Man kan registrera testamentet hos närmaste Tingsrätt. Man kan också förvara det i bankfacket, för efter ens död får inte ens anhöriga gå in där utan att en banktjänsteman är med och går igenom innehållet (och lägger beslag på testamentet). MEN då gäller det förstås att de personer man inte vill ska gå in där själva, inte har tillgång till koder, låskort och nycklar efter ens död. Nycklarna lär de ju hitta och eventuellt kortet till valvet (fast mitt är helt neutralt, ingen kan ana att det går till ett bankvalv, gissar att det är så på alla banker), men koden får man ha i huvudet enbart, så att den försvinner när man dör.
Man kan registrera testamentet hos närmaste Tingsrätt. Man kan också förvara det i bankfacket, för efter ens död får inte ens anhöriga gå in där utan att en banktjänsteman är med och går igenom innehållet (och lägger beslag på testamentet). MEN då gäller det förstås att de personer man inte vill ska gå in där själva, inte har tillgång till koder, låskort och nycklar efter ens död. Nycklarna lär de ju hitta och eventuellt kortet till valvet (fast mitt är helt neutralt, ingen kan ana att det går till ett bankvalv, gissar att det är så på alla banker), men koden får man ha i huvudet enbart, så att den försvinner när man dör.
Så dumt - varför slutade de med det? Och även med att förvara folks äktenskapsförord? Var mycket tryggare när handlingarna fanns där, och helt säkert ingen kunde förstöra dem eller förfalska dem!
Så dumt - varför slutade de med det? Och även med att förvara folks äktenskapsförord? Var mycket tryggare när handlingarna fanns där, och helt säkert ingen kunde förstöra dem eller förfalska dem!
Har det någonsin varit möjligt att förvara dem där?
Jag saknar helt kunskap i ämnet och har försökt googla mig till svar, men inte hittat speciellt mycket. Men då farsan börjar bli till åren har det liksom börjat kännas aktuellt. Det bästa vore väl att ta saken direkt med honom, men det känns inte specielt finkänsligt att kommma och säga "ja du farsan, när du dör...".
Situationen är som följande: Mina föräldrar har varit gifta i närmare 30 år och jag är enda gemensamma barnet. Min far har däremot två barn från ett tidigare, mycket tillfälligt förhållande. De har bra kontakt men de har aldrig tillhört familjen. Som jag förstår det:
När farsan dör kommer alla hans + min mors tillgångar delas lika. Hälften får sedan mor behålla medan andra halvan går till halvsyskonen. Saken är dock den, att min mor sitter på den stora majoriteten av tillgångarna. 3 fastigheter + flertalet uthus, skog, jordbruk etc. Allt kommer från min bortgångne morfar som byggde företag. Farsan å sin sida äger i princip kläderna på kroppen.
För min del är det inte frågan om att jag vill åt tillgångarna, utan jag tycker bara att det känns så fruktansvärt hårt mot min mor att bli av med allt det som tillhört hennes familj i generationer därför att min far råkat få barn med en i princip okänd kvinna för över 30 år sedan. Mina halvsyskon, som aldrig lyft ett finger på gården, ska alltså få hälften av det min mor äger?
Finns det vägar runt detta, eller är det god set att man i dylika fall avsäger sig delar av arvet? Trots att min far är i god form oroar jag mig redan för hur stackars mor ska hantera att bli av med så mycket av sina kära ägodelar kort efter att han gått bort...
En sak du bör undersöka är om din mor fått ärva de tillgångar hon har som enskild egendom eller inte. Om hon har fått ärva som enskild egendom är ditt problem löst: hon kan dö först, varpå alla hennes tillgångar går direkt till dig och din far har inget med saken att göra. Liknande gäller om din pappa dör först: din mamma blir inte av med något hon ärvt som enskild egendom, och dina halvsyskon ärver inget av det.
Det kan finnas kopior av testamenten hos någon myndighet, möjligen Skatteverket, men jag är osäker.
