Hur ser solipsister på döden?

Om allt som nu händer framför dem, alla intryck är projicerade mentalt.
Det finns inget medvetande förutom ens egna. Vad händer då efter döden om vi frågar en solipsist?

Alla projektioner och därmed världen upphör att "existera".

Så fyller "existensen" enligt solipsismen ingen funktion?

Fyller den nån funktion någon livsåskådning?

Jo nog finns det, beroende på hur man ser på det. Hinduism, Buddhism, m.m.

Möjligen, som sagt beroende på hur man tolkar det. Men solipsister är inte ensamma om att inte ha hittat en mening med livet, universum och allting.

Tror man på döden som solipsist? De enda upplevelserna man har av döden är när man bevittnar hur andra går bort, och om dess "andra" bara är hjärnspöken, så varför utgå från att man själv kommer gå samma öde tillmötes? För någon speciellt tillförlitlig analogi är det ju knappast.

Skulle jag vara solipsist skulle jag nog tvärtom utgå från att jag skulle leva för evigt. Att jag, och således hela universum, skulle försvinna en dag skulle kännas konstigt och ologiskt. Jag menar hur projicera fram sin egen död?

vad är en solipsist om man får fråga?

1. Solipsism är sällan en ståndpunkt filosofer faktiskt håller, det är snarare ett PROBLEM vilket idealisten måste redogöra för.

2. Universum dör med dig. En form av "objektiv idealism" (berkeley eller Husserl) undviker dock detta.

Det finns flera olika sorters solipsism, men jag antar att TS syftar på solipsism i ontoligisk mening. Alltså att den enda som existerar är du och dina upplevelser, inget annat.

Förstår inte hur solipsism i den bemärkelse du framhäver har några anhängare. Vilka fler grenar inom solipsismen förekommer?

Tror detta illustrerar svaret:
http://www.youtube.com/watch?v=qjGRySVyTDk