Jag & min existentialismen

NOTIS TILL MODERATOR:
Jag har frågat människor, främlingar, i stan filosofiska frågor rörande denna filosofi. Två tjejer i tjugo års åldern bara skrattade. En kanske 38-årig kvinna svarade seriöst att det var svårt, men hon försökte. En gubbe sade att det var komplicerat och med det "knip käft" subtilt i sin ton. En kanske 35-årig kvinna, den senaste, sade "jag vet inte" på ett sådant sätt att man kunde höra henne säga "jag känner inte dig, du känner inte mig, så varför in i helvete tilltalar du mig?". Jag hade god lust att fortsätta hålla på med kvinnan, men jag hoppade av på min hållplats och gick hemåt med boken "existentialismen är en humanism" i händerna, en bok jag nu alltid bär med mig, överallt. Den här boken är min bibel, och den är svår. Men att läsa om ett stycke på bussen, sedan på hållplatsen, sedan på bion, kan ge resultatet att du förstår vad Jean-Paul Sartre (författaren) menade med ett visst stycke. Jag rekommenderar den inte till någon som vill ha någonting lättläst, med andra ord. Jag har redan beställt den, och den jag har är lånad från biblioteket.

Nu glider jag offtopic.

Poängen ovan är inte frågorna jag ställde dessa individer, utan deras olika sätt att välja sitt svar. Medan andra skrattade åt mig, så svarade andra seriöst. Men om ni är nyfikna så ställde jag en så snabb fråga som möjligt till de flesta, nämligen det denna filosofi grundar sig på: "Tror du att existensen föregår essensen?"

Men min första främling, en ung kvinna, närmade jag mig för några dagar sedan när hennes pojkvän (gissning) gick på toa. "Ursäkta mig, jag studerar filosofi; får jag ställa en filosofisk fråga?" hon svarade "javisst". Jag ställde henne då exemplet som finns i Sartre's bok, den jag nu alltid bär med mig; exemplet om eleven som var tvungen att välja mellan sin mor och sitt hämndbegär för sin faders död, eleven valde modern, likaså gjorde den unga kvinnan. "Varför?" frågade jag henne. "Jag tror inte på hämnd." Ett så enkelt, men ändå ett så pass starkt svar kan inte ha blivit skapat av annat än hennes erfarenheter (som vi bara kan gissa oss fram till) och hennes tidigare val att välja en sida: för eller emot hämnd, helt enkelt. Någons val hade alltså påverkat henne så pass starkt att hon gav ett så pass starkt och snabbt svar. Förstår ni vart jag vill komma? Hennes val i frågan måste alltså ha påverkats av tidningar hon valt att läsa; nyheter hon valt att se; USA kriget och så vidare. Vi kan bara gissa, men resultatet blev: "Jag tror inte på hämnd". Det är så underbart vackert att se hur allting hänger ihop.

Mitt namn är X och jag är en ateistisk existentialist. Syftet med den här tråden är att förklara hur jag lever i vardagen med den här filosofin och att lära mig mer om den, samtidigt som andra kan fråga mig om frågor som jag kan besvara. Just nu läser jag "existentialismen är en humanism" av Jean-Paul Sartre, och det är, som jag har nämnt, min bibel just nu.

Jag funderar starkt också på att fortsätta bryta svensk norm och fortsätta tilltala främlingar (som inte ser allt för våldsamma ut) fastän det bryter mot allt vad svenskt är. Då 1) Det är kul att provocera och 2) Vi kommer att få olika svar, och deras val till svar är det som är det väsentliga. Vi kan sedan bara spekulera i vad som påverkade individens svar, eller så... Ja, jag ska försöka fixa några främlings-svar då och då.

Min tro: Jag tror precis som Sartre förklarar här, sid 25, i omnämnd bok: "Värdet av min tillgivenhet kan inte bestämmas innan jag utfört en handling som ger den laga kraft och bestämt innehåll." Vad han menar, för er som inte förstår, är att du skulle t.ex. kunna säga att du skulle dö för din moder, men det skulle inte vara sant, förrän du verkligen har dött för henne.

Min fråga: Några rader senare skriver Sartre, sid 26, i omnämnd bok "[...] Med andra ord, känslan uppbygges genom de handlingar vi utför; följaktligen kan man inte gå till känslan och här få några direktiv." Vad menar han? Att man inte kan gå till känslan och få råd (direktiv) det är ju självklart, men jag förstår inte poängen i det hela, så vad vill han få fram när han säger att vi inte kan få direktiv av känslan? Vad får vi då direktiv ifrån?

Psykos? xD

Jag har aldrig haft en. Du kan väl beskriva hur det känns, och vilka val som ledde dig dit.

EDIT: Får man fråga hur ditt inlägg går ihop med din signatur?

Jag vill gärna inte ha fler sådana posts i den här tråden. Det tog ett bra tag att skriva texten, redigera den, skriva in mer, citera ur boken osv osv.

Den här tråden förtjänar respekt, så visa den det, eller posta inget.

Existenstentialismen och Sartre är enligt mig en lättviktare inom filosofi. Han upprepar ständigt att vi människor i alla situationer har ett val. Han bortser helt från omgivningens påverkan på hur vi hanterar uppkomna ställningstagande. Nä filosofin är undermålig, hans böcker något bättre.
Han påverkades av WWII och hur tyskarna som utförde bestialiska handlingar kan välja.

Vad är essensen?

Jag har läst för lite filosofi för att uttala mig om "lättviktare", men jag har hållit med honom hittills av det jag har läst i boken, jag finner det nästan som... ren sanning i mitt hjärta - aldrig känt så.

Men allting är ju subjektivt.

"Jaget" så som jag har uppfattat det, också känslor med andra ord. RÄTTA MIG GÄÄÄRNA om jag har fel.

wiki: Essens (av latinets essentia, vara) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Som adjektiv eller adverb, essentiell, betyder det livsnödvändig, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.

Däremot fångar han upp att upplevelsen onekligen, om man tänker efter, ändå alltid är att vi har ett val, något som knastertorr europeisk filosofi inte tagit hänsyn till.

Jag ska ut i dag. Ge mig en fråga jag ska ställa en total främling (inom denna filosofi, självklart), så får vi se vad vi kan få ut rent filosofiskt ur svaret. Någon som har en fråga jag kan ställa?

Det känns bra att få ha kvar tråden (tog över två timmar att fixa post 01) men hoppades på mer aktivitet. Inte vad vid flashback, men filosofi borde väl vara populärt på ett forum?

tålamod Du startade tråden kl.2 en torsdag, och de har knappt gått mer än en timme.

Jag kan mycket lite om existentialism (skummade wikipedia på det). Vad är det du vill ha svar på då? det framgår inte riktigt varför du tycker existentialism är så bra, och jag ser inte heller hur de påverkar din vardag, bortsett från att du frågar folk du inte känner frågor "för att det är kul att provocera". Du får utveckla det lite. Vad menar du med att existensen går före essensen? existensen hos svaret eller?