Ja okay, så kan man godt se på det. Har egentligt altid varit av den tro att man redan kalkulerade med ämnens beteende och sätt att röra sig på, när man förutser försöks resultat innan man testar sin tes - men det kanske man också gjorde. När gick man bort från det mera generella kausalitetsbegrepp?
Men ultimativt förblir orsaken till världens beteende väl obskurt. Fysikens gräns är väl vid observationen av ett samband, som förklaras som orsaken till vissa beteende, där det första "betingande" samband ses som en yttersta orsak (om det äns finns samband - menar att jag har läst att kvantpartikler beter sig slumpartat, medan atomer och molekyler beter sig förutsägbart, men vet i princip inget riktigt)? Jag menar, oavsett hur långt ner man dykar i den fysiska världs "layers", kommer det väl altid finnas en yttersta "väg" av beteende som på något sätt kan sägas ge upphov till världens beteende på högere nivå?
Ps. tror jag ska hålla käftan nu, eller resa tillbaka i tiden och lyssna bättre i skolan.