En möjlighet att något existerande inte har ett förhållande till något annat?

Nå? Jag hinner inte skriva något ingående, återkommer i morgon, gör lite saker. La ut det för att jag kanske hade glömt i morgon.

Är det teoretiskt möjligt att till exempel en partikel skulle kunna existera helt utan påverkan av andra saker eller något som helst förhållande till något annat i universum? Praktiskt ANTAR jag att det är bevisat i dagens läge att det är omöjligt, men jag vet inte.

Då ville man inte kunna undersöka det, och därmed ville det vara förbehålld metafysiska spekulationer. Hur definierar du "existens"?

Ptja, det bör väl gå om den partikeln är det enda som existerar; urpunkten i big bang-teorin är väl ett exempel på det.

Adequate, du går off-topic


Altså efter punktet för Big Bang. Och påverkan förutsätter väl tid?

Om man skulle isolera en partikel någonstans så skulle den väl ändå påverka omgivningen i den mån att man måste ta hänsyn till att partikeln inte ska bli påverkad. Sedan är väl partikeln redan påverkad eftersom man har lagt den i ett visst läge i dess behållare.

Om isolationen av partikeln redan var gjord och den var gömd på ett säkert ställe och alla som hade gjort detta hade glömt bort det, så kanske det skulle gå. Men hur ska man då kunna mäta detta?

Nedrans. Men isåfall så tycker jag att MegaBrain hintar åt problemet rätt väl:
Observation alltså. Problemet är att en partikel som inte observeras inte har någon bestämd position.

Så hursomhelst, låt oss tänka oss att vi har en partikel som är instängd i en behållare. När den inte mäts så har den som sagt ingen bestämd position, utan den (eller dess vågfunktion) är utbredd i hela behållaren. På så vis kan man tänka sig att den trasslas in i närliggande partiklar i behållaren, vilka är intrasslade i andra partiklar etc ad inf. Så att den "isolerade" partikelns spinn påverkar spinnen hos partiklarna i behållaren, vilka påverkar spinnen hos partiklarna i luften omkring osv tills, potentiellt, hela universum är påverkat. Reductio ad absurdum kanske, men poängen är att universum är en intrasslad helhet; allt i det påverkar något och total isolering är inte möjligt.

Dessutom, någonstans måste man hämta partikeln. Då blir det en lokal minskning i energi där den hämtas, ergo en påverkan.

Vad jag menar med existens är helt enkelt materia, rum eller tid eller vad som helst. Det som inte är icke-existens. Nu har jag till exempel INTE ett äpple i min hand, då existerar det inte ett äpple i min hand. Samtidigt skulle man väl kunna säga att äpplet INTE existerar i min hand är en form av existens.

Varför måste den kunna observeras? Kan man inte slänga in den i en behållare och bara räkna ut innan vart man vet var man har den? Då har den ett förhållande genom den föregående, om den är i behållaren, förutom mätningen, men under sin existens i själva behållaren så fungerar det. Frågan är ju dock hur en partikel utan ett förhållande till något annat skulle fungera. Skulle ens en sådan partikel KUNNA existera? Det är ju just dessa förhållanden i universum som skapar partiklars rörelsemönster.. Om man bortser från alla naturlagar eftersom partikeln inte har några förhållanden, vad skulle teoretiskt säga att partikeln bara skulle stå på sin plats och inte "falla" till exempel (fast utan gravitation då)? Om inte gravitation eller magnetism och så vidare skulle påverka den till rörelse skulle väl den stå lugnt och säkert på sitt ställe?

Men tänk att behållaren är just obundet av alla naturlagar då? Vi kan diskutera det både teoretiskt och praktiskt, men tror det är bäst om vi släpper det praktiska.
Vad händer när man öppnar behållaren och ska föra ner partikeln där; vad skulle hända i universum, skulle allt kollapsa; hur får man behållaren att bli så från första början?

Nu är det bara en fråga om språkmissbruk.

Att du inte har ett äpple i handen betyder inte "jag har ett "icke-äpple" i handen". Annars skulle frånvaron av objekter innebära att alla objekter som fysiskt kunde få plats där det inte fanns något skulle ha en "icke-existens". Det är båda meningslöst och onödigt att börja med sånt.

Med hänsyn till behållaren som bryter emot naturlagarna - du kan självklart inte skapa denna. Den är ett fantasifoster. Det är en omständighet som inte kan existera. Naturlagarna kan ändras. Till exempel menar jag att ha läst att de inte gällde vid universums födelse, men först några mikrosekunder efter. Men om du hade en behållare, inom vilken det inte fanns några lagar (vad skulle detta överhuvudtagit innebära??? Att allt som händer därinne är slumpartat? Att det inte finns något mönster i behållarens beteende?) . Men gissar på att du menar att partiklen inte påverkas av något, och inte påverkar något - ja, det ville innebära att den inte kunde mätas. Men gå in och fråga i fysikforumet.

Edit: Partikeln skulle inte falle, eftersom "fall" innebär gravitation.

Det är klart att det finns ett icke-x (där x är valfritt föremål) i din hand om du inte har ett? Det är bara ett sätt att se på det. Om du inte har något i din hand betyder det en frånvaro av det du har i din hand, det vill säga ingenting, att nämna ett specifikt föremål måste då vara giltigt, till exempel ett icke-äpple. Det finns icke-äpplen var som helst runt om oss. Det man gör är att man ger icke-existensen i din hand en form bara, såsom ett föremål. Existerar det INTE en frånvaro av hur många äpplen som helst i hur många dimensioner som helst runt om i hela universum betyder det att det GÖR det.

Jo, det går givetvis inte att skapa, men det se det som en teoretisk lek då. Vad som kommer hända i behållaren har jag ingen aning om, det är det som är intressant.