eller terrorattackerna den 11 september. Varför inte ett likadant projekt - i form av en bok eller en hemsida - kring skotten på Sveavägen?

En del reaktioner från vanliga svenskar finns att läsa i boken "Olof Palme - Han liv, hans gärning, hans död" som redigerades av Hans Haste och kom ut på Tidens förlag 1986. Boken skildrar dock hela Palmes liv, så mordet och landssorgen upptar bara en liten del av den. Reaktionerna är också ganska likartade - alla verkar sörja Palme, alla är chockade över att nånting sånt kunde hända här i Sverige. Idag vet vi ju att det också fanns de som faktiskt var glada över att Palme gick hädan.

Vad jag själv gjorde? Jag är finländare och var 16 år gammal då Palme mördades. Jag gick i gymnasiet, men hade sportlov och var på besök hos min faster i Esbo, väster om Helsingfors. Jag minns att det var en klar och fin vinterdag. Det var min fasters son, min kusin - tre år äldre än jag - som nån gång närmare klockan 12 på dagen kom in med färska kvällstidningar, där det berättades vad som skett. Morgontidningarna i Finland hade inte hunnit få med mordet, och ingen i familjen hade lyssnat på radio eller kollat på TV. Nu samlades vi alla kring dumburken för att se president Mauno Koivisto sitta bakom ett bord med ett tänt ljus bredvid sig och tala om vilken stor man Palme hade varit. I de extra nyhetssändningarna fick vi veta att man inte hade gripit någon misstänkt. Jag minns att jag sa att de nog aldrig kommer att gripa någon heller.

Sedan gick jag ut, bara för att lufta mina tankar. Jag sörjde knappast Palme, men det är klart att jag var ganska uppskärrad över att något sådant kunde ske i Sverige. Mina föräldrar har båda mycket konkreta minnen av vad de gjorde då de fick veta om mordet på Kennedy (de var båda 20 år då) och jag tänkte att min egen generation nog kommer att minnas Palmemordet på samma vis.

Senare har jag arbetat på Finlands rundradio (YLE) och fått höra en tekniker berätta om hur det var att jobba på radionyheterna den morgonen. Man skulle ringa upp dåvarande statsministern, socialdemokraten Kalevi Sorsa, för en kommentar. Hela den finska sosseledningen hade varit på en oerhört blöt fest kvällen innan, och var förstås aspackade. Men nog lyckades man få en del kommentarer till slut.
Citera
2006-02-19, 13:37
  #9
Medlem
Ördögs avatar
Snart är det 20 år sen den råkalla kväll då Sveriges statsminister OP så plötsligt fick respass till andra sidan. Med anledning av årsdagen blåser jag liv i den här tråden, där alla kan berätta vad de själva gjorde då de hörde om mordet, och hur de reagerade på att en svensk statsminister kan få ett sådant slut ...

Den här tråden behandlar i stort sett samma ämne. Är det möjligt för Admin att slå ihop dem båda?

http://www.flashback.org/showthread...ht=palmemordet
Citera
2006-02-19, 13:47
  #10
Medlem
M2ks avatar
Historia om en landsförrädare

En konspirationslänk som kan skänka viss förströelse är Nationalmordet. F ö är
det snart 20-årsjubiléum av hans hädanfärd, den 28 februari. :evil:
Citera
2006-02-19, 13:51
  #11
Medlem
ojvamysigts avatar
På SVT:s hemsida finns en hel del streams som visar ungefär hur reaktionerna var. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?...39&lpos=lasMer
Citera
2006-02-19, 13:55
  #12
Moderator
impieteers avatar
Jag rekommenderar att kolla in SVT:s öppna arkiv om Palmemordet.

Den första nyhetssändningen klockan 04.00 på morgonen den 1 mars 1986 är rätt kul. Inte bara för att dekoren ser mer än lovligt sovjetisk ut, utan även för att de avslutar sändningen (17.04 in i sändningen) med ett bisarrt och tårögt hyllningskåseri av Gunvor Hildén (frisyren! glasögonen! den urtvättade kriminalvårdströjan! ) om den svenska oskulden och hur fantastisk Palme var.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback