Jag hatar Sverige

Det har jag full förståelse för och det respekterar jag. Det är möjligt att TS helt enkelt inte kunde hitta ett bättre sätt att uttrycka sin frustration på och han har givetvis rätt att sitta och klaga han också.


Jag kan, mycket riktigt, "befatta mig" med vem jag vill. Det är en rättighet som jag är glad att jag har. I mitt fall så har politisk korrekthet ingenting med mina åsikter och handlingar att göra utan jag bedömer saker utifrån mitt eget perspektiv, fattar beslut baserat på mina egna erfarenheter, åsikter, ideal och preferenser.

Men, nu diskuterade vi varken mina relationer eller rasblandning och då jag inte är PK så är detta inte relevant för diskussionen.

Men din satans östermalmshora, gå med i frälsningsarmén om du inte får nog med godhet och måste förstora ditt ego. Tvinga inte andra att göra det bara.

Du är alltså så genuint genomkorkad att du tror att bara du ger bidrag åt alla invandrare betalar detta tillbaka i idrottstjärnor och vetenskapsmän? De som verkligen har talang hittar utlopp för den ändå, bidrag eller inte. Det enda bidrag gör är att förslappa människor så de inte arbetar längre. Det borde fan vara straffbart att vara så in i bängen dum i huvudet att man tror att ju mer pengar man ger någon desto mer talang skapar man.

Flytta till kina ditt gamla miserabla kommunistfetto

Tydligen är du inte läskunnig så vi slutar här. Konservativ betyder i allmänhet antikommunistisk men om du tror det betyder kommunism så ok.

Du såg mitt inlägg innan alltså.

Visst gjorde jag det, forsoker alltid lasa hela traden innan jag svarar.
Menar du att det skulle vara nagot problem att jag gjorde en liknade hyllning?

Bry sig.. Världen - Sverige inkluderat - är ett schysst plats att vara på. E man glad o vänlig mot folk får man vänlighet tillbaka, det är inte mycket svårare än så.

Att svenskar har mera pinnar upp i arslet än andra länder spelar väl ingen roll, allas pinnar går att dra ur.

Skulle vara intressant om det var GBG som hade varit huvudstad istället för Sthlm. Som det är nu har Sthlm och TOTALT dominerande position när det gäller media och kultur och jag är rätt övertygad om att synen på vad som är svenskt hade varit rätt annorlunda om GBG hade haft den positionen.

Har suttit och tjuvkollat lite på thelocal.se - ett forum för sverigeboende engelskspråkiga - då och då och det är rätt kul vilken skillnad det är på synen på det svenska sociala klimatet beroende på om författaren bor i Sthlm eller GBG. Britter i Sthlm verkar tycka att svenskar är rymdvarelser medan de i GBG uppenbarligen har betydligt lättare att komma till rätta.

Att aldrig våga tala med främmande människor är kanske typiskt svenskt i Sthlm. Men det är det knappast i GBG.

Det här är kanske mer kritik av likriktningen av svensk media än av en onyanserad bild av svenskarna?

Det är bra, nej jag tyckte bara det var sjukt likt. Du formulerade samma sak kortare och koncisare.

Kanske det. Jag har pratat med t ex skåningar som tycker Stockholmare är mycket trevligare än GBG (OCH Lundare) t ex. Jag tror det är lite 'poppis' att säga vissa saker om Stockholmare. Precis som att det är poppis att säga saker om Göteborgare. 'Vi' är dryga, snobbiga och otrevliga och 'de' är alkisar som mest lufsar runt på dagarna och plockar maskrosor så att de kan tillverka mer vin. Och så heter alla Glenn såklart.

Självklart stämmer fördomar inte på enskilda personer. Däremot vill jag nog påstå att det ÄR en skillnad i socialt klimat mellan Sthlm och GBG (och Norrland och småländska vischan för den delen).

Jag vet inte om det kan kallas för fakta men visst finns det undersökningar.
http://www.michaelnugent.com/wp-cont...ues-map-11.gif
http://www.geert-hofstede.com/hofste...re2=83#compare
Länkarna ovan är intressanta eftersom de slår hål på föreställningen om Sverige som "landet lagom". Snarare är vi extremister som sticker ut från mängden. Våra bröder nere på kontinenten delar inte alls vår syn på t.ex. maktavstånd och jämställdhet. Norrmännen tycker väl ungefär som vi gör, men de ligger ju ännu längre bort från det goda glada medelhavet. Självgoda är de också.

Du gnäller på en del saker som jag inte uppfattar som typiskt svenska. Det "hierarkiska tänkandet" och segregationen finns nog i vilket land du än tittar.
Andra saker håller jag med om. Jag har bott i Stockholm ungefär halva mitt liv och jag kan ibland tycka att den kyla och likgiltighet som vi har när vi ser på varandra är människofientlig. Någon skrev att de som pratar med främlingar tros vara fulla eller mentalpatienter och det är faktiskt sant, om än lite överdrivet. Egentligen ska jag väl inte klaga, för jag gör inget åt fenomenet själv. Men jag önskar att det inte vore så.
Och konformismen . . . fy. Alla skulle nog bli gladare om vi lättade lite på svångremmen och vågade yttra avvikande åsikter. Dessutom skulle vi kanske bli mindre avundsjuka på varandra. Istället för att stämpla framgångsrika människor (Ingvar Kamprad t.ex.) som "avvikare" borde vi gratulera dessa.

Du missade en liten grej bara, och ingen har tagit upp det vad jag kan se. En sak som skiljer svensk "folkaraktär" från andra är tron på att Staten vill oss väl. Ofta är svenkar rent av godtrogna och naiva i sin syn på Staten -med stort S. I andra sammanhang är vi i Sverige betydligt mer individualistiska, men när det kommer till politik så är tron på individer snarast detsamma som egoism. Detta är förstås en förutsättning för de höga skatterna och den stora mydighetsapparaten. Det finns både goda och dåliga sidor med "statskramandet". En bra sak är att vi har en av de minst korrupta statsmakterna i världen, en dålig sak är att människor ofta tycker att staten ska lägga sig i frågor som inte är offentliga angelägenheter (typ kvoterad föräldrapenning -människors privatsak). När jag har pratat med sydeuropeer har jag ibland märkt att de är betydligt mer skeptiska till statsmakten, och amerikaner behöver vi inte ens tala om.

Appropå att det är typiskt svenskt att klaga på svenskar kom jag att tänka på en liten grej. En nära vän till mig är ganska bitter på saker och ting (bl.a. kvinnor så klart) och säger att svenskar är världens otrevligaste folk. I somras blev jag bekant med en italienare som tyckte att hans landsmän var de jobbigaste människorna på jorden, varför han hade flyttat till Spanien. Ha sa typ:
"När jag var i London så stod alla människor på ena sidan i rulltrappan. Jag såg ett gäng som hade ställt sig över hela bredden så att folk som hade bråttom inte kom förbi. Visst fan var de italienare, för inga andra är så bortskämda egenkära."
Så visst finns det människor från alla länder som tröttnat på sina landsmän.

Det är poppis i flera länder att tycka illa om huvudstaden. Fråga en fransman vad han tycker om Paris så ska du se.