Citat:
Ursprungligen postat av Egon3
Som en ordlek kan man det. Men ordet avlat är lite mer speciellt än absolution, det är en syndaförlåtelse efter lämplig prestation, gärna i form av muta till Guds ståthållare.
Lutheraners uppfattning om avlat är lite för hårt förknippad av Luthers kritik av handeln med avlatsbrev under senmedeltiden. Avlat innebär strängt taget att man får klartecken för att den botgöring man har utfört är adekvat för den synd man har begått.
Den katolska boten består av tre stadier:
contritio cordis - hjärtats förkrosselse, dvs att man verkligen ångrar sin synd;
confessio oris - läpparnas (eg. munnens) bekännelse, att man erkänner till biktfadern att man har syndat; och
satisfactio operis - gottgörelse med gärningar, att man gottgör sin synd med för ändamålet lämpliga handlingar. Avlaten är i princip att prästen säger "Det här är OK. Nu behöver du inte älta den här synden mer". Var avlatsbreven innebar var
inte att man kunde köpa sig syndaförlåtelse på rot. Det innebar bara att kan kunde köpa sig fri från gärningarnas gottgörelse. Men för att synden skulle förlåtas måste den också bittert ångras och beredvilligt bekännas, och de bitarna gick det inte att köpa sig fri från.
Citat:
Svensk ordbok:
avlat = (inom katolska kyrkan) efterskänkande av botgöring mot viss prestation spec. om vissa urartningar under senmedeltiden.
Märkligt nog betyder följande två satser ungefär samma sak:
– Pelle har en massa later för sig.
– Pelle har en massa olater för sig.
Ungefär, men inte exakt, samma sak. Om Pelle har olater för sig är det fullt klart fråga om dåliga vanor av en sort som på det ena eller andra sättet är besvärande för omgivningen. Men om Pelle har later, så behöver hans vanor inte vara så oerhört dåliga och besvärande för omgivningen. Det räcker med att de är
besynnerliga och
påfallande för omgivningen.