Hej
En liten tanke som jag än inte kommit så långt i.
Jag har just börjat på ett nytt jobb.
Det är det första arbeta som jag inte har lagt upp något mål för, ingen plan för t.ex. hur länge jag ska arbeta där.
Och det är för mig annorlunda, det känns på något sätt (lite) meningslöst. Inte för att jag tänkt arbeta där i hela mitt liv men det känns väldigt väldigt sjukt att det är precis det i stort sett alla gör, arbetar varje dag, oftast antagligen inte med det de helst av allt skulle vilja göra.
Men självklart så förändras inställningen efter ett tag. De allra flesta inpräntar det i sig själva och blir ju naturligt vana med att de bara har ett fåtal timmar varje dag till fritid (förutom helger), i i stort sett resten av livet.
Men har de "rätt"? Eller har jag som än inte speciellt propagerad med detta "system", rätt?
Jag är medveten om att det låter väldigt flummigt (men detta är ju filosofi-delen

), och om en diskussion inte är speciellt möjlig så får jag väl fundera på det hela lite till och återkomma...