En teori om motsatser

Här kommer min teori om motsatser: En motsats är det som en person inte kan vara både och, samtidigt (och på samma ställe).

Vad sägs om denna teori? Några motexempel?

Exempel: En person kan vara både svart och vit, om den har en svartvitrutig overall på sig. Men då är den inte svart och vit på samma ställe.

Lite randanmärkningar: Anledningen till att jag valt mänskliga personer som de enda tillåtna objekten för egenskaper är att människor kanske är de enda sanna logiska individerna i universum. Jag ska också påpeka att vissa blandar ihop motsatser med komplementmängder (komplementmängden till A är allt som inte är A-- t.ex. givet ett universum av färger så är komplementmängden till vitt alla färger utom vitt).

Vet inte om jag förstod allt rätt, men:
Något kan ju vara både stort och litet, beroende vad man jämför det med.

Ja, du har rätt! Ok, då måste jag göra ett tillägg till min teori Från och med nu så menar jag att om något uppfyller kravet ovan, så är det en motsats. Men det kan vara en motsats även annars.

Jag har själv funderat en hel del på motsatser och undrar varför just svart och vit skulle anses vara motsatser; svart och vit som färger och definitioner har fler likheter än till exempelvis svart och lådbil eller vit och hemlängtan.

Vad jag är ute efter är väl vad man skulle kalla absoluta motsatser, men hur man skulle bära sig åt för att få fram dessa är något som vore ytterst intressant att flumma vidare bland.

Min teori uttryckt på samma sätt som din: en motsats är det/den sak/objekt/tanke/etc som har minst antal gemensamma nämnare med utgångspunkten.

Men motsatsen måste väl innebära en invertering av något. Till exempel är inverteringen av Färgen svart, vit. Inte lådbil
Sedan så borde väl motsatser handla mest om adjektiv och verb? Substantiv är svåra att invertera och hitta en motpol till. Om man lägger ihop ett ord med dess motsats borde väl laddningen bli noll om ni förstår. :P
Exempel: snabb+långsam=stillastående (laddning=0)
Däremot så är: snabb+jättelångsam=lite mer åt det långsamma hållet.

Svart+lådbil är alltså INTE noll.
Hoppas ni förstår hur jag tänker.

Ja motsatser uppfattas som motpoler inom ett och samma "spänningsfält". Men varifrån kommer det spänningsfältet ifrån. Kan man hitta motsatsen till vad som helst eller bara till vissa saker.

Är t.ex. "tvåa" och "trea" motsatser. Man kan inte vara det samtidigt i en och samma tävling. Med vissa undantag. Nej, två och tre är inte motsatser. Annars skulle detta kunna vara ett exempel på något som uppfyller kraven i min teori (som nog inte var så bra). Men vissa menar att 1 och 0 är motsatser, i vissa sammanhang. Men inte generellt.

Om man nu begränsar sig till samma område eller spänningsfält, så är det ju inte bara det att man inte kan vara båda sakerna samtidigt som gäller, exempelvis skulle ju alla färger vara varandras motsatser, och alla placeringar i ett lopp detsamma. Jag tror att man får definiera det som saker/etc man inte kan vara samtidigt och dessutom är längst ifrån varandra inom samma spektrum, exemplevis vit och svart, eller först och sist när det gäller ett tävlingslopp.


Det är väl lite det vi är inne på, att definiera vad den allmänna definitionen av motsats är, och jag tycker ditt förslag (x + y = 0) är logiskt, även om jag fortfarande håller fast vid att om något verkligen ska vara en motsats, så ska man inte alls röra sig inom samma fält. Jag tror man skulle kunna "förbättra" din laddningsprincip genom att säga (x + y = jämvikt), då den modellen passar in på fler fall än den föregående. Dock är det fortfarande svårt att få in traditionella motsatser som katt och hund eller salt och peppar även i denna.

Men motsatserna "upp" och "ned" knäcker ju din teori i sånna fall. Eller så måste vi ta bort det spänningsfältet eftersom inget i universum kan var upp eller ned, allt i universum har bara en riktning. Lite som Max sa i början av tråden, att det beror ju på hur man ser det och vilken referenspunkt man har. Hänger en individ i "Kina" upp och ned, blir ju denne rättvänd i Sverige, alltså kan man vara motsatser samtidigt.

Någon som hänger med på hur jag resonerar?

Edit: Bättre exempel, om en individ i "Kina" pekar upp, pekar denna ned för oss i Sverige, alltså gör han motsatser samtidigt. Intressant är ju att denne också pekar framåt och bakåt samitidigt beroende på var man befinner sig.

Jag vet inte vems teori du syftar på att "upp" och "ned" knäcker, enligt min teori så är de mycket mer synonyma än "upp" och "trafikljus", etc. Dock beror det ju totalt på vad man menar med orden, som alltid. Om man tar (upp + ned = jämvikt) så råkar det ju stämma i det här fallet.

Dessutom beror det ju på vad man relaterar till, "spänningsfältet" för en kines borde väl vara andra personer inom samma geografiska närområde, eller kanske enbart personen själv; han kan ju inte vara "upp" eller "ned" samtidigt, så länge man har en bestämd utgångspunkt. Antingen tittar man på honom ur perspektivet "från Kina" eller perspektivet "från Sverige".

Det skulle i och för sig kunna gå att vara upp och ned samtidigt, men jag antar att vi pratar om levande personer, och frågan är om 50% av kroppen skulle räcka för att en person skulle anses vara det ena eller det andra...

Det här ämnet verkar vara mer semantik än filosofi, i alla fall hittills.

Håller med om det du sa om utgångspunkterna, men säg att denna kines ligger i universum och svävar runt (eller vad man nu gör) då har han alla riktningar samtidigt. Bör tilläggas att jag är ny här på filosofitrådarna

Edit: såg inte det du sa om semantik, men det är faktiskt sant. Definitioner brukar ställa till det inom filosofin för mig

Ok, här kommer en ny superteori som ska svara upp mot alla invändningar....

För att lösa problemet med olika referensramar så har jag valt att föra ner det på en stenåldersmänniskonivå på den sociala komplexiteten där det handlar om hur en person uppfattas inför en och samma analoga folksamling på ett visst ställe.

Här kommer den:

En motsats är ett koncept som förhåller sig till ett annat koncept på så sätt att det är jättesvårt för en person att agera (teatraliskt, musikaliskt, språkligt, med gester, scharader, kläder e.d.) inför en närvarande folksamling på ett sätt som representerar ("som ett tecken") båda koncepten samtidigt (och på samma ställe på kroppen); och om personen ändå lyckas representera båda koncepten samtidigt, så blir resultatet inte riktigt en representation av "både och" utan snarare "varken eller", eller ett otydligt och diffust tecken [x + y = "varken eller"].

Ingen som kan motbevisa min nya superteori?

(Halvironiskt) Exempel: rött + gult skulle man kunna visa samtidigt genom att bära orangea kläder. Däremot skulle motsatserna svart + vitt eller rött + grönt (tänk höger/vänster eller trafikljus) resultera i de mycket mer diffusa färgerna grått respektive brunt.