Hjärnans kapacitet efter 1000år

Om vi tänker oss att vi i framtiden kan manipulera våra celler så dom inte bryts ner efter som tiden går utan kopierar sig och reparerar sig hela tiden. Då skulle vi alltså bli i stort sett odödliga. Då undrar jag hur kommer ens hjärna att se ut efter ca 1000 år, kommer man fortfarande ihåg den dagen på lekis när man fick skölja munnen med vafan det nu var.. Eller är minnet begränsat på nått sätt så att vi kommer bara ihåg ca 200år tillbaka sen är det svart, eller kommer vi komma ihåg som vi gör nu, massa småsaker som har präglats in i minnet. Lite lurigt eftersom ingen har blivit så pass gammal så denne har kunnat beskriva det. Och hur kommer andra funktioner i hjärnan se ut? Hoppas ni har nå sköna teorier på lager.

med tanke på att mitt minne bara sträcker sig en armlängd bakåt i tiden, så att en person skulle komma ihåg 1000 års historia låter otroligt. måste knapra mycket ginseng för det.

Med tanke på att du "redan" glömt bort ordet fluor kan man ju tänka sig att det inte blir mycket kvar i minnesbanken efter ett antal hundra år.

Lite teorier (som inte nödvändigtvis hänger samman):

1 Det finns någon teori (tveksam visserligen) om att vi bara använder 5-10% av vår hjärnas kapacitet. Resten skulle då vara minnesceller ...

2 Man kan ju titta på vad som händer när vi blir 70-90 år - man kommer ihåg mer och mer från barndomen, mindre och mindre vad som hände igår.
Det kan ju vara så att minnesfunktionen är bättre i barndomen eftersom det är viktigt att tidligt lära sig hur världen fungerar. Ju äldre man blir - destor mer är bekant och mindre viktigt att kommaihåg. Efter 1000 år - borde det mesta vara på rutin - om nu samhället var statiskt.

3 OM nu fler och fler skulle bli 1000 år - så skulle färre och färre barn födas, och precis pga punkt 2 - så skulle kanske samhället tvingas att bli statiskt.

4 Om jag skulle tvingas leva samma dag om och om igen - så skulle jag nog ta livet av mig - oavsett hur bra den dagen var.

5 Istället kan man ju tänka sig att lagra minnen externt - och ta fram de när de behövs. (Då behöver man ju iofs komma ihåg att man hade det minnet ...)

Det där med att man bara använder 10% av sin hjärnkapacitet är en skröna som jag tror kommer sig av att ca 80-90% av ens hjärna består av ett sorts slem/gele motverkar att hjärnan faller ihop.

Ska försöka förklara det jag vet, är ingen expert på detta område, så om någon veta bättre rätta gärna, men vad jag läst är iaf att vi har tre olika typer av minnen. Ett kortidsminne, ett "mitt-emellan-minne" (kom inte på nåt bättre), och ett långtidsminne. Det riktiga kortidsminnet har ett tidsspann på sekunder. Undersökningar har visat att människor i snitt har plats med 5-7 "saker" i detta minne. En sak kan vara lite vad som helst, en bokstav, ett ord, ett ljud, en bild osv. Dvs kan vara lite vad som helst, men antalet grejer är ändå maximalt 5-7.
"Mitt-emellan-minnet" har ett tidsspann på dagar, är placerat i frontalloben. Detta är det man i vanliga fall kallar korttidsminnet.
Sedan så har man ett långtidsminne, detta kan vara placerat lite varstans hjärnan, och inte i nåt speciellt område. Dessa minnen är representerade av egna hjärnceller och strukturer, men bara för att man glömt av dom betyder det inte att dom hjärncellerna dött. Troligare är dock att att länkarna, dvs axonen/synapserna blivit så svaga att inga signaler når dessa celler. Ofta finns dock inte bara en väg till ett område i hjärnan, vilket gör att man ibland kan komma ihåg saker genom att uppleva händelser som har med dessa att göra.
Långtidsminnet är mest under utveckling under ens yngre år, och avtar att utvecklas ju äldra man blir. Om det har med att celler dör eller inte, har jag faktiskt ingen aning om. Men jag tror att chansen är stor att en 1000år-ing mycket väl kommit ihåg sin barndom, men glömt sin medelålder

Men om cellerna förnyar sig mest hela tiden så borde ju inte 'mellanminnet' bli speciellt lidande?

Hursomhelst så känns det som det skulle vara fruktansvärt jobbigt att leva 1000 år.

Jag är runt 30 strecket idag och får migrän så fort en 15-åring öppnar munnen i ett försök att vara smart, tänk då hur det kommer kännas när du är 700 år gammal och sitter i en diskussion med en 'världsvan' 15-åring...

*huga* =)

Om de efterhand klarar av att förlänga livet för oss med sisådär 50-100 år i stöten.. Så kommer de säkerligen komma på kemilösningar som gör att vi minns med långtidsminnet och korttidsminnet..

Dessutom vill jag påstå att långtidsminnet har en säkerhetsuppback i arcanan..
Det själsliga minnesarkivet som man med speciell träning kan nå fatt i.. Det är därifrån minnen från tidigare liv kommer ifrån..!

Ruskigbuss
Lite teorier (som inte nödvändigtvis hänger samman):

1 Det finns någon teori (tveksam visserligen) om att vi bara använder 5-10% av vår hjärnas kapacitet. Resten skulle då vara minnesceller ...

Nightdreamer; Har också hört/läst att det likväl kan vara 1% och då gäller det den medvetna kapaciteten som vi ander oss utav.. Betänk att vi har väldigt mycket som rör sig under ytan i vårt medvetande, som vi inte tänker medvetet på. Utan bara ligger där bubblar i en stor ocean av erfarenheter m.m.

//
2 Man kan ju titta på vad som händer när vi blir 70-90 år - man kommer ihåg mer och mer från barndomen, mindre och mindre vad som hände igår.
Det kan ju vara så att minnesfunktionen är bättre i barndomen eftersom det är viktigt att tidligt lära sig hur världen fungerar. Ju äldre man blir - destor mer är bekant och mindre viktigt att kommaihåg. Efter 1000 år - borde det mesta vara på rutin - om nu samhället var statiskt.

Nightdreamer;
Allting utvecklar sig ju faktiskt.. Även gamla pensionärer lär sig eller har lärt sig det här med användande av datorer och Internet.. Gäller förvisso ej alla..!
Så varför skulle det bli rutin om man är öppen för att lära sig nya saker och inte stänger in sig med det man redan lärt sig, av ren och skär lathet..
Det finns mer att lära sig om världen och dess beskaffenhet än vad man skulle hinna med under ett tusenårigt liv.. Det är bara att ta som exempel om du skulle ta dig tid att lära känna intressanta personer ordentligt.. Altså mera än som ytlig bekantskap.. Hur många skulle du egentligen hinna med under ett tusenårigt liv..?? Så samhället kommer aldrig bli statiskt, hur gamla vi än blir..!!

//
3 OM nu fler och fler skulle bli 1000 år - så skulle färre och färre barn födas, och precis pga punkt 2 - så skulle kanske samhället tvingas att bli statiskt.

Nightdreamer; Så som utvecklingen försigkommer för närvarande.. Så kommer vi antingen ha utrotat oss själva inom 500år eller så kommer vi förmodligen ha kolonier IRL på exempelvis Mars vid det laget..! Det räcker för övrigt att vi får ner barna födandet i U-länderna genom att bland annat avskaffa den katolska kyrkan och Islam.. /(Samt Bush med bihang och Bin Ladin med sina idioter..)

//
4 Om jag skulle tvingas leva samma dag om och om igen - så skulle jag nog ta livet av mig - oavsett hur bra den dagen var.

Nightdreamer; Tja om du är så andefattig att du bara har materialistiska värderingar och bara intresserar dig för typ Ishockey/fotboll samt TV/dataspel, så förstår jag dig helt och fullt..

//
5 Istället kan man ju tänka sig att lagra minnen externt - och ta fram de när de behövs. (Då behöver man ju iofs komma ihåg att man hade det minnet ...)

Nightdreamer;
Det är nog ingen större omöjlighet inom en inte alltför avlägsen framtid..
Faktum är att datateknologien går framåt hela tiden och på någon slags elektromagnetiskväg eller liknande. Så skulle man nog kunna lyckas att via energivägen överföra minnen direkt från hjärna över till dataminnesbanker..!

För allt består ju i grunden av energi i sin sammansättning och ju längre vi kommer hän till att förstå hemligheterna naturen och okända dimensioner döljer för oss.. Så kommer vi komma på nya revolutionerande lösningar på nuvarande problem vi har med det okända.. Telepati och det sjätte sinnet m.m.

Intressant - berätt gärna mer om arcanan!


Där missuppfattade du mig nog lite, eller så var det jag som var otydlig.
Vad jag menade var att ett nyfött barn upplever allt som nytt, det måste kategoriseras (farligt/ätligt/skönt etc) och lagras, ju äldre man blir desto mera är ju redan klart - man skapar sig fördomar (utan värdeladdning). Mer och mer av ens vardag är rutinsysslor. Jag misstänker att du förväntar dig att om du tappar något ur handen - att det ramlar ner på golvet. På samma sätt blir mer och mer av ens vardag - saker man gör utan att behöva tänka på det.


Förvisso, men du kommer att upptäcka att de där intressanta personerna är ganska stereotypa ändå.
(Tro mig )


Hehe, inte så lätt - idioter kommer det alltid att finnas och tyvärr är religion en av de "buggar" som det mänskliga psyket dras med.


Där lyckades du faktiskt lista allt som jag inte är intresserad av.

Jag hävdar att - oavsett hur intressant och givande en dag är, hur vacker kvinna du älskat med, hur god mat du ätit, hur bra du har mått, - om du var tvungen att upprepa SAMMA saker varje dag - i tusentals år - så skulle den dagen inte vara så bra till slut. Åtminstonde jag föredrar omväxling.


Kan rekommendera böcker av Richard Morgan. Han skriver om att allt en människa är (minne, känslor, ego etc) - lagras i en behållare i ryggmärgen (vid nacken). Detta är då ett minne som kan sändas till backup-stationer. Då är det fritt att välja en ny kropp om den gamla skulle gå sönder. Han kallar kropparna för "sleeves". Givetvis är det ju bara de rika och militären som har tillgång till den tekniken.


Och med de nya lösningarna - kommer nya problem!

Man kan ju även ställa sig frågan: Hur länge orkar man leva?Det skulle väl vara rätt kul dom första 100åren, men sen då? Allt börjar väl bli lite monotomt efter ett tag.

Hur skulle ens tidsuppfattning se ut, för som jag märker nu så går dagarna och veckorna bara snabbare och snabbare, åren början kännas som månader och månader som veckor. Lite läskigt. Och alla pensionärer säger ju att tiden går jätte fort, helt plötsligt sitter man där å dregglar i rullstolen utan att kunna kontrolera en muskel. Hum hum...