Stora tråden om arvs- och testamentsfrågor [sammanslagen tråd /Mod]

Jag hoppades att det här var ett seriösare forum.

Frågande skriver och undrar hur det egentligen får gå till eftersom frågande upplever att det har varit en udda situation och trodde att det fanns rutiner att följa i dessa frågor. Frågande undrar om det bara är när din förälder eller barn dör vid brott som polis informerar. Frågande trodde att dödsbudet iallafall skulle komma inom en vecka och via ett samtal eller brev från polis, sjukhus eller advokatfirma - inte från en nonchalant kommuntjänsteman och inte efter så lång tid. På Efterlyst intervjuades en förälder och efter att hans barn mördades i Sydamerika kom polis direkt och personligen med dödsbudet till föräldrahemmet i Sverige klockan 04 på morgonen. Även när de trodde att deras dotter hade tagit sitt liv först.

Svarande upprepar att det är konstigt utan att bidra med svar. Vad som är normalt vet jag. Det var därför jag frågade eftersom situationen förefaller "onormal".

Hur ser reglerna ut?

Det är min fråga i flera inlägg, ok?

Hans kommun kunde inte veta om han hade kontakt med bröstarvinge. Det var inte ett hemtjänst-fall.

Även om kommunen med mirakulös säkerhet kunde veta hur det förhöll sig med kontakt under dödsåret så har bröstarvingar som inte har kontakt med föräldrar ändå rätt att få veta när de avlider.

En begravningsgudstjänst är inte ett krav, du kan bli jordfäst utan att en sådan har skett. Du har dock inte fått en kyrklig begravning, vilket kanske inte är ett problem. Nu är det viktigt att dela upp ett begrepp. Kyrkans personal kan jordfästa någon utan att det hålls en begravningsgudstjänst, men det är då i egenskap av att Svenska kyrkan är huvudman för begravningar i Sverige (Två platser är undantag, för den petige). Det är viktigt att notera att alla (svensk) kyrkliga begravningar är gudstjänster => begravningsgudstjänster. Men kyrkan är också huvudman för begravningsverksamheten i Sverige, och därför är det deras personal som skottar i alla avlidna i Sverige, oavsett religionstillhörighet.

Men kort: ja, kyrkans personal (kyrkogårdens personal oftast) jordsätter alltid i värdiga ceremonier. Som en del av att de sköter begravningsverksamheten i Sverige. Beroende på fall så är utomstående med, men dessa jordfästningar sker oftast tidiga morgnar, innan människor börjar komma till kyrkogårdarna, därför ser vi sällan alla jordfästningar som sker. Detsamma gäller för minneslundar.

Det förekommer också att det sker begravningsgudstjänster för den avlidne utan att någon anhörig är närvarande. De kan ha valt att inte närvara, eller så finns det inga. Den avlidne kan ha gett direktiven i Vita arkivet om att en begravningsgudstjänst ska ske. Ingen är utestängd från dessa begravningar heller.
Värdig begravning... Det är en svår fråga. Det är magkänslan som avgör det. Det är en etisk pinne, ett etiskt direktiv. Normer och liknande som kokar ihop. Men huvudpinnar som förekommer är respekt för den avlidne, respekt för döden, respekt för begravningen. Det är svårt att säga säkert.

Jordfästning kan ske utan begravningsgudstjänst. Tack för svar. Man borde istället tala om värdig jordfästning.

En persons sista vilja att slippa ha en begravningsgudstjänst behöver inte respekteras utan anhöriga (och en kommun för en grannes skull, bevisligen) kan ha begravningsgudstjänst mot den avlidnes uttryckliga vilja. Det spelar ingen roll om den avlidne var medlem i svenska kyrkan eller inte, och begravningsavgift är obligatorisk via skattesedeln. Har jag uppfattat det rätt?

Kanske, kanske inte. Glöm inte bort borgerliga begravningar. Rätt. Tydligen. Men det är djupt vatten jag inte vill ge mig in på. Det spelar stor roll. Begravningsgudstjänsten i kyrkan är något som är förbehållet Svenska kyrkans tillhöriga. Övriga får lösa det på sitt sätt, kontakt med sitt samfund eller annat. Begravningsavgiften är obligatorisk för alla. Den täcker skötseln av begravningsplatsen som helhet (inte enskilda graven) och iskottandet i jorden. Begravningsavgiften går till huvudmannen och är öronmärkt för enbart bruk till begravningsplatserna.

Om den avlidne har gått ur svenska kyrkan, och är ateist? Då kan de anhöriga inte hålla en begravningsgudstjänst mot den avlidnes vilja? Inte under några omständigheter?

Ateist är oviktigt, utan det som avgör är att personen lämnat (eller aldrig varit medlem i) Svenska kyrkan. Huvudregeln är att kyrkan inte har en begravningsgudstjänst då, som respekt av den avlidnes vilja. Tumregeln är att hade personen velat ha svenskkyrklig begravning så hade personen varit medlem.

Självklart kan församlingen besluta om undantag, och vad som krävs för det är olika. Varje fall behandlas för sig. Kan exempelvis vara att personen ämnade gå med men hann avlida, eller vad det nu kan vara. Ibland för de anhörigas skull också. Men det går inte att säga säkert, varje fall särbehandlas.

Försöker sova men det är funderingar som gnager i min skalle.
Det är så att min far har en gammal kåk som han i stort sett övergivit. Det hade varit en riktigt fin villa om han inte hade misskött den så. Han bor inte längre i den då han flyttat till annan ort och i stort sett "övergivit" den. Huset står kallt och inget underhåll har skett vare sig det gäller fasad, invärtes eller i trädgården (gräsklippning inräknat) på flera år.
Ja.. det kanske inte hör till frågan. Men farsan är alkoholist och har gått ner sig på senare dar.

Nu när farsan börjar bli till åren och hans levnadssätt förmodligen tär sönder honom mer och mer går jag bara och väntar på att det ska komma ett samtal rörande hans bortgång.
Nu till det stora problemet. JAG VILL INTE ÄRVA HONOM! Jag avstår gärna eventuella pengar som finns undangömda (vilket jag tvivlar på) bara jag slipper ta hand om det där huset!
Det går inte att sälja, och det skulle förmodligen kosta mer att renovera det än att riva skiten.

NU TILL MINA FRÅGOR:
Kan jag avsäga mig arvsrätten till min far?
Kan jag och mina syskon överlåta fastigheten och tomten till kommunen? (då jag inte tror att vi skulle lyckas sälja fastigheten eller tomten).

Ja. Men det måste ske till förmån för någon annan, arvet måste ta vägen någonstans. När det är aktuellt med dödsbo så i princip en undertecknad och bevittnad lapp om att du avstår till förmån för de andra i dödsboet, eller för dina barn. Som då får ta det du skulle ha ärvt. Om det nu itne bara är så att du tar emot ditt arv (för enkelhetens skull) och sedan donerar allt till/säljer allt och ger pengarna till barncancerfonden? Jag ser inget hinder för det, men du får ta ett snack med aktuell kommun om det. Eller kanske donera till den lokala svenskkyrkliga församlingen som kan fixa till den och sedan ge pengar till barncancerfonden?

Nu är det bara exempel, men i princip så är svaret JA på din första fråga och FRÅGA KOMMUNEN på din andra fråga.

Hej, behöver lite råd och hjälp här. Det är så att min farmor gick bort den 15:e mars och min pappa är enda barnet och om inget testamente skrivits så tillfaller ju allt honom. Nu är det så illa att min pappa är döende och ingen vet exakt hur lång tid han har kvar. Nu när han går bort så får ju jag ärva honom. MEN han har sjukt mkt skulder hos kronofogden så det han ärver kommer ju "kronis" ta.

Jag vet att det låter girigt, men så är inte fallet. Jag vet att farmor sparat och donat för våran skull.

Det jag undrar lite över är, ifall han nu går bort innan arv delas ut, går pengarna till kronis ändå, eller går dom direkt till mig då om farsan inte är i livet? På gott och ont så är ju pengar något man behöver och det är inga småsummor farmor och farfar lämnat efter sig. Samtidigt så vet jag ju att skulder är till för att betalas, men i detta fall så känner jag att det är hårt ihoparbetade pengar som skulle underlätta för mig personligen (ja , jag vet hur det låter ). Finns det något sätt att komma undan med att kronis lägger beslag på pengarna? Och jag är också medveten om att självklart ska skulder betalas och jag är sjukt kluven när det gäller allt detta. Om testamente skrivits, vet jag inte i nuläget.

Sen undrar jag också, det med bouppteckningar och allt sånt, som min far ska skriva under .. vad händer med sådant nu när han är så pass dålig att han inte kan skriva något? Är det jag som får göra det då? Jag är helt förvirrad när det gäller sånt här.

Att ens farmor går bort och på samma dag som begravningen får man veta att pappa är såpass sjuk att han är döende..det är bara för mycket, och mitt i det så skulle det kännas skönt att få en slant utav det hela och kanske åka iväg på en resa i sommar för att glömma bort all skit.

Jag beklagar bortgången, och att din pappa är så pass sjuk.

Om din farsa går bort innan bouppteckningen från din farmor sker så tror jag att det hoppar över din farsa helt, och att skulderna från din farsa då endast räknas bort från hans dödbo. Däremot om arvet från din farmor hinner tillfalla din far och att det är hans dödsbo du ska tillräkna dig arvet från din farmor kommer skulder borträknas först.

Obs. notera "tror". Jag är inte på något sätt juridiskt kunnig, men nästan hela min släkt är bortgångna så har varit en hel del bouppteckningar etc.

Går det på något sätt att gå runt det här med pappas skulder och kronofogden? De skulder han har, räcker inte alla arv i världen för att täcka. Såvida inte farmor har testamenterat allt till mig förstås (förutom pappas arvsrätt), men det finner jag inte troligt. Men säker kan man ju inte vara i nuläget.

Tack.