Jakobsberg: Michelle Gustafsson, 21, fälld för mord på Daniel Stenman

Logiskt tänkande krigar emot självmordstankarna, jag måste vara starkast då jag är som svagast. ”Ta ett piller så blir allt bra”
Ge mig detta helvetes piller som nu ska klargöra allt. Jag har väntat länge på detta mirakel piller som ska förändra min värld.

att vara ensam betyder att tankarna blir ens bästa vän. Ingen annan orkar lyssna, för dom lyfter på arslet och går. Tankarna kommer föralltid att sitta fast, dom är levande begravda inom mig.

Jag är levande begravd i min egna ångest. UT UT UT....... KAN DE FÖRSVINNA?? jag kan inte gråta, jag kan inte skrika, jag kan inte prata, jag kan inte andas.
Jag kan inte leva. Varför är de enda jag kan göra är att känna ångest?
Varför vill livet mig så illa? Varför fick jag ett liv? De va väl som att slänga pengarna i sjön?
Jag har inte kunnat leva de liv jag blivit tilldelad.. Köp en dyr balklänning och använd den aldrig.

Jag misslyckas med att misslyckas, jag gråter utan tårar, jag skriker utan hals.
Jag lever utan liv. Ett starkt tryck ligger under mitt bröst, mitt hjärta försöker slå ut trycket som ligger där. Hjärtat slår bara fortare och fortare utan resultat. Inget kommer ut, allt är instängt där inne. Vem låste dörrarna? Vem låste och kastade bort nykeln? Vem tyckte att jag skulle förtjäna att bli inständ i min egna kropp? Varför kan jag inte gråta? Varför kan jag inte känna glädje?
Varför är jag alltid ensammast i hela världen?

Jag har kämpat i många år, jag kar krigat utan svärd. Men jag får ändå vakna varje morgon av en smäll på käften. En brinnande smärta i mitt bröst, en orolig mage och svårt gjorda andetag. Vem stryper mig varje dag? Varför kan jag inte få luft?

Ensamheten stryper mig då jag är levande begravd.
Tankarna skrattar åt mig, gör narr av mig eftersom jag inte kunnat leva mitt egna liv.
Hur kan jag känna mig så död när jag ser mig varje morgon i spegeln?
Hur kan jag vara så jävla död men ändå äta för att överleva?
Jobba och slita för att få tak över huvudet och mat i min mage?

Vad är de som fattas? Vad är de som måste göras för att min låga ska börja brinna?
Vart är du? du som kanske kan hjälpa mig att lyfta min ryggsäck? Som kanske kan öppna upp mig och lätta på trycket? Vart är du som vet vad jag behöver? Vart är du som ska säga ja, när jag säger nej!

Är de du som ska ge mig ljus i min instängda värld?
Ska du få mig att le och skratta? vill du se mina ögon le?
Jag är tveksam om det ens finns någon sådan i denna värld.

KAN JAG FÅ INNRE RO?
Död i blicken, död i kroppen. Oroliga drömmar och oroliga andetag.
De är jobbigt att andas, de som är gratis, de som ska vara så lätt.
Men de är jobbigt och svårt för någon som har ett strypgräpp fastspänt runt sin smala hals.

”Kriga, kom igen, vi vet att du kan”
Jag har krigat, jag krigar alltid. Men vem krigar jag för? och vad fan krigar jag efter? att vinna?
jag har inga mål, jag har ingen framtidsönskningar, jag vill inte föröka mig och föra min art vidare.
Att se mig i spegeln får mig att vilja spy, då jag ser mig i ögonen och bara skakar på huvudet och undrar hur jävla
patetisk får man vara????????

Jag är så trött, jag är så orkeslös. jag är så jävla less på min vardag.
Om du finns där ute, du som ska rädda min lilla lilla patetiska låga. Gör de snart för jag kommer blåsa ut den själv annars.

Stackars patetiska lilla mig, som fick ett liv utan kunskap om hur man lever de!
Ta ett piller, så kommer allt blir bra!