Jag brukar kolla tidningen Journalisten på nätet ibland. Den har bjudit på många guldkorn, men frågan är om det här inte tar priset.
I en
debattartikel kommenterar Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén mutåtalet mot Trond Sefastsson. Hennes slutsatser är häpnadsväckande:
Citat:
Det snart 100-åriga systemet med Pressens samarbetsnämnd och Spelreglerna har betytt mycket för att Sverige i dag har den jämförelsevis pålitligaste journalistiken i världen.
Är hon på riktigt? Svensk journalistik är inte bara bra, utan till och med bäst i världen! Med en sån självbild är det inte konstigt att självkritiken och reformerna uteblir inom kåren.
Hon för även ett intressant resonemang när hon konstaterar att
Citat:
Claes Sandgren [ordförande för Institutet mot mutor] citerar Trond Sefastsson som i rättegången kallat Spelregler för press radio TV, och därmed hela det självsanerande systemet, för ett skämt. Trond har fel och borde veta det, men människor tar till grovt artilleri när de är trängda.
Lindblom Hulthén är alltså på förnamnsbasis med den åtalade, som hon dessutom ursäktar med att han är "trängd". Detta kan jämföras med hur andra "trängda" personer, exempelvis politiker, behandlas av hennes kollegor.
Relevans? Tja, inte mycket mer än intellektuell lyteskomik och ett försök att bevisa att det inte är så illa som folk tror inom den svenska journalistkåren. Det är mycket värre.