• 1
  • 2
2010-02-21, 19:38
  #1
Medlem
Hej
En liten tanke som jag än inte kommit så långt i.

Jag har just börjat på ett nytt jobb.

Det är det första arbeta som jag inte har lagt upp något mål för, ingen plan för t.ex. hur länge jag ska arbeta där.
Och det är för mig annorlunda, det känns på något sätt (lite) meningslöst. Inte för att jag tänkt arbeta där i hela mitt liv men det känns väldigt väldigt sjukt att det är precis det i stort sett alla gör, arbetar varje dag, oftast antagligen inte med det de helst av allt skulle vilja göra.
Men självklart så förändras inställningen efter ett tag. De allra flesta inpräntar det i sig själva och blir ju naturligt vana med att de bara har ett fåtal timmar varje dag till fritid (förutom helger), i i stort sett resten av livet.

Men har de "rätt"? Eller har jag som än inte speciellt propagerad med detta "system", rätt?


Jag är medveten om att det låter väldigt flummigt (men detta är ju filosofi-delen ), och om en diskussion inte är speciellt möjlig så får jag väl fundera på det hela lite till och återkomma...
Citera
2010-02-21, 20:42
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av antiantiliberal
Hej
En liten tanke som jag än inte kommit så långt i.

Jag har just börjat på ett nytt jobb.

Det är det första arbeta som jag inte har lagt upp något mål för, ingen plan för t.ex. hur länge jag ska arbeta där.
Och det är för mig annorlunda, det känns på något sätt (lite) meningslöst. Inte för att jag tänkt arbeta där i hela mitt liv men det känns väldigt väldigt sjukt att det är precis det i stort sett alla gör, arbetar varje dag, oftast antagligen inte med det de helst av allt skulle vilja göra.
Men självklart så förändras inställningen efter ett tag. De allra flesta inpräntar det i sig själva och blir ju naturligt vana med att de bara har ett fåtal timmar varje dag till fritid (förutom helger), i i stort sett resten av livet.

Men har de "rätt"? Eller har jag som än inte speciellt propagerad med detta "system", rätt?


Jag är medveten om att det låter väldigt flummigt (men detta är ju filosofi-delen ), och om en diskussion inte är speciellt möjlig så får jag väl fundera på det hela lite till och återkomma...

Känns som du framställer frågan lite luddigt. Vad är frågeställningen exakt?
Citera
2010-02-21, 21:00
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Athmos
Känns som du framställer frågan lite luddigt. Vad är frågeställningen exakt?
Hehe, skojar du .

Alltså, har jag som oerfaren rätt i att jobba, hela dagen, varje dag är riktigt underligt, eller har de med erfarenhet och "propaganda" av det livssättet rätt i att så är det bara och det är det "normala" livet?
Citera
2010-02-21, 21:35
  #4
Medlem
Tog bara ett exempel. Det handlar ju inte bara om arbete, utan antagligen det mesta i livet.

Lite av det jag menar fast i detta fall om skolan (har jag för mig (var ett tag sedan jag lyssnade på detta)):
http://www.youtube.com/watch?v=iG9CE55wbtY
Citera
2010-02-21, 22:00
  #5
Medlem
Om man är ny på en plats så har man lättare att se konstiga mönster. Precis som att man har lättare att se dåligt skådespeleri, luckor i manus eller synlig kamerautrustning om man bara zappar förbi en film och inte gett sig själv tid att sugas in i den.


Tycker jag nog.
Citera
2010-02-21, 22:26
  #6
Medlem
Jag tycker man ska göra som man känner känns rätt. Själv tycker jag inte det känns som livet är menat att jobbas varje dag.
Citera
2010-02-21, 23:01
  #7
Medlem
enkelt svar: man gör vad man måste för att överleva. Om jag fattade frågan rätt?
Citera
2010-02-21, 23:49
  #8
Medlem
Pen Islands avatar
Jag blir tvungen att hålla med ts.
Det intryck jag fått av livet hittils, vilket må vara lite i jämförelse med de flesta andra, är att livet som ju faktiskt bör vara till för att levas(hänvisar till Goethe;"Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas.").
Och ändå arbetar vi större delen av livet. Vi går i skolan för att lära, för att sedan kunna arbeta, för att kunna överleva, för att sedan kunna gå i pension. Det känns ganska meningslöst ur det perspektivet.
Och enligt min åsikt är detta fel, man borde glida på ett bananskal genom hela livet, det tråkiga är att det inte håller. Man får helt enkelt anpassa sig, arbeta 8h om dagen och sedan nöja sig åt den fritid man får.
Tragiskt, javisst. Men man får helt enkelt se allt ur bästa möjliga perspektiv. Då blir det lättare.
Livet må smaka bajs, men man vänjer sig. Efter ett tag kommer bajs vara din favoriträtt. Jag lovar.
Citera
2010-02-21, 23:54
  #9
Medlem
är frågan att jobba ett vanligt sju till fyra jobb meningsfullt? om det är frågan är den dum,
Du väljer ju själv vart du sätter din ribba här i livet, är du nöjd med det du har eller är du inte det, frågan handlar ju om du kommer anpassa dig eller inte!

System Resonemanget ser jag som ett fel eftersom jag ser inge fel i ett "vanligt" jobb
allt handlar om vad man själv vill och hur mycket man är beredd att satsa
Citera
2010-02-22, 17:46
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Alseen
är frågan att jobba ett vanligt sju till fyra jobb meningsfullt? om det är frågan är den dum,
Du väljer ju själv vart du sätter din ribba här i livet, är du nöjd med det du har eller är du inte det, frågan handlar ju om du kommer anpassa dig eller inte!

System Resonemanget ser jag som ett fel eftersom jag ser inge fel i ett "vanligt" jobb
allt handlar om vad man själv vill och hur mycket man är beredd att satsa
Nej
Utan vem har rätt, den som fått det inpräntat i flera år att "så här är det" eller den som inte än har så mycket erfarenhet/propaganda av det livet och tycker att det är idiotiskt/meningslöst etc?
Citera
2010-02-22, 18:40
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av antiantiliberal
Nej
Utan vem har rätt, den som fått det inpräntat i flera år att "så här är det" eller den som inte än har så mycket erfarenhet/propaganda av det livet och tycker att det är idiotiskt/meningslöst etc?

Båda har rätt. Ingen av dom har rätt.
Citera
2010-02-22, 19:37
  #12
Medlem
Nalle-Brums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av antiantiliberal
Hej
En liten tanke som jag än inte kommit så långt i.

Jag har just börjat på ett nytt jobb.

Det är det första arbeta som jag inte har lagt upp något mål för, ingen plan för t.ex. hur länge jag ska arbeta där.
Och det är för mig annorlunda, det känns på något sätt (lite) meningslöst. Inte för att jag tänkt arbeta där i hela mitt liv men det känns väldigt väldigt sjukt att det är precis det i stort sett alla gör, arbetar varje dag, oftast antagligen inte med det de helst av allt skulle vilja göra.
Men självklart så förändras inställningen efter ett tag. De allra flesta inpräntar det i sig själva och blir ju naturligt vana med att de bara har ett fåtal timmar varje dag till fritid (förutom helger), i i stort sett resten av livet.

Men har de "rätt"? Eller har jag som än inte speciellt propagerad med detta "system", rätt?


Jag är medveten om att det låter väldigt flummigt (men detta är ju filosofi-delen ), och om en diskussion inte är speciellt möjlig så får jag väl fundera på det hela lite till och återkomma...


Jag känner igen mig mycket väl av din beskrivning av att man blir fast i detta ekorrhjul och lägger livet på arbete. Men samtidigt är arbete något som det flesta av oss måste ha stora delar av livet om man väljer att att inte ta någon annan väg. Det viktiga är att man har ett arbete man tycker om och mår bra av vilket är svårt för många att hitta men värt att sträva efter. Sedan kan man alltid skräddarsy sitt liv lite själv. Om man vill ha plasma tv, fräsch mobil, mode aktuell skit o.s.v krävs mer arbete men om man har möjlighet kan man prioritera mer ledighet.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in