Möjlig vs möjligt?

Ligger fastigheten i ett område där fjärrvärmeanslutning inte är möjligt så är de vanligaste alternativen en värmepump som tar värmen från jord, berg eller vatten.

Ligger fastigheten i ett område där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig så är de vanligaste alternativen en värmepump som tar värmen från jord, berg eller vatten.

Vilken av ovanstående två formuleringar är korrekt? Finns det någon regel för när det skall vara möjlig och när det skall vara möjligt?

Tackar på förhand för hjälpen.

Den/det, en/ett.

Möjlig är det rätta valet. Vill du använda möjligt får du t ex skriva: Där det inte är möjligt med fjärrvärmeanslutning är det vanligaste alternativet en värmepump som tar värmen från jord, berg eller vatten.

Tack. Är trött idag så min språkkänsla msåte sova. Stort tack än en gång.

Den andra meningen är korrekt. 'Möjlig' är här ett adjektiv som beskriver ett substantiv som står i anslutning till adjektivet, i det här fallet värmeanslutning. Värmeanslutningen är alltså möjlig.

Möjligt däremot är ett adverb, alltså ett ord som är knutet till ett verb.

En jämförelse:

Pojken är lång. -> lång beskriver pojken (subst.).
Pojken springer långt . -> långt beskriver hur pojken springer (verb).

Vill man absolut använda 'möjligt' i ditt exempel måste meningen ändras om:

Ligger fastigheten i ett område där det inte är möjligt att ansluta till fjärrvärme, så är de vanligaste alternativen en värmepump som tar värmen från jord, berg eller vatten.

Hoppas det klarnat något!

Alltså jag kanske e pantad, men jag ser inte skillnaden.

Oavsett så är det väl fel att påstå att det inte är möjligt då det oftast är en kostnadsfråga. Tillgängligt eller framdraget hade nog varit mer korrekt innebördsmässigt. Men vafan vet jag... vill ju inte vara språk-Gestapo.

Adverbformen »möjligt« används som bestämning av adjektiv och verb. Ordet »fjärrvärmeanslutning« är ett substantiverat verb och befinner sig i gränslandet mellan verb och substantiv. Samtidigt har anslutning som fysisk pryl solklart -n-genus.

Mitt språköra hävdar att båda alternativen är gångbara. Jag tycker det finns en trend mot ökad användning av adverbet i liknande konstruktioner. Man kan också försvara -t-formen med att det kunde röra sig om en satsförkortning:

... i ett område där fjärrvärmeanslutning inte är ett möjligt alternativ ...

Om man går efter principen minsta möjliga tidsförlust för läsaren (rekommenderas) så håller man sig till det säkra »där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig«. Oantastligt. Motsatsen till vit kan vara ljusgrå.

Borde det inte vara "...är det vanligaste alternativet en värmepump som tar värmen från jord, berg eller vatten."?

Man syftar på alternativet och inte på en värmepump.

Givetvis! skall ändra detta i min text. Tack för korrekturen.

Alternativt:

Ligger fastigheten i ett område där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig, så är de vanligaste alternativen värmepump som tar värmen från jord, berg respektive vatten.

Ligger fastigheten i ett område där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig, så är de vanligaste alternativen värmepump som tar värmen från endera jord, berg eller vatten.

Tre alternativa värmepumpar, var och en obestämd här.

Uppföljning: Det jag tycker man ser allt oftare i skrift är konstruktioner som följande...

— (*) Rullskridskoåkning är förbjudet här på gågatan.

Strikt grammatiska borde det väl vara förbjuden. Skyltar målas med »Parkering förbjuden« (-n-genus). Samtidigt har åkningen (åkandet) mera karaktär av verb än parkeringen. Parkeringen är ett tillstånd, medan själva parkerandet är en transient aktivitet. Åkningen är en pågående handling.

Vi skulle bli lite förvånade av en skylt med »Parkerande förbjudet«. Det skulle kunna tolkas som att det vore tillåtet att stå med bilen, bara den kommer på plats utan att någon parkerar den.

Nåja, ett mindre långsökt skäl till att folk använder -t-genus är att det finns flera alternativ som tar -t-genus på adjektivet.

— Rullskridskoåkande är förbjudet här på gågatan.
— Att åka rullskridskor är förbjudet här på gågatan.
— Det är förbjudet att åka rullskridskor här på gågatan.

PS1: Ibland råds man att gå till engelskan för att skilja svenska adverb från svenska adjektiv. Det är lite uppgivet, men med tanke på hur sparsamt "forbiddenly" används så är väl »förbjudet« inte adverb ens i det första fallet av åkning.

PS2: Språkriktighetsboken (2005) tar upp ämnet på sid 251-255 under exemplet »Sill är gott«. Det handlar om adjektiv som predikativ, inte adverb.

Rekommendationen är att tydlighet går först. Särskilt vid förbjuden och tillåten kan båda vara korrekt:

(31) Sill är gott.
(32) Gemensamt för de två stormakterna är deras starka oro.
(33) Två smällare är alltför futtigt.
(34) Diskriminering på grund av kön är förbjuden/förbjudet i USA.

Ergo, TS första exempel borde vara möjligt med både möjlig och möjligt.

Att båda TS exempel borde vara möjliga var min reaktion också. Vad gäller (31) skulle mitt språköra snarast säga mig att "Sill är god" är ogrammatiskt. Däremot är naturligtvis (35) "Sillen är god" det enda korrekta, men där har meningen en annan betydelse. I (31) refererar "sill" till sill i största allmänhet, medan i (35) till en viss (mängd) sill. En tolkning är att exempel som (31) är ellipser för "Det är gott med sill" eller liknande.

Just vid plural med räkneord så får man väl alltid en betydelseskillnad beroende på om man väljer neutrum eller inte?

Två sillar var gott. ≈ Jag har ätit två sillar och det var gott.
Två sillar var goda. ≈ Jag har ätit flera sillar men bara två var goda.