Citat:
Ursprungligen postat av
Einzelgaenger
Jag har jättesvårt att se att två uteblivna semestrar skulle bidra till en 20%ig ökning på småhus. Den absolut rimligaste förklaringen till ökningen är att folk har större låneutrymme (lånelöften är högre) och att det är väldigt många i familjebildarålder nu. Förklaringen att folk skulle behöva mer plats pga hemmaarbete och att de sparat pengar på att inte äta ute köper jag inte. Ökningen är för stor.
Såhär tror jag (risk att jag sparkar in några öppna dörrar nu):
Hårda värden: Nu har jag inga källor, utan skriver "fritt ur minnet", men har för mig att många banker sänkt sin KALP. Sedan har vi borttagen uppskovsränta, dvs vinsten är i praktiken skattefri* såvida du köper annat (ofta större) boende, vilket medför att kontantinsatserna praktiskt taget ökat 22% i ett trollslag. Sänkt KALP, "borttagen" skatt och att Svensson för en gångs skull tvingas spara sin delar lön (då det funnit mindre nöjesutbud att kasta pengar på), leder till att de har schyssta kontantinsatser. Speciellt om de haft det där överskottet på börsen.
Mjuka värden: Vidare har nog folks mindset när det gäller den låga räntans varaktighet, ändrats till att kallt räkna med att den förblir låg under överskådlig framtid. 2017-18 var känslan fortfarande att räntan (iaf i teorin) var ganska volatil, om än i en fallande trend. Nu är folk inställda på att lån kommer att kosta "piss och ingenting" forever and ever. När sedan amorteringskravet pausades i pandemin och RB köper bostadsobligationer, ökar detta känslan av att staten håller bostadsägarkollektivet om ryggen. Att bomarknaden blivit "to big to fail". Då ökar folks köpbenägenhet då det känns som en relativt riskfri investering.
(* Ja, du får ju skatta det nominella beloppet från år 2021, när det är dags för demensboendet. Men det lär knappast svida alltför mycket.)