Varför fascineras vi så av psykopater/djurplågare? [utbruten tråd]

Jag har ett par frågor, men inte till TS utan snarare till er som ger TS komplimanger.

Den första frågan är helt enkelt...
Varför?


Vad är det som får er så fascinerade, och får er att berömma TS?
Är det för att han säger sig vara ärlig och uppriktig i det han berättar?
Eller är det för själva handlingarna han utför, eller för hur han skildrar dessa handlingar?

Och ytterliggare en aspekt:
Hur reagerade ni på Joel Ander:s påhitt och det som hände med de slaktade katterna Lerum?
Reagerade ni på samma sätt som ni reagerar inför Satir:s historier, eller reagerade ni med avsky?
Och om det nu är så att ni reagerar annorlunda inför dessa två individer; varför gör ni i så fall det?

Många frågor, men jag hoppas att någon kan ta sig tid att svara.

Personligen fascinerar denna personlighetstypen mig eftersom de är mycket ovanliga. Sen finns det inget bättre än ärliga killar samt hur han skriver tyder på en hög intelligens. Att inte låta formell genom att använda överkomplicerade ord utan att bara berätta och skriva helt utan en massa stavfel och att kunna sätta ihop berättelsen så, minnas alla detaljer samt sätta ihop berättelsen så spännande är helt..fascinerande. För att inte nämna modet som krävs för att verkligen göra en sådan grej. De flesta hade skitit på sig av rädsla om de skulle knacka på med sådana nyheter, men han bara klampade på. GUTS.

Samma sak med Ander: GUTS. En grabb som gör det han vill och skiter i svenssons utskällningar. Världen behöver fler sådana tänkare. Sen är det klart det är jävligt synd om de små missarna. Har ju själv husdjur (även om den är en pain in the ass sometimes, lol!) men den biten får man ta eftersom personlighetstypen och berättelserna är så grymt fascinerande.

Eller så kanske det är det basala hos oss kvinns: En man som kan döda med sina bara händer eller i närstrid tyder på hög testosteronhalt vilket är tändande. Så är det. En gubbe som jagar i skogen med ett gevär på 100 meters håll känns patetiskt men en kille som går rakt fram och PAFF, utan gevär, är bara a big fuckin' turn on. Så är det, law of nature.

Alright, tackar för svaret - uppskattas!
Ett tänkvärt inlägg som givetvis gav upphov till ännu fler funderingar.

Men börjar med den mest uppenbara frågan först:
Är det alltför förhastat att dra en slutsats att det ligger en fetisch bakom din fascination till dessa typer av personligheter?
Eller för att ställa frågan i klartext: känner du överlag en sexuell passion/lust/upphetsning till män som begår våldshandlingar?
Det verkar ju åtminstone som det om man skall tolka vissa partier av ditt svar rätt.

Mina egna tankar kring det hela är att jag har extremt svårt att tro att ALLA kvinnor hyser samma känslor som du gör inför våldsamma män.
Du försöker få det att låta som att din egen passion är ett naturligt tankemönster hos er kvinnor.
I själva verket så är det ju dock bara är en liten bråkdel av alla kvinnor som resonerar som du gör.
Givetvis är jag dock fullt medveten om att denna typen av passion existerar.
Det kan ju inte minst alla kärleksbrev från kvinnor till mördare i fängelse vittna om.

Det verkar hos en del av er kvinnor finnas en längtan efter att bli "omhändertagna" av våldsverkare, mördare, psykopater och annat lowlife-patrask av det manliga släktet.
Detta är något som jag har oerhört svårt att förstå, samtidigt som jag har oerhört lätt att se tankemönstret.
Personligen tycker jag att detta är ännu mer fascinerande än TS tragiska personlighetstyp.

EDIT
Och ett uttalande som du gjorde i ditt inlägg ställer jag mig starkt på tvären emot.
Världen är definitivt INTE i behov av fler sådana här personer.
För detta är psykopater vi snackar om; djupt störda personer som kan vara farliga både för sig själv och för andra.
Inte minst för er kvinnor som dras till dem!

Hm, vi får snart starta en egen tråd: "Kvinnor som dras till våldsverkare",innan vi anklagas för att ha kidnappat denna tråd.

Jäpp, you've got it: Det är antagligen en slags fetisch att dras åt dessa killar,
ja. Har själv inte funderat över det som en fetisch utan i mina ögon är det helt enkelt så att det finns två typer av hanar:

Den som har en hög halt testosteron och begår våldsbrott, yadda yadda.. Det är hanen honor skaffar barn med. (Obs! Nu säger jag enbart vad naturen visat mig. Kolla dokumentärer om detta, det stämmer, kolla sedan relationer ute i världen och du kanske blir övertygad. Finns för mycket bevis emot att det inte skulle vara så.) Och hanen som har mer feminina drag och en betydligt lägre halt eller i princip non existing testosteronhalt. De är som kvinnor men i en mans kropp. Dessa män väljer oftast honor att vara tillsammans med och uppfostra barnen ihop med då han har dessa vårdande egenskaper liksom kvinnor och därför passar till ändamålet.

För egen del känner jag ingen dragning till dessa män. De är för mjäkiga, och jag tycker om de stereotypa könsrollerna där mannen slår näven i bordet och bestämmer och kvinnan lyder. Så trivs jag bäst, men i dagens läge är det mycket svårt om inte omöjligt att hitta, då allt ska vara så "jämställt" i relationer, SUCK! Vad hände med tiden då mannens ord gällde och kvinnan löd? T.ex om kvinnan shoppat upp för mycket pengar, då vill man inte höra: "Men lilla gumman, varför gör du så?" Utan att han slår näven i bordet, skrämmer en lite med att höja rösten och visar vem som bestämmer. Man lyder helt enkelt ingen mes, punkt.

Sen har du klart rätt i att världen inte behöver fler psykopater, schack matt, dock måste jag påpeka att denna typen av killar som utför handlingar som djurmord och så vidare oftast inte är psykopater då psykopater inte lockas av dödandet i sig, utan om man gräver djupare i detta visar det sig alltsomoftast de är aspergare. Aspergare skiljer sig från fall till fall har jag den senaste tiden lärt mig; vissa är rent av FUBAR (enligt eget tycke då, eftersom de inte har den intressanta/lockande aspekten hos sig), sen finns det denna fascinerande grupp som jag helst skulle vilja få följa under en längre tid för att sätta mig in i hur de fungerar. Att läsa om det är inte nog, jag vill SE dem, in action.

Så för att svara kort på din fråga så absolut har jag någon slags fetisch för våldsverkare men en kräsen sådan, vilken som helst duger inte, de måste vara väldigt speciella och utföra ovanliga dåd. Hell, I probably sound pretty FUBAR myself i era öron, lol! Men hey: Smaken är som baken: delad.

Bröt ut denna diskussion ur Att döda djur för skojs skull - tips, berättelser, et.c. då jag tyckte det var värt en egen tråd och ville inte radera det för OT. Topic är rubriken.

// Mod

Kanske vore något för Alternativa Sexualiteter-forumet.

Hur som helst så klandrar jag dig inte på något sätt, utan tycker bara att psykologin bakom är intressant.
För mig personligen så känns detta lite som - pradon my french - en tillbakagång till grottmänniskostadiet.
Dvs det är de djuriska instinkterna som styr snarare än intellektet och förnuftet.
Vilket samtidigt som det är intressant också är rätt skrämmande.

EDIT:
Såg nu att denna sidodiskussionen var utbruten. Tack för det mod.

Jag drog direkt paralleller till Lerum och Joel när jag läste Satir:s tråd, och framförde dem, dock blev det lite OT i den tråden.

Det är skrämmande att folk har denna rubbning, samtidigt är det ännu mer skrämmande att folk gör direkta jämförelser med mord på människor, det är stor skillnad.

Men dessa individer bör åtgärdas innan intresset eskalerar så människor blir offer.
Husdjur har säkert större värde än människor för ägarna men man måste se till helheten.

Just djurplågeri är väl inget jag tycker är så himla märkvärdigt. Varför? Ptja jag vet inte, jag finner det bara inte sådär jätteintressant och tycker verken bu eller bä om det hela. Men min egen personlighet lyser lite av vissa psykopatiska tankemönster. Så jag tycker det är kul och jämföra ibland. Och jag har en tendens att alltid vilja vara extremast och har också alltid varit fascinerad av andra extrema saker så som seriemördare, skräck och våld etc.

Ja, den som inte kan se en röd tråd mellan Satir:s och Joel Ander:s agerande måste lida av en exceptionellt dålig slutledningsförmåga.

Håller hur som helst med dig om att man inte ska dra förhastade slutsatser och inbilla sig att alla som dödar djur automatiskt också blir mördare.
Samtidigt så måste jag - om jag talar för min egen del - säga att det kanske är lätt att göra den kopplingen.
Speciellt när det gäller att döda djur enbart för nöjes skull, och/eller för att få en adrenalinkick av det.
Det är ju allmänt känt att många seriemördare har en historia bakom sig som innefattar just djurmisshandel och även dödande av djur.
Detta beteende börjar i ganska tidig ålder med smådjur, och fortsätter sedan till större djur, och övergår slutligen (om det vill sig illa) till människor.

Och givetvis är det ju så att ett människoliv alltid ska värderas högre än ett djurliv.
De som värderar djurliv högre än människoliv är ju också lite smått störda - åtminstone enligt mig.

Men som sagt, det som fascinerar mig allra mest med allt detta är människor som ser upp till och/eller dras till dessa störda personlighetstyper.
Om vi tar Joel Ander som exempel så hade han ju porträttbilder på sitt rum av kända seriemördare som t. ex Ted Bundy (vill jag minnas åtminstone).

Tack för den Jag deltog ganska aktivt i Lerumtråden så där var det ganska uppenbart för mig. däremot verkar det inte riktigt lika känt för gemene man just kopplingen till FB osv.
Jag tror också att steget till att man börjar med människor är ganska kort, och därmed bör man ta alla varningsklockor på allvar.
Jo det stämmer att stora seriemördare var idoler hos Joel det är åtminstone den uppfattning jag fått.
Någonstans där är det nog där som tankarna kring att döda och plåga börjar.

Jag ska inte påstå att jag fascineras av seriemördare, däremot är det intressant att se filmatiseringar av deras utveckling, men hos en normalt funtad människa leder inte det vidare till att vilja döda.

Självfallet ser man den direkta kopplingen! Inte p.g.a. att de skriver om samma saker utan för att det är skrivet på exakt samma sätt. Hur berättelsen är utformad samt att Joel först bara pratade om denna lockelse och sedan faktiskt gick ut och gjorde det, samma sak här. Så detta är ju hyperintressant.

Sen har jag ju mina egna misstankar om vem det kan vara,inte kanske vem men hur det hänger ihop för Joel sitter säkerligen på instution fortfarande. Men det håller jag för mig själv.

Det har du nog rätt i.
Den kopplingen är kanske inte så lätt att göra om man inte var med och följde utvecklingen och alla turerna i Lerum-trådarna.

Observera att mitt svar inte var menat som någon pik, utan var mer en bekräftelse på din parallelldragning.


Precis.
Detta med djurplågeri och djurdödande är ju en klar och tydlig varningssignal om att något inte står rätt till.
I många fall så är väl dock dessa individer så pass försiktiga av sig att det blir svårt att upptäcka dem i ett tidigt skeende.
I Ander:s fall så var det ju en ren slump och ett dumdristigt misstag som ledde till kopplingen och avslöjandet av identiteten.


Ja, nånting måste det ju vara som triggar igång dessa fantasier som sedan blir till handling.
Kan ju också vara en kombination av en mängd olika faktorer som initierar beteendet.


Jag kan nog erkänna att jag fascineras av psykologin och vad som driver seriemördare.
Speciellt mörkare och kaotiska personlighetstyper som t. ex Zodiac och Son of Sam är mycket intressanta rent psykologiskt.

Personligen skulle jag ju dock självfallet aldrig för mitt liv kunna döda någon, eller ens döda ett större fyrfotat eller tvåfotat djur.
Möjligtvis i självförsvar, men det är nog den enda situationen där något sådant skulle kunna ske.
Fiskar har jag dock dödat många i mina dagar eftersom jag har fiske som ett intresse, och gillar fisk som föda.
Dock så räknas ju inte att döda fiskar för föda som "lustdödande" direkt.