Universum; teori

Har under några månaders tid bevakat forumet och njutit av intressant läsning, men tänkte att jag nu skulle dela med mig av en tanke
jag grubblade på när jag satt på bussen lite småfull på väg hem från dagens stadsdriverier med musiken signerad lustans lakejer i mina öron.
Innan jag fortsätter skriva ber jag er ha överseende med stavning och dyl, är lite ostadig efter några glas vin..

Det är förmodligen något ni redan tänkt på och kanske vet namnet på denna teori som inte är allt för komplicerad, och rätt trolig enligt mig..

I alla fall kom till saken pågjävel..


Det sägs ju att universum är oändligt stort, vilket får vilken svensson som helst
att tänka att vi förmodligen är jävligt små. Nu tror jag; att det inte alls behöver vara så..

Tänk er universum som en atom.. en jävligt stor atom, men en atom..
Låt oss säga att en väldigt stor människa tittar på den atomen; vårat oändliga universum vill säga... Den är ju så liten att han knappt ser den med förstoringsinstrument och ser därmed inte insidan av atomen.. dvs vårat universum, galaxer, supergalaxhopar osv..

Vårat universum kanske bara är en liten byggsten i en molekyl; en jävligt stor molekyl i våra ögon.. Men förmodligen en helt vanlig molekyl för den "stora människan"..

Alltså; kanske våra atomer är små universum och i dem ännu mindre universum osv..

Och den stora smällen kanske helt enkelt var en atomklyvning av "vår atom, dvs vårat universum".. Kanske är den explosiva reaktionen av den klyvingen fortfarande aktiv i den "stora människans" värld, och det som är flera 1000 miljarder år för oss är 1 nanosekund för den större världen..


Detta tar självklart inte slut, men det betyder även att vi inte nödvändigtvis behöver vara så små i denna oändlighet, eftersom det enligt mej är fullt möjligt att det finns världar extremt mycket mindre än våran, och att vi kanske är i mitten av en oändlighet (om det nu finns en mitt)..

Men om det vore så behöver vi kanske inte känna oss så små när vi tittar på alla gigantiska himmlakroppar..

Du är inte den första som kommit på den teorin precis.. Men jag ser den inte som en seriös teori, visst är den spännande men endå så ologisk på nått vis. Jag tror på det jag ser, och jag ser ett universum. Inte en atom eller en byggkloss av något ännu större, eller mindre för den delen. Utan ett tomrum med lite materia och antimeteria här å var.

Jag tycker inte Big Bang teorin är mer seriös, förstår inte riktigt varför inte fler
teorier ingår i skolundervisningen.. Inte pga att det är något fel på den stora smällen.. men mest för att understryka att man faktiskt inte vet någonting om skapelsen..

i slutänden tror jag nog mest på "plattan" i Stanley Kubricks Space Odessy..
=)
"it's full of stars"

Jag tror att teorin om att vi lever i en atom är väldigt svår att vidareutveckla eftersom vetenskapen knappast har någon möjlighet att undersöka saken. Universum är per definition allt vi har och ingen information går varken ut eller in och därför har vi inga indikationer på att den teorin skulle vara troligare än andra. Big Bang däremot har ju underbyggts av exprimentell data och den teorin har stärkts allt eftersom.

Tycker big bang teorin är jättebra. Behövs bara modifieras lite.

Eftersom nu universum är så ofattbart stort.... kanske den s.k. Big Bang var bara i vår del av universum? Kanske det har varit flera Big Bangs? Lite här och där? En tanke.
Personligen tycker jag att Big Bang teorin som den är nu är lite svår att svälja. Var kom energin ifrån som startade Big Bang? Det tyder ju på att någonting måste ha funnits innan....
Och vad betyder innan förresten? Innan fanns ingen tid.... Tiden som fenomen kom med materian, som annars skulle kollapsa.... tror jag (?)

Hmmm. knepigt det här.

ahhh
den LILLA frågan!

Det krävs nästan rödvin i ganska ansenliga mängder för att man ska kunna greppa det där..

Jag håller med om att det är märkligt att det enda som lärs ut i skolan är BB-teorin (inte big brother) men det är väl först på senare år som de andra teorierna fått fäste..
Jag tror garanterat att vi människor har en sned bild av vad som är "stort" och vad som är "litet" men att tänka att det i dammråttan under sängen skulle hysa flera miljarder universum med potentiella civilisationer är lixom lite för svårt att ta in...

Du måste ha klart för dig att när man beskriver Big Bang så menar man att universum skapades i och med Big Bang. Det var inte så att strålning som sedan formade galaxerna spreds ut i ett befintligt rum. Tvärtom så växte rummet explosionsartat vid BB-tillfället, rummet skapades och vidgades och utanför detta rum fanns ingenting. Då spelar det ju ingen roll att universum är ofattbart stort eftersom rum och tid skapades vid samma tillfälle.

I och för sig motsäger inte Big Bang-teorin andra teorier som inte direkt berör vårt universum och vårt universums skapelse. Det kan ju mycket väl finnas små universa i varje atom men forskarna har väl inte hittat något som tyder på det.

Är ingen expert i ämnet så rätta mej gärna om jag har fel. men det enda forskare fått fram fakta som stärker bigbang är väl att det engång i tiden förekommit en gigantisk explosion som fortfarande lämnar signaler efter sig?..


Det är lite som svarta hål, man hadde aldrig observerat ett svart hål förän några dagar sedan, men man visste att dom existerade..
Ännu märkligare; man visste ungefär deras storlek, densitet, dragningskraft och hur dom bildades osv.. All denna information pga att man tagit imot signaler från dessa föråldrade stjärnor..

Nu kom jag lite långt ifrån ämnet.. men jag menar hur kan man vara så säker på att den där explosionen skapade universum och att inte signalerna kommer från ett gigantiskt svart hål?..

Jag menar det är väll knappast troligt att dom största himlakropparna skulle vara våra egena grannar (dvs det synbara universum 15miljarder ljusår)
Säg att det finns stjärnor på 10000000 solmassor som exploderat utanför vårat synbara universum och att det är explosionen av den vi tar imot signaler ifrån..

När man analyseras ljus som kommer från rymden kan man se om det objekt som ljuset kommer ifrån åker ifrån oss eller närmar oss. Ljuset blir antingen rödförskjutet eller blåförskjutet. Det är samma princip som när du hör hur ett tåg närmar sig och när de åker ifrån dig.
Ok, det var en kille på 40-talet (?) som upptäckte att ljuset från de galaxer som befinner sig långt ifrån oss skiljde sig väldigt mycket från det ljus som de närmaste galaxerna från jorden sett. Det visade sig att galaxerna längst ifrån oss åkte ifrån oss med en mycket högre hastighet än de galaxer nära oss. Det var detta som gjorde att big bang-teorin fick genomslag. Det visade sig att galaxernas avstånd till oss är direkt propotionellt med hastigheten. Om en galax är dubbelt så långt borta så färdas den dubbelt så snabbt bort från oss. En liknelse : tänk dig ett gummiband där det sitter knappar på rad. Om du drar i båda sidorna av gummibandet och alltså sträcker ut det så visar det sig att knapparna uppför sig precis som galaxerna gör.

Man kan testa det genom att ta en gummisnodd och dra streck med en bläckpenna. Dra strecken med en centimeters mellanrum. Sträck ut gummisnodden och mät mellanrummen efter det.

Det fanns andra teorier som krigade om uppmärksamheten, bland annat än som kallades för Steady State som gick ut på att universum hade funnits för evigt och även när de upptäckte att universum utvidgade sig överlevde teorin men dödstöten blev när några forskare upptäckte bakgrundstrålning, en strålning som fanns överallt och var en kvarleva från den stora smällen. Detta var omkring 1992 tror jag.

Svarta hål har en sådan enorm dragningskraft att det påverkar ljuset omkring den och eftersom ljuset når oss kan man studera hur ljuset borde uppföra sig och hur det uppförde sig i detta fall och på så sätt har de insett att det måste finnas en kropp med en så stor dragningskraft att det inte kan röra sig om en stjärna eller en planet utan ett svart hål som är en kollapsad stjärna som drar åt sig all materia i sin omgivning och har så stark dragningskraft att inte ens ljuset kan komma ut.

Eftersom signalerna som man har som indikation på Big Bang kommer från alla håll i universum. Signaler från ett svart hål kommer ju från en plats i rymden. Vi är ju bara små medlemmar i denna utvidning av universum, därför befinner vi oss mitt i alltihop. Därför borde vi kunna observera expansionen i alla riktningar.

Bugar och bockar för dom svaren.. gav mig ett mycket mer hum om saken..
Men om universum utvidgas, vet man då "hur" det utvidgas?.. är det som en kula som blir större och större?.. isf.. borde det väll inte vara omöjligt att hitta universums mittpunkt?