Trean i luften:
http://www.take-off.ru/images/stories/news-05-06-2012/053_IMG_4947.jpg
Ett kul rykte som jag inte vet om det blivit bekräftat än är att T-50-4 är tänkt att flyga för egen maskin från Komsomolsk till Zjukovskij (eller Akhtubinsk) när den är färdigställd. Detta till skillnad från de tidigare som skeppats över inuti en Antonov An-124. Denna logistiska approach skulle då även innebära lufttankning naturligtvis, så det är lite spännande.
På tal om Akhtubinsk så ligger som bekant ett av det ryska flygvapnets provanläggningar där. För närvarande håller man där på med att konstruera splitterny infrastruktur för att bland annat användas till PAK-FA-programmets kommande fas som ska inledas nästa år. Detta inkluderar en enorm bana på >4km (i stil med Edwards AFBs längsta bana och snäppet kortare än Zjukovskijs 5km), uppenbarligen vill man ha gott om marginal för andra framtida projekt också.
Citat:
Ursprungligen postat av Ormen Långe
Det återstår självfallet att se.
Vad som är klart det är att ryssarna måste göra enorma förbättringar
på ytfinishen på de serieproducerade flygplanen, jämfört med
ryska signaturanpassade fartyg, jämfört med Flanker
och jämfört med de hittills visade PAK-FA-prototyperna,
för hittills så har finischen hållit den gamla sovjetiska bysmedsnivån,
och ytfinisch är av enorm vikt för radarstealth.
Finishen tycks förbättras löpande allt eftersom nya prototyper dyker upp. Den observante märker att panelerna blir slätare, att div. metallytor försvunnit med tiden och att nitningen blir mindre tydlig. Jämför vilket hopp det är från MiG-29A/S till MiG-29M2/35 och då är dessa fortfarande rätt old school, skillnaden Su-35S-PAK-FA lär vara betydligt större.
Misstänker faktiskt att slutfinishen på serievarianterna kommer vara ganska F-22/F-35-aktig och att även panellayouten kommer justeras en del under utvecklingens gång. Om man ska tro de hintar som finns ute nu så blir T-50-5 eller -6 de första med omfattande signaturanpassade ytbeläggningar. Sedan lär det dröja ett tag tills motorerna får sitt, nya signaturreducerande lösningar är f.n. under utprovning på Saturn varav uppgifter pekar på tillplattade munstycken bland annat (detaljeras i div. patentpapper).
På t.ex. F-22 finns det gott om synlig nitning också, men merparten av flygkroppen är täckt av en varierande mängd RAM:
http://data3.primeportal.net/hangar/michael_block/f-22a_raptor/images/f-22a_raptor_18_of_81.jpg
http://data3.primeportal.net/hangar/michael_block/f-22a_raptor/images/f-22a_raptor_35_of_81.jpg
För några månader sedan såg jag ett reportage i rysk TV om utvecklingen av T-50's glashuv. Även den står inför stora förändringar, i reportaget tog man upp ett <20 nanometer tjockt radarreflekterande lager guld (som man precis tagit fram utrustning för att belägga huven med), i stil med F-22:ans. Detta ska smetas på Su-35S också, så småningom.
Sen vet jag inte om det är en sån våldsamt stor skillnad mellan exempelvis Steregushchy och motsvarande västerländska fartyg. Visby står i en klass för sig (där ser hela fartygets yta snarare ut som den består av enorma ark som smetats på likt papier maché på nära håll) men de flesta andra signaturanpassade fartyg uppvisar ungefär samma nivå på ytfinishen (inkl. vaga gropar som vittnar om den underliggande strukturen osv).
Typ Steregushchy:
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/1b/%D0%A1%D1%82%D0%B5%D1%80%D0%B5%D0%B3%D1%83%D1%89%D 0%B8%D0%B9.JPG
Och franska La Fayette (här under taiwanesisk flagg):
http://o-o.preferred.fra07t13.v6.cache5.c.bigcache.googleap is.com/static.panoramio.com/photos/original/30269718.jpg