Jag har tidigare arbetat i en sektor där man jobbar hemma hos folk med installationer och dyl.
En gång var jag utkommenderad till ett ställe där hushållet bestod av en svensk man som var gift med en eritreansk negressa.
Då jag var där på avtalad tid så var den svarta honan ensam hemma.
Med mitt nyfikna sinne för det annorlunda så beslöt jag mig för att göra en liten stilstudie av honan medan jag arbetade.
Eftersom det bodde fler eritreaner i området hade jag haft "förmånen" att träffa dem tidigare och det fanns ett mönster som gick att följa vilket man kan sammanfatta med att omfatta hela gruppen.
Hos honan, liksom hos de andra, slog en märklig lukt mot mig redan när hon öppnade dörren.
Det luktade bajs-rotmos-kokos i kombination.
De första sekunderna fick jag kväljningar men när odören "satt sig" så gick det lite bättre.
Hon var gråfläckig i hyn. Detta är vanligt för östafrikaner medan den subsahariska standardnegern har mer slätsvart, glansig hy.
I västafrika tenderar negern till att anlägga en blåaktig ton vilket kan antas vara något slags kamouflage som det naturliga urvalet försett dem med.
Nåväl. Vidare så var honan spinkig, hade dålig kroppshållning och irrande, hålögd blick.
Hennes tänder stod vertikalt rakt ut. Munnen verkade hon inte kunna stänga riktigt vilket hade fått de något svulstiga läpparna till att delvis torka ut.
En abnormalitet jag noterat hos den östafrikanska negern är deras oproportionellt stora fötter.
Så hade även denna honan, jag bedömde att hon var åtminstone en fyrtiofyra. Och då var hon bara ca 160 cm lång.
Jag tänkte då på vad som stod i en gammal Nordisk Familjebok:
Negern hafva platta, breda fötter för att icke i sanden sjunka neder.
Det som är mycket märkligt och synnerligen anmärkningsvärt hos alla dessa negrer jag beskådat i hemmiljö är avsaknaden av kulturella betingelser.
Jag menar, de är ju hyllade som en mångkulturell tillgång men de verkade själva mest vara intresserade av att hysa sopor och matrester i sina hem där de satt och slappade dagarna i ända ackompenjerade av amerikansk skräpkultur via daytime-tv.
Jag vet inte om de kan förstå enkla mekaniska förlopp och instruktioner men de verkade inte gilla användandet av kylskåp.
Varje negerhushåll verkar förvara matresterna i rumstemperatur. På de flesta ställen observerade jag många skålar med stinkande oidentifierbara maträtter som lagrats på köksbänken tills det bildats yta på det.
Troligtvis har negern, i avsaknad av kylmöjligheter i sina hemländer, utvecklat stor tålighet och kan äta rent rutten mat utan att bli sjuka.
Det finns mycket mer att säga om dessa märkliga individer. Något ändamål verkar de inte ha med livet i allmänhet. De anpassar sitt liv till att omformas av den kaos de hela tiden verkar skapa och som blir till en naturlig del av deras livsöde.
En gång var jag utkommenderad till ett ställe där hushållet bestod av en svensk man som var gift med en eritreansk negressa.
Då jag var där på avtalad tid så var den svarta honan ensam hemma.
Med mitt nyfikna sinne för det annorlunda så beslöt jag mig för att göra en liten stilstudie av honan medan jag arbetade.
Eftersom det bodde fler eritreaner i området hade jag haft "förmånen" att träffa dem tidigare och det fanns ett mönster som gick att följa vilket man kan sammanfatta med att omfatta hela gruppen.
Hos honan, liksom hos de andra, slog en märklig lukt mot mig redan när hon öppnade dörren.
Det luktade bajs-rotmos-kokos i kombination.
De första sekunderna fick jag kväljningar men när odören "satt sig" så gick det lite bättre.
Hon var gråfläckig i hyn. Detta är vanligt för östafrikaner medan den subsahariska standardnegern har mer slätsvart, glansig hy.
I västafrika tenderar negern till att anlägga en blåaktig ton vilket kan antas vara något slags kamouflage som det naturliga urvalet försett dem med.
Nåväl. Vidare så var honan spinkig, hade dålig kroppshållning och irrande, hålögd blick.
Hennes tänder stod vertikalt rakt ut. Munnen verkade hon inte kunna stänga riktigt vilket hade fått de något svulstiga läpparna till att delvis torka ut.
En abnormalitet jag noterat hos den östafrikanska negern är deras oproportionellt stora fötter.
Så hade även denna honan, jag bedömde att hon var åtminstone en fyrtiofyra. Och då var hon bara ca 160 cm lång.
Jag tänkte då på vad som stod i en gammal Nordisk Familjebok:
Negern hafva platta, breda fötter för att icke i sanden sjunka neder.
Det som är mycket märkligt och synnerligen anmärkningsvärt hos alla dessa negrer jag beskådat i hemmiljö är avsaknaden av kulturella betingelser.
Jag menar, de är ju hyllade som en mångkulturell tillgång men de verkade själva mest vara intresserade av att hysa sopor och matrester i sina hem där de satt och slappade dagarna i ända ackompenjerade av amerikansk skräpkultur via daytime-tv.
Jag vet inte om de kan förstå enkla mekaniska förlopp och instruktioner men de verkade inte gilla användandet av kylskåp.
Varje negerhushåll verkar förvara matresterna i rumstemperatur. På de flesta ställen observerade jag många skålar med stinkande oidentifierbara maträtter som lagrats på köksbänken tills det bildats yta på det.
Troligtvis har negern, i avsaknad av kylmöjligheter i sina hemländer, utvecklat stor tålighet och kan äta rent rutten mat utan att bli sjuka.
Det finns mycket mer att säga om dessa märkliga individer. Något ändamål verkar de inte ha med livet i allmänhet. De anpassar sitt liv till att omformas av den kaos de hela tiden verkar skapa och som blir till en naturlig del av deras livsöde.
