När jag intog 4-ho-met för första gången (även min jungfrutripp) gick jag in med inställningen att vad som än hände, skulle det bli så jävla coolt. Under peaken hade jag fortfarande samma glada humör, och hade helt tokiga hallucinationer. Jag såg t.ex på min arm, och såg hur det gradvis började växa grova hårstrån från den, som sen övergick i en hel päls

På min andra arm hade jag ett par sårskorpor, som utvecklades till att hela armen såg ut som ett virrvarr av sår och "kött".
I och med min positiva inställning till trippen hade jag absolut inga problem med någon av upplevelserna, utan blev mest fascinerad. När jag berättade om dessa händelser för mina vänner, försäkrade dem mig om att de skulle ha sneat.
Alltså: set & setting betyder sjukt mycket. Man ska inte dela upp hallucinationer och upplevelser i bra och dåligt. Allt handlar bara om perspektiv, och det är bara ditt perspektiv som spelar roll.