Finns det bra teater?

Kanske låter som en konstig fråga. Men för mig som utomstående så känns det som en väldigt stor del av teatersverige sysslar med omtolkningar(remakes) av gamla teateruppsättningar i allt mer bizarra former. Det är shakespeare med vägkoner på huvudet eller strindberg i kartong.

Jag är ingen teaterhatare. Men jag medger att jag har dålig koll. Älskar tvteater som ex. vdn med Ernst hugo järegård.

Min fråga är; finns det modern relevant teater?

Jag gillar Schtunk 123.

Det är kanske mer av improvisationskomedi som bygger på riktiga teaterföreställningar, men deras uppsättningar är fan det roligaste jag har sett i hela mitt liv.

Nu när jag tänker efter är det nog inte alls vad du söker, men jag vill ändå passa på att göra reklam för dem.

Självfallet finns det bra teater.

Kommer din uppfattning att det bara görs omtolkningar möjligtvis från att du kollade på Teater Supén härom dagen och inte brukar besöka teatrar i övrigt?

Bege dig till dramaten eller stockholm stadsteater (om du har möjlighet) så hittar du nog något som kan passa dig. I alla fall om du har en relativt avancerad kulturkonsumtion i övrigt.

Hm, min ringa erfarenhet är den att svensk teater i allmänhet är mycket bättre än man tror, iaf när vi talar skådespelarmässigt och produktionsmässigt. Vilket kan låta konstigt då svensk film är så jävla usel.

Problemet är kanske snarare frågan om teatern är relevant när den bara sätter upp nya versioner av stengamla pjäser? Och nog måste det skrivas dramatik även i dagens Sverige? Problemet kanske snarare är att få vågar satsa på något nytt och oprövat, och egentligen är det ju inte så konstigt, teatern är ju förvisso statsfinansierad men något har den väl ändå att vinna på att publiken kommer.

Jag håller med dig i att som du nämner shakespeare spelas i de märkligaste varianter. Uppför den som det står i orginalmanus, den står för sig själv. Sedan spelas det mycket exrimentel teater, inget fel att förbya, med ibland känns der som teaterdirektörer, regissörer och skådespelare är trötta på utformningen och vill nyskapa. Men ofta utmynnar detta i intetsägande pjäser som teater vill men publiken ratar.

Jag bumpar den här tråden lite grann?

Jag tror att teater skulle kunna vara hur bra som helst. Som jag nämnde inledningsvis så gillar jag exempelvis vd av stig larsson. Eller filmer som glen garry glen ross.

Det bygger ju på pjäser. Dramer om några få trovärdiga individer på en liten yta.

Jag är inte intresserad av folk med koner på huvudet. Omtolkningar av gamla verk, konstigheter eller allmänt obegåvat arty skit.

Jag vill ha bra i scensättade av riktiga karaktärer och öden.

Gärna i Stockholm också.

Svensk teater dog för 15-20 år sedan. Det finns fantastsikt mycket bra i USA och GB, men i Sverige är skådisarna obegåvade, oinspirerade och drivas bara av att kunna kalla sig just skådespelare. Tidigare var den fantastisk även i Sverige, men nu när alla de stora elefanterna slutat dansa är det bara trist smörja kvar.

Vi lever tyvärr i en tid då det inte är särskilt populärt att göra "traditionell" teater längre. Och med det menar jag att man ofta är rädd för att låta verket tala för sig självt. Jag tror att den inledande processen börjar bra, och att man verkligen försöker förstå andemeningen i de pjäser som sätts upp (en process som kräver att man förstår både dåtiden och sin egen samtid).

Men tyvärr slutar det oftast med att verket sedan körs över av vår egen tidsålder helt. Och då får vi plötsligt precis det du beskriver: vägkonor på huvudet. Eller rättare sagt: Ett uttryck för vår extremt egocentriska tidsålder (regissören vill skina genom sin mycket speciella och "genialiska" tolkning av verket, och kör över författarens ursprungliga tanke).

En del kallar det konstnärlig vision. Själv tycker jag att det är detsamma som att spraymåla "Pelle was here" på Colosseum.

Det om historiska pjäser. Sen kanske det finns en jävla massa moderna svenska pjäser som är bra, det vet jag inte. Men de få gånger jag går på teater har jag en tendens att bli jävligt besviken, tyvärr. Både innehåll och skådespeleri brister.

Glengarry Glen Ross är för övrigt ett mästerverk! Älskar filmen, och hade gärna sett en amerikansk teateruppsättning.

Om du bor i stockholm och har tid så gå och se "Jag ringer mina bröder" på stadsteatern. Där kommer du få se på grejer

Med tanke på responsen på den här tråden på sveriges största forum. Så kan man väl konstatera att teatern i sverige är död. Den finns bara till för teateraporna dvs utövarna. Den har inget att berätta för oss andra.

Teater formatet borde ha fått ett uppsving iom all nedladdning, precis som konserter fick. Men eftersom det bara är talanglösa bidragsmänniskor i branchen med alldeles för mycket ego.

Just något som glen garry glen ross vore ju asballt. Tänk en pjäs som utspelar sig på solvalla bland lånetorskar, lånehajar, spelare osv. Eller något annat som säger något om vår samtid. Med bra karaktärer, dialog, handling.

Men istället envisas det med att gå om kring och dampa sig på scen.

Jag har sett en uppsättning i USA av just denna pjäs. Delen med Alec Baldwin är ett Hollywoodtillägg men alla verkar ju ha detta som favoritsekvens i handlingen. Akt ett börjar egentligen med Ricky Romas monolog i baren tvärsöver gatan och fortsätter med polisförhöret.

Med tanke på hur svårt det är att få biljetter till hyllade uppsättningar på t.ex. Dramaten, så är det nog en förhastad slutsats.
Däremot kan man väl med visst vemod konstatera att kulturintresset här på Flashback är minimalt, om det inte rör sig om Astrid Lindgren och negerkungar.