Finns det utrymme för ett fortuynistiskt parti i Sverige?

I argumentationen mot Sverigedemokraterna görs gång på gång misstaget att blanda ihop partiet med exempelvis holländska List Fortuyn trots att de har få saker gemensamt. Detta misstag reproduceras genom bokrubriker som "Från Le Pen till Pim Fortuyn" en bok som vill synliggöra den radikala högerpopulismen i Europa. Det är hög tid att sluta klumpa samman partier med olika ideologier och krav till ett stort block av partier utifrån att de redan etablerade partierna ogillar dem.

Varje parti och varje politiker måste bemötas utifrån den ideologi de lutar sig mot, de krav de ställer och de idéer de bär fram. Vi vet att vänstervågar kan vara allt från blodröda till rosröda eller mossgröna med av varandra oberoende innehåll och krav om än med vissa gemensamma nämnare. På samma sätt är det dags för media att sluta klumpa samman allt från liberaler, värdekonservativa, nationalister och till och med nyfascister till ett stort högerblock eller en dito våg och en gång för alla lära sig skillnaderna.

Ultrakonservativa Pia Kjaersgaard i Danmark och Jimmy Åkesson i Sverige har mycket gemensamt med varandra men mycket lite eller inget gemensamt den livsstilsradikala martyren Pim Foruyn.

Om vi tar invandringen talade Pim Fortuyn ofta i TV om att han inte hade något emot marockaner utan tvärtom hade gått till sängs med många av dem. Några sådana citat får vi knappast läsa från de mer invandrarfientliga Kjaesgaard och Åkesson och klargör en grundläggande skillnad till och med i en fråga som sägs förena dem. Fortuyn brytte sig inte om etnicitet utan om värderingar och han krävde att man skulle integrera dem som var i landet först innan fler strömmade in vilket snarare vittnar på ansvarskänsla än på främlingsrädsla.

Vidare berättade Fortuyn om sina regelbundna besök på Amsterdams bastuklubbar och stod upp för sin rätt att fortsätta leva som homosexuell i ett liberalt land som Nederländerna. Några sådana citat kommer vi nog aldrig få höra från varken Kjaersgaard eller Åkesson som konsekvent agerat mot alla människors lika rättigheter oberoende av sexuell orientering - något som för övrigt förenar dem med de djupt religiösa grupper Fortuyn bekämpade.

Sverigedemokraterna är liksom sina vänner i Danmark motståndare till EU. Orsaken är att unionen sägs hota ländernas nationella suveränitet. Fortuyn målade EU-projektet i varma färger och menade att unionen bidragit till fred och välstånd. Fortuyns kritik handlar om EU:s utvidgning (återigen med människorättsargumentet i fokus) och mot den växande byråkratin i Bryssel och bristen på demokratisk insyn. Ser vi till resultatet av utvidgningen i östeuropa där mänskliga rättigheter inskränks av myndigheter och polismakten agerar röjartrupp mot prideparader fick Fortuyn rätt. Likaså på de andra punkterna har Fortuyn sällskap av liberala politiker från hela Europa i sin iver att korrigera de problem som unionen fortfarande lider av.

I grund och botten drev Fortuyn just ett liberalt uppror mot en europeisk islamisering som pressar tillbaka den sekulära demokratin och tvingar tillbaka individualismen till förmån för religionsrespekt och moralism. Islam har inte som kristendomen tvingats bort från den politiska arenan som en följd av en upplysningsbaserad kritik. För List Fortuyn skulle religion vara en privatsak snarare än maktfaktor i samhället och därför var och är det viktigt att möta de påtryckningar som gjorts från fundamentalistiska grupper och belönats med koranskolor, sharialagar och kulturföreningsstöd. Annat är det med Dansk Folkeparti eller Sverigedemokraternas krav på att i tid och otid hylla statskyrkan och dess självklara roll i det offentliga samtalet.

Hotet mot det holländska samhället var för Fortuyn inte som för Åkesson/Kjearsgaard en fråga om nationella värden utan en fråga om universella mänskliga rättigheter, den sekulära staten och individualismen. Ingen religiös eller poltisik grupp skulle tillåtas inskränka hans rätt att leva som homosexuell. Fortuyn ville integrera invandrarna i de mänskliga rättigheternas globala gemenskap - inte i någon föreställd nederländska nationell gemenskap.

Med Jimmy Åkessons Sverigedemokrater och hans gelikar runt om i Europa är det tvärtom. Det är upplysningen och dess efterföljare kulturradikalismen som är problemet. Att islam inte genomgått någon upplysningstid är inte problemet - snarare är det att Sverige har gjort det och därmed fått jämställdhet, könsneutrala äktenskap och att den kristna kyrkan pressats tillbaka till förmån för individen.

Invandringen utgör för Åkesson/Kjearsgaard inget större hot mot demokratin och de mänskliga rättigheterna utan snarare mot diffusa nationella värden och därför är det i de sistnämnda invandrarna ska integreras. Om det sedan handlar om röda stugor, röd pölse eller nubbe är osagt.

Fortuyn sålde till skillnad från Åkesson/Kjearsgaard inte en identitet för om så vore skulle hans väljarstöd vara minst sagt marginellt om man betänker att han var en livsstilsradikal, homosexuell professor i skräddarsydda kostymer med två hundar åkandes med privatchaufför i en Bently. Tvärtom symboliserade han det moderna samhällets gåva till individen - forma dig själv, bli den du vill vara.

Skillnaderna är uppenbara. Varför då blanda fakta med svepande påståenden. Skulle Åkesson/Kjearsgaard ha koll på Fortuyns åsikter skulle de knappast skriva om honom som "deras" nederländska syskon.

Det finns inte ett spår av varken rasism eller intolerans i påståendet att islam inte genomgått någon upplysningstid eller att stå upp mot det prästerskap som agerar dödgrävare mot upplysningsidealen. Tvärtom är det en liberal hederssak att våga tala klarspråk om de krafter som vill undergräva det liberala samhället.

Sanningen är nog den att kulturrelativistiska skribenter, tyckare och politiker ogärna samtalar om dessa frågor då det blottlägger den egna oförmågan att försvara universella värden.

Det är hög tid att våga tala frimodigt om både islam, integration och svensk invandrarpolitik utan att för den sakens skull pressas samman med Sverigedemokraterna. Kanske kan det samtalet föras genom befintliga liberala partier i Europa eller så startas det fler List Fortuyn som vågar och vill.

Fremskrittspartiet i Norge har under Siv Jensens ledning slagit in på den vägen och partiledaren hyllar människorättskämpen och islamkritikern Ayaan Hirsi Ali som sin förebild. En finns en bra bit att gå vad gäller försvaret för individens privatliv och rätt att leva med den hon älskar oavsett kön men Siv är absolut på rätt spår. I Danmark startade Naser Khader partiet Ny Alliance för att bekämpa såväl värdekonservativa Dansk Folkepartister som islamister.

Min förhoppning och tro är att Folkpartiet Liberalerna i Sverige utvecklas i denna riktning precis som sitt danska syskon Venstre eller Nederländernas liberala parti VVD. Skulle jag ha fel kanske det finns fler där ute som vill arbeta för ett fortuynistiskt parti i försvaret för den västerländska humanismen, den sekulära demokratin och livsstilsradikalismen? Ett parti som vågar sparka både mot bigotta islamister och trångsynta Sverigedemokrater? Jag håller tummarna för att så är fallet.

Philip Wendahl

Folkpartist försvarar högerpopulist
2010-01-27 En intern kontrovers har blossat upp inom Folkpartiet efter att en företrädare uttryckt stöd för den mördade holländske högerpopulisten Pim Fortuyn. Ledande folkpartister tar avstånd från utspelet.
Upprinnelsen till den interna konflikten inom Folkpartiet är en debattartikel på qx.se (14/1) av Philip Wendahl, förbundssekreterare i den folkpartistiska sidoorganisationen Liberal mångfald. I artikeln argumenterade Wendahl för en positiv syn på den mördade holländske politikern Pim Fortuyn och dennes högerpopulistiska parti, Lijst Pim Fortuyn (LPF).

Artikeln har fått företrädare för partiet att reagera. En av dem är Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag.
– Philip Wendahl har skrivit den här artikeln som privatperson och han representerar inte Folkpartiet Liberalerna. Innehållet i artikeln stämmer på intet sätt överens med Folkpartiets politik. Jag har också talat med Liberal Mångfalds ordförande Anna Steele Karlström och inte heller Liberal Mångfald står bakom artikeln.


Värderingar ska avgöra medborgarskap

Wendahl understryker att Liberal mångfald inte har utfärdat någon dementi och att flera medlemmar har visat sitt stöd.
– På förbundsstyrelsesammanträdet i lördags bestämde vi att inte skriva en dementi. Liberal mångfald tar varken avstånd från eller stödjer artikeln. Det fanns de som var positiva och de som var negativa till artikeln, säger Wendahl.

Liberal mångfalds ordförande Anna Steele Karlström bekräftar att det finns ett visst stöd för artikeln inom Liberal mångfald. Steele Karlström gick emot styrelsens beslut att inte utfärda en dementi.


"Folkpartiet borde följa efter våra systerpartier"

I Philip Wendahs debattartikel beskrevs Fortuyn som "den livsstilsradikala martyren" och Wendahl öppnade även upp för bildandet av "ett fortuynistiskt parti" i Sverige om det egna partiet inte rör sig i den riktningen.
– Folkpartiet borde följa efter våra systerpartier i Danmark och Nederländerna snarare än ducka för frågorna och lämna fältet fritt åt mörkerkrafter. Särskilt som vi gett frihetsmedaljen 2005 till islamkritikern Ayaan Hirsi Ali - det förpliktigar, säger han.

Pim Fortuyn har stämplat islam som en underutvecklad kultur och uttryckt åsikten att inga fler asylsökande borde beviljas uppehållstillstånd.
– Jag tolkar det inte som andra har gjort, att han vill stänga gränserna, utan som att djupt religiösa personer inte borde få asyl, säger Wendahl.

Går en sådan regel att förena med en liberal grundsyn?
– Grundprincipen bör vara att alla prövas på samma villkor. Det bör avgöras vilka värderingar en asylsökande har i ett medborgartest. Värderingarna, inte religiositeten, är avgörande.


Krönikör hos HRS

I ett Youtube-klipp från i september 2009 manade Wendahl till "krafttag mot islams primitiva religiösa föreställningar om hur människor ska leva och hur samhället ska formas".

Wendahl är även krönikör hos den norska organisationen Human Rights Service (HRS), som enligt Henrik Lunde, tidigare informationschef på Antirasistiskt center i Norge, i praktiken fungerar som det norska Fremskrittspartiets (FRP) tankesmedja. HRS stödjer den holländske politikern Geert Wilders och betraktar honom "en levande symbol för frihet". Wilders, ledare för Frihetspartiet (PVV), vill stänga Nederländernas gränser för icke-västerländska invandrare och förbjuda Koranen.

Philip Wendahl säger att han tror på det öppna samtalet.
– Man behöver inte skriva under på allt som en organisation står för. Det jag utläser om HRS är att man stödjer Geert Wilders rätt att kritisera religion, säger han.

Jonathan Leman