Olater

Olater är det samma som ovana om jag förstått det hela rätt, och använda mest i sammanhang med husdjur som t.ex häst och hund, men kan även tillämpas på människan.

Är det rätt?

Men det jag nu undrar är att det alltid benämns olater, och kan man säga olat?

Hur ligger det till?

Att det idag mest används om husdjur beror nog främst på att det inte längre alltid anses politiskt korrekt att påpeka andra människors olater, medan motsvarande skrupler inte föreligger ännu gentemot våra fyrfota vänner.

"Olater" kan, precis som det snarlikbetydande "later" (o:et i "olater är samma typ av "skadlighets-o" som i "ogräs", och "later" betyder ungefär "manér", vilket ju i allmänhet inte är så positivt det heller) bara användas i pluralis.

Ordboken NEO tar upp olat i singularis, men det enda exemplet är med olater.
Däremot anger NEO later bara i plural. Nog kan man med självironi säga:

— Nu får jag sluta med denna olat.

Det kan uttalas när jag stannar vid gröngult trafikljus medan bilen bakom gör en
skrikande inbromsning och jag är en sekund ifrån att få en whiplash.

Det kan man naturligtvis göra. Man man ska nog vara medveten om att man leker med språket då. Det är t ex inget som bör rekommenderas till en icke modersmålstalare.

Det finns ett annat ord som svävar mellan singularis och pluralis

NE:

laner, de tandfria delarna mellan fram- och kindtänderna i hästens munhåla. Det är på lanerna som bettet skall vila när hästen betslas för ridning eller körning.

NE:s ordbok:

laner subst., plur.
ORDLED: lan-er
• den tandfria delen mellan fram- och kindtänderna i hästens mun där bettet skall vila när hästen betslas {-> bett 3}
HIST.: sedan 1778; trol. samma ord som sv. dial. lana 'ladugårdsgång' ...

Men jag antar att en veterinär kan notera i journalen att vänstra lanen
på hästen har en skada.

Jag kom precis att tänka på att det är en olat att vara lat.

Och vad gjorde C.V.A. Strandberg, känd under pseudonymen Talis Qualis, om inte att leka med språket:

Hvarför hade man då krig förklarat Mot vårt fria
ord oförberedt? Var det derför att det uppenbarat
Någon olat, som väl också skett? Fly till natten då,
som hof samt tiger, Döden, som af ingen tunga vet,
Ty der lifvet rörs och solen stiger Blir det sorl -
men också verksamhet!

Visst är exemplet en smula gammalt - mitten av 1800-talet, cirka - men jag har då ingen känsla för att olat i singularis skulle vara ett okänt begrepp. Ovanligt, kanske, men absolut inte fel.

Så behöver det inte vara men man är inte lat om man är olat

När nu tråden bumpas: Tycker du att Talis Qualis verkar använda olat i den moderna betydelsen? Skulle inte skalden framstå som ganska löjlig om han tror att överheten har förklarat krig mot det fria ordet för att det uppenbarat någon dålig vana?