Kriminalkommissarie Nils-Sture Trädgårdh 1911-1999.

Nedanstående är hämtat ur en artikel i Året Runt som hette "Sveriges skiligaste detektiver". Författaren till dessa artiklar var Bengt Nordin som var chef för kriminalreportaget i Aftenbladet.

Artikeln om Trädgårdh finns i Året Runt # 2 den 10 januari 1966. Delar av denna mycket långa artikel är uppdelad på flera avsnitt.

"Fattig bondgrabb."

"Egentligen var det 1930-talets depression som förorsakade att kriminalkommissarie Trädgårdh valde polisbanan. Eljest kanske han vid det här laget knallat omkring någonstans i de svenska skogarna klädd i grön lodenrock och spetsbyxor. Som jägmästare!

Under uppväxttiden i Lund funderade han en del över den yrkesbanan, men också på att bli folkskollärare. Efter studenten gick han ett par år på universitetet i hemstaden och hade planer på att bli jurist. Men det var där depressionen kom i vägen.
- Ingen ville i det i det läget låna en vanlig bondgrabb pengar till så dyra studier. Så det fick bli polisen.

Han debuterade som "fotkonstapel" i Göteborg 1932, men länge dröjde det inte förrän han fick dra av sig uniformen och ta plats på kriminalavdelningen. Där passade han onekligen bättre både till kropp och själ än som handfast konstapel bland langare och slagskämpar på Järntorget.

1939, samma år som andra världskrigetbröt ut, började det mest spännande avsnittet i Nils-Sture Trädgårdhs polismannabana. Han blev "filttoffla" - säkerhetspolis.

Det var en tid då det vimlade av spioner och quislingar i Sverige - och inte minst på västkusten där Trädgårdh hade sin operationsbas."

Antar att det är många som har hört talats om denne, än i dag, mycket välkände polis? Kanske den mest välkände i Göteborg?

Står det om något speciellt fall som han löste?

"Kriminalkommissarie Nils-Sture Trädgårdh i Göteborg lutar sig tillbaka i sin tjänstefotölj, snurrar en penna mellan sina fingrar och tittar på mig med en smått road min!
- Redaktörn vill att jag skall avslöja konsten att lyckas som kriminalkommissarie. Det skall jag göra - det är enkelt. Det gäller bara att omge sig med ett team av skickliga medarbetare. Sen går allt smort.

Han ser belåten ut sedan han fått detta sagt, och det är ingen spelad blygsamhet han består mig med. Jag har fått kämpa hårt för att få den här intervjun.
- När man är ett bra team som jobbar fint ihop skall ingen glorifieras, ingen skall ställas framför de andra. För den som drabbas av det kan det vara början till slutet........

Kommissarie Trädgårdh ser lika oansenlig ut som han är anspråkslös. Han har ingenting av deckarhjältarnas tuffhet eller särpräglade nimbus över sig. Han är en liten man i smalbågade glasögon som försvinner i vimlet.

Kommissarie Trädgårdh har varit chef för Göteborgskriminalen sedan den 1 mars 1950. Hans namn har skymtat bakom många polisbragder, många mordgåtor har lösts av Trädgårdh och hans team, "ett dussintal skickliga grabbar".

Maj-mordet, Nancy-mordet, bulgarmordet är kanske de fall vi minns allra bäst. Och Göteborg ligger fint framme i statistiken över uppklarade brott.

Trädgårdh:
- Jo, vi har lyckan med oss och många gånger har vi själva förvånats över hur bra det gått. Ett fall kan ha sett hur omöjligt ut som helst, men så plötsligt står den skyldige där. Vi har frågat oss: Vad beror detta på? Svaret kan bara bli ett: Ett strålande team-work."

"Mord på pensionär."

"Ett exempel:
En 67-årig pensionär hittades i höstas död i sin lägenhet i en ungkarlsfastighet på Påskbergsgatan här i Göteborg. Mannen var mördad. En tub glidsalva på ett bord invid sängen kunde tyda på att det fanns homosex med i bilden. Men det var också alla spår som fanns.

Dörrknackning i omkringliggande hus gav ingenting. Pensionären hade inga närmare vänner, ingen hade sett honom de snaste dagarna. Och ingen hade setts komma eller gå till hans lägenhet.

Utgångsläget för spaningarna var med andra det sämsta tänkbara.
- Det är i en sådan situation man börjar fundera över om man inte valt fel yrke, säger kommissarie Trädgårdh. Man får ingen ro vare sig dag eller natt.

Men så händer plötsligt något som med ens ändrar bilden. En av kriminalavdelningens tekniker kommer in till kommissarien med ett foto som tagits några månader före mordet i samband med att pensionären anmält ett inbrott i sin lägenhet."

"Pantbanken."

"Vid detta tillfälle hade det skett en del skadegörelse i bostaden och brottsplatsundersökarna hade tagit bilder från lägenheten. Det var en av dessa bilder teknikern nu kom till Trädgårdh:
- Ser du kameran som ligger på golvet framför skrivbordet? Och väskan som står inne i det öppna skåpet? Finns de sakerna kvar nu?
- Nej, det finns de inte. De kunde således ha stulits av mördaren?

Chanserna att han vågat lämna in sakerna på en pantbank var små, men det blev polisens första kontrollåtgård. Och den slog!

Både kameran och väskan (som innehöll en symaskin) påträffades på en pantbank. Fyra dagar efter mordet togs gärningsmannen , en utlänning."

Hopp i artikeln.

"- En kriminalare har således plats för vanliga mänskliga känslor i sitt jobb?
- Ja varför inte! Vi är helt vanliga människor och även om man inte får låta känslorna löpa i väg med förnuftet och rättvisan så finns det tillfällen då jag har känt mig rörd och skakad inför det man får uppleva.

Exempel!
- Det finns många. Nyligen hittades en 4-årig flicka misshandlad och våldtagen i ett buskage i utkanten av Göteborg. Den lilla kroppen var starkt nerkyld och flickan såg ut att inte överleva.
- Sådana syner glömmer man inte så lätt och i sådana ögonblick grips hela kriminalavdelningen av en tyst beslutsamhet - att till varje pris gripa gärningsmannen.
- Det gjorde vi också. Och läkarna klarade flickans liv."

Båda dessa fall finns det trådar om. Det 67-åriga offret hette Carl Johan Andersson.

Nils-Sture Trädgårdh gifte sig 1958. Han avled i Malmö sent 1999 som änkling.

Som du nu ser så finns det en del fall omnämnda som han var med och löste. Två av fallen finns som jag har skrivit redan trådar om.