Man får arbeta för att överleva. Dina anförvanter fick göra det. Det har varit självklart i 10 000 tals år. Men av någon anledning kallar du det slaveri. Det är en svårartad brist i verklighetsuppfattning.
Hur har du tänkt att folk ska kunna överleva utan att arbeta?
öööhh.. du talar om något helt annat här. Jag förespråkar incitament för produktion. Genom att ideligen försvara dagens system försvarar du incitament för att istället parasitera på dem som producerar.
Och ja, jag kan självklart utveckla saker om du vill, men då får du specificera vad du vill ha hjälp med. Du skriver ibland som om du inte begriper någonting (e.g. alla förstår att dagens system är ömtåligt, eventuellt diskussion är i sådana fall hur ömtåligt) och därmed söker en extremt stor utläggning, men det stämmer ju antagligen inte.
__________________
Senast redigerad av Trillske 2014-12-14 kl. 01:38.
Glädjande att tråden lyft i kvalité sen sist jag var inne.
Kan Ni inte analysera mig och min bostadsfilosofi?
Jag: lön 38000 med en samlad lånebild på 4,500,000. Jag antar att detta kan vara något slags rekord och att jag är den som alla varnar för...?
Jag har inga direkta kostnader bortsett från bostäderna. Köper alltid saker för pengar jag har på banken. Blancolån kommer aldrig vara ett alternativ.
Bostad 1:
Villa i Sthlm. Värde ca 6,500,000. Belåningsgrad 45%. Amorterar 5000/mån. Lånen bundna i 5 år.
Hyrs ut till närstående för det som desto kostar (ex amortering)
Bostad 2:
Brf i Sthlm innanför tullarna. Värde ca 2,200,000. Belåningsgrad 70%. Ingen amortering. Bra förening med lite lån och alla tunga investeringar gjorda.
Villan ser jag som min lilla älskling som jag ska försöka ha kvar i framtiden, dels som investering, dels som tänkbar framtida bostad.
Brf ser jag som ett tillfälligt boende som inte betyder ett skit. Blir det en ekonomisk kollaps är det den jag släpper för att ha råd att ha kvar villan (och här kan jag flytta in om det behövs).
Funderar på att sälja Brf då jag tror att jag kan göra en blygsam vinst på den och köpa ny med renoveringsbehov. Tanken är att upprepa köpa-renovera-sälja för att få ner lånen. Funderar även på att börja amortera 5000 i mån på brf.
Glädjande att tråden lyft i kvalité sen sist jag var inne.
Kan Ni inte analysera mig och min bostadsfilosofi?
Jag: lön 38000 med en samlad lånebild på 4,500,000. Jag antar att detta kan vara något slags rekord och att jag är den som alla varnar för...?
Jag har inga direkta kostnader bortsett från bostäderna. Köper alltid saker för pengar jag har på banken. Blancolån kommer aldrig vara ett alternativ.
Bostad 1:
Villa i Sthlm. Värde ca 6,500,000. Belåningsgrad 45%. Amorterar 5000/mån. Lånen bundna i 5 år.
Hyrs ut till närstående för det som desto kostar (ex amortering)
Bostad 2:
Brf i Sthlm innanför tullarna. Värde ca 2,200,000. Belåningsgrad 70%. Ingen amortering. Bra förening med lite lån och alla tunga investeringar gjorda.
Villan ser jag som min lilla älskling som jag ska försöka ha kvar i framtiden, dels som investering, dels som tänkbar framtida bostad.
Brf ser jag som ett tillfälligt boende som inte betyder ett skit. Blir det en ekonomisk kollaps är det den jag släpper för att ha råd att ha kvar villan (och här kan jag flytta in om det behövs).
Funderar på att sälja Brf då jag tror att jag kan göra en blygsam vinst på den och köpa ny med renoveringsbehov. Tanken är att upprepa köpa-renovera-sälja för att få ner lånen. Funderar även på att börja amortera 5000 i mån på brf.
Är jag verkligen en risk?
Du har två bostäder, varav en lågbelånad som du amorterar på, dessutom utan risk för räntechock, hög inkomst och säger dig vara beredd att ta förlust om helvetet brakar lös eftersom att du har ett bra skyddsnät. Varför tror du att någon skulle tycka att du var en risk?
Du har två bostäder, varav en lågbelånad som du amorterar på, dessutom utan risk för räntechock, hög inkomst och säger dig vara beredd att ta förlust om helvetet brakar lös eftersom att du har ett bra skyddsnät. Varför tror du att någon skulle tycka att du var en risk?
Min amorteringstakt är väl sådär, över 70 år. Hög belåning i förhållande till min lön. Det var ju precis att jag lyckades få till mer lån på min nya bank.
Jag personligen tycker att det känns kontrollerat fast ibland börjar man fundera... Och i denna tråd så verkar flera bolåneskeptiker husera. Så om någon har invändningar mot mitt tänk så tar jag tacksamt emot synpunkter.
Du kanske inte har en monsterlön, men du har ju å andra sidan så mycket amorterat. Nej, det är långt ifrån din sits folk är skeptiska till. Folk sitter och tricksar med amorteringstakter på hundratals år.
Sen kan man ha åsikter om investeringsaspekten dock, tex:
Citat:
Tanken är att upprepa köpa-renovera-sälja för att få ner lånen.
Blir allt jobbigare för den som inte är med på tåget.....
Ja, och de är unga och arga och kommer att kräva pengar.
Jag har det inte jobbigt, jag klarar mig på HR marknaden med finhyror.'
Men de som är under 30, ja, Reinfeldt har sett till detta, nu kan vi inom fem år se slum växa fram, fler no-go zoner.
Nu har jag redan pekat på att du hade för mycket outtalade antagande i ett stycke så att det blev omöjligt att följa.
Sedan bad jag dig redogöra för "systemets extrema ömtålighet", och varför ett extremt ömtåligt system inte redan havererat många ggr om.
Nej, alla förstår inte alls att dagens system är ömtåligt. Jag tvivlar på att så många skulle klara att visa det utan att jag kunde smula sönder resonemanget till atomer. Och klarar man inte det så vet man inte. Då tror man. Ungefär som man gör i kyrkan.
Systemet är inte alls ömtåligt från den sidan, vad som däremo t är omtåligt är att man måste pumpa ut pengar, inte ge ränta, ta betalt för att storbanker ska få parkera pengar hos Riksbankerna, och inget slut ses. Ändå blir bara problemen värre även om solen kan synas skina en kort stund. Skuldbaserad ekonomi kräver att skulderna blir till ngn nytta. Bygger jag tex en fabrik, och konkar, så kan andra fynda inventarier och lokaler. Nya verksamheter uppstår. Nu är det mer candy crush saga.
Ja, och de är unga och arga och kommer att kräva pengar.
Jag har det inte jobbigt, jag klarar mig på HR marknaden med finhyror.'
Men de som är under 30, ja, Reinfeldt har sett till detta, nu kan vi inom fem år se slum växa fram, fler no-go zoner.
Det där tåget som går, ja..
Jag har väldigt ironiskt ett par gånger svarat att "ja, snart har ingen råd", men då ingen, framförallt inte kurt-sune, huggit får jag väl förklara konceptet: om ingen har råd går bostadsmarknaden otvivelaktigt åt helvete. Vi skulle då inte fastna i någon form av drömlikt equilibrium för en sluten elit (hur fan skulle det se ut?), utan det skulle gå åt helvete fort som satan. Det skulle nämligen innebära att boendet inte längre är värt alls lika mycket och marknaden ska bara fånga upp den informationen och landa i ny prisjämvikt - rimligen med X antal års släpande under den nya lägre jämvikten. Det vill säga om tåget går lämnar det även kurt-sune, eller så satte han sig kanske på fel tåg, vilken liknelse man nu gillar bäst.
Vi kan lyfta fram två relevanta scenarion där detta inte inträffar. Det ena är att vi fortfarande kan pumpa in nya fina krediter (i större och större mängd) från unga och från andra delar av landet. Detta är status quo, det vi har idag. Det vill säga "tåget går inte". Låt oss kalla detta scenario (1).
Scenario (2) är istället att vi får den där elit-bubblan kurt-sune med flera är inne på, att "tåget går" men att vi på något vis lyckas pumpa in nya pengar ändå. Detta innebär att Stockholm blir ett fint litet Monaco, där det blir lite av internationell kö till att bo i vår huvudstad. Drar man den gissning så fine, men jag tycker det låter helt verklighetsfrånvarande:
Eftersom ingen utanför den fisförnäma kultureliten ens vet vad Stockholm är för något utanför Europa så skulle det kräva ett visst mått ytterligare globalisering innan Stockholm ens kom upp på tapeten. Väl på tapeten så.... jag rekommenderar er att testa att bo i städer med internationell pondus, speciellt orter välbärgade dras till. Det är liksom inte nära och det är inte bara klimatet det rör sig om.
Om vi då får den där ytterligare globaliseringen låter det märkligt att detta skulle vara till Stockholms fördel. Det är nämligen internationellt dyrt att bo i Stockholm idag. Vid fritt rörlig och transparent marknad skulle rimligen priserna gå nedåt eftersom staden då plötsligt bråkar med väldigt mycket lyxigare städer som håller lägre priser, inte minst lägre priser relativt inkomst av tjänst. Inte någonstans har vi fått förklarat varför rikt folk skulle flytta från CA till Sverige snarare än tvärt om.
Det vill säga nej, tåget går inte. Vill ni att jag lyfter fram något annat scenario än dessa 2 så varsågoda och välj ut ett.
Tillsvidare kan vi titta på det där scenario (1), vårat status quo - högre och högre mängd pengar från unga samt andra delar av Sverige. Om Bagdad Bob med vänner kan låna mitt perspektiv för ett ögonblick, kan ni då se att:
- Denna ökande mängd pengar in på marknaden är ökande mängd krediter (med tanke på att grupperna inte är speciellt köpstarka)
- Det finns någon slags tak på hur länge vi kan fortsätta expandera skuldbördan
- Om (på en aggregerad nivå) köpeskillingen saknar koppling till långsiktig betalningsförmåga - exkluderat försäljning av bostaden - kommer saker och ting vid någon punkt gå åt helvete
- Kreditbubblan har inte ett piss med boendekostnader att göra (förutom som härledd orsak till dess existens)
Ni behöver verkligen lite allmänbildning tror jag. De där kraven är inte nära de flesta andra jämförbara länder, det är fortfarande lånfest och det med ett socialt skyddsnät utan dess like samt nationella räntor i botten.
Att hälften av hushållen ändå är lite oroliga är väl snarare rubriken jag skulle välja, snarare än fokus på att bara 6% skiter på sig.
Edit: fast jag kanske missuppfattar, du kanske tyckte resultatet var katastrofalt alarmerande?
Citat:
Men två av tio skulle inte alls ha råd eller bara klara av max 500 kronor i månaden.
Hur i själva helvetet går det till med dagens/morgondagens räntor?! Vem som helst borde klara att amortera 3-4k idag, så vida man inte betalar av en massa annan skit samtidigt.
__________________
Senast redigerad av Trillske 2014-12-15 kl. 12:47.
Att 21% inte har råd att amortera mer än 1000 spänn i månaden och 60% oroar sig mer eller mindre för sin lånesituation ser jag som ganska talande. Börjar de 21 procenten sälja så kan spriralen neråt ha fått sin start (men jag säger inte att det måste bli så).
Sedan är det frågan vilka de intervjuat. Folk i småstäder som har 5-600K i lån eller folk i Stockholm som har 5-6MKR i lån?
