Bostadsbubbla i Sverige?

Det beror helt på hur du väljer att definiera penningmängden. Men låt oss säga att du har rätt, penningmängden är större. Men du kan fortfarande köpa samma mängd varor för samma nominella pris. Vad spelar det då för roll att penningmängden har ökat? Har vi då haft inflation eller har vi bara haft en penningmängdsökning.

Det finns reala obligationer utgivna för 195 miljarder som är knutna till KPI så man kan inte göra vad som helst.

Manipulationen ligger i att kalla KPI för inflation. Egentligen handlar om ett index för "kostnaden att överleva utan att ta del av teknikutvecklingen". Därför kan lönerna öka snabbare än KPI år efter år. Från 2006 har lönerna ökat med cirka 84% och KPI med 22%.

Det är klart att det spelar roll, du tävlar ju inte mot dig själv utan dina grannar. (Det är upp till läsaren att tolka in eventuell ironi.)

Alliansen har regerat i 80 månader med penningmängdsstatistik. Tittar vi på dessa så har vi haft lägre inflation nu än de 80 månader perioden innan.

2000-01-31: 1147735881000
2006-09-30: 1708882393000 +49% = 6.2% per år Västerblocket
2013-05-31: 2410845350000 +41% = 5.3% per år Högerblocket

Standardavvikelsen är dock 16% = 2.2% per år så det faller inom felmarginalen.

Jag håller i princip med dig om det, men jag tycker att du skriver överdrivet förenklat.
Hus är fast egendom och bil är lös egendom, så exakt samma typ av köp är det inte.

Gällande ränteavdragets berättigande eller inte skulle jag vilja få ett svar på följande fråga:
Varför ska ett företag som äger en hyresfastighet ha rätt att göra avdrag för sina räntekostnader om en privatperson som äger sitt eget boende inte ska ha det? (Jag tror att politikerna faktiskt har velat lägga in en beskattning som gör ägandet av bostaden relativt ekonomisk neutralt.) När sedan bolagsskatten nu sänkts till 22% bör man eventuellt diskutera skattereduktionens storlek för kapitalunderskott för privatpersoner.

Vid en jämförelse mellan Sverige och framför allt USA och Spanien så är det helt olika bakomliggande faktorer som drivit prisökningarna på bostäder fram till fallet i USA och Spanien. Både Spanien och USA hade under en relativt lång tid före fallet en historiskt sett väldigt hög bostadsproduktion, driven av att antalet nytillkomna bostadsköpare ökade kraftigt på grund av olika ekonomiska orsaker, medan antalet tillgängliga bostäder per invånare i Sverige under den senaste 10-årsperioden faktiskt har sjunkit.

Den höga bostadsproduktionen driven av nytillkomna bostadsköpare i USA och Spanien drevs i sin tur av två helt skilda faktorer.

I USA drevs bostadsbyggnadet främst genom bostadslåneinstitutens nya produkter som lurade in nya bostadsköpare på marknaden genom som jag tycker rent bedrägliga upplägg med lånevillkor som under de första två till tre åren var väldigt förmånliga med räntesatser klart under marknadsräntorna, men där det sedan var inskrivet att räntenivåerna höjdes till en nivå som var klart över den marknadsmässiga därefter. Det kan väl då inte vara någon större överraskning att när tidpunkten då räntehöjningen enligt avtalet kom i många fall ledde till att de som köpt bostaden inte längre kunde betala lånet, och därför blev tvungen att lämna bostaden. Detta ledde sedan till att antalet bostäder till salu ökade kraftigt samtidigt som antalet möjliga bostadsköpare minskade och som en följd av detta sjönk bostadspriserna kraftigt.

I Spanien drevs bostadsbyggandet och den allmänna högkonjunkturen/tillväxten främst genom EU-bidrag till väldigt stora projekt inom infrastruktur och bostadsbyggande. När EU sedan utökades i och med att de forna "öst-staterna" kom in i gemenskapen 2004 så styrdes EU-bidragen under en följd av år om från de sydeuropeiska länderna till de nytillkomna medlemsstaterna. I takt med att de av EU stöttade projekten i Spanien slutfördes under de kommande åren avstannade dämed den största delen av infrastrukturbyggandet i landet vilket ledde till ökad arbetslöshet och en kraftigt inbromsad ekonomi vilket ledde till att många bostadsägare på grund av arbetslöshet inte längre kunde betala kostnaderna för sitt boende och tvingades lämna det. Dessutom försvann de presumtiva köparna till de bostadsprojekt som var pågående under den period då EU-pengarna slutade "strömma in" till Spanien.

I Sverige har bostadspriserna framför allt drivits upp genom att antalet tillgängliga bostäder per invånare har sjunkit och inte genom att nya grupper har tillkommit som bostadsköpare. Framför allt är detta tydligt i Stockholmområdet där antalet tillgängliga bostäder per invånare sjunkit med omkring 2% mellan 2000 och 2010 och sedan har utbud/efterfrågan styrt priserna. Om inte bostadsbyggandet kraftigt ökar i Stockholmsregionen så har jag personligen svårt att se att det kommer att komma något större prisfall under de närmast kommande åren.

Menar du att priserna hade stigit lika mycket mellan 2002 och 2013 utan den låga räntan? Eller ungefär lika mycket?

Varför ska företag skatta på vinst, medan privatpersoner skattar på inkomst? Därför att företag och privatpersoner är helt olika saker.

Jag kan svara på det. Ja. Räntan har haft en ytterst liten effekt jämfört med fundamentat tillgång och behov/efterfrågan. Det kan du se på regioner utanför Stockholm. I centrala London har priserna inte fallit. I stora delar av USA har priserna tokrasat, trots rekordlåga räntor under lång tid. I Sverige har räntorna varit låga sedan 2002, med undantag för några toppar. Ändå har priserna i Malmö först rusat (när bostadsbristen och efterfrågan var hög) för att sedan dala trots låga räntor. Med andra ord kan du inte se någon konsekvent korrelation mellan ränta och pris, däremot en tydlig sådan mellan bostadsbrist och behov.

Ökningen av penningmängden är inflation och inget annat men med CarlitoBrigante har jag märkt att jag bara kan upprepa mig. Det finns ingen anledning till att ödsla mer tid där.


"Räntan har haft ytterst liten effekt".

Ja tjena. Lycka till med att skapa prisuppgångar i svenska bostäder eller skapa uppgångar på den svenska börsen utan att ställa till med inflation / öka penningmängden. Det visar inte på fundamenta.

För det är där effekten finns och ingen annanstans. Det går inte att kalla ett ekonomiskt misslyckande i Sverige som helhet för fundamental anledning till en propp i huvudstaden. Huvudstaden som sådan måste dra, inte parasitera på resten av landet. Drar huvudstaden av egen kraft av någon anledning, först då kan man på rätt sätt tala om fundamenta.

MrOaiki kan dock mena att endast Stockholm drar, genom att parasitera, och att han nöjer sig med det. Men då är svaret på frågan om vi har en bostadsbubbla i Sverige "ja, endast Stockholm är att lita på, men priserna förklaras inte av någon särskild svensk ekonomisk framgång"

Och mina övriga exempel som inte stöder din tes lämnar vi därhän, eller?

Stockholm har de senaste 15 åren gått som tåget, så ja - priserna i Stockholm är att lita på om man ser till ekonomiska fundamenta. Sveriges högsta genomsnittslöner och starkaste ekonomiska tillväxt.

Du glömmer att svara på själva frågan. Om du för samma nominella summa kan köpa samma produkter även efter ökningen av penningmängden. D.v.s. köpkraften är oförändrad trots att det du väljer att definierat som penningmängd har ökat. Vad spelar ökningen då för roll? Jag trodde att det var minskningen i köpkraft för samma nominella mängd pengar som var inflationen men du håller alltså inte med om det?