Förvirrad och förtvivlad

Jag fick nyss ett utbrott. Antar att känslorna har byggts upp till ett jävla berg under kvällen. Eller under senaste veckan, kanske. Kan inte riktigt förklara känslan. Sinnessjuk ångest, förtvivlan och ilska. Håller på att bli galen tror jag. Slog näven i bordet och slängde iväg ett glas över halva lägenheten. Flög upp och lyfte upp datorstolen och slog den i väggen flera gånger. Slog med knytnävarna i garderobsdörren och satte mig på golvet och storgrinade. Ville slå sönder hela jävla lägenheten och mig själv.

Inte första gången det här händer. Men jag brukar kunna kontrollera mig själv och inte slå sönder saker. Känner mig helt tom nu, urladdad. Var fortfarande helt förstörd när jag började skriva det här.

Vet verkligen inte vart jag ska göra av mig själv och alla mina tankar längre. Alltid en "tung" känsla i huvudet. All jävla ångest. Det slutar aldrig. Allt går bara på repeat. Det känns overkligt att se på mig själv i spegeln. Tiden går men ändå inte. Den står stilla för mig, i mitt huvud. Fyller 21 i år. Men vart fan är jag mentalt? Jag lever fan i en annan värld.

Och vem fan bryr sig egentligen? Mina tankar spelar så jävla lite roll och ändå förstör de mig och mitt liv.. vet inte ens vart jag vill komma, men jag postar den här tråden ändå.

Vad sägs om att ta kontakt med läkare, låter inte riktigt normalt.

Om du vill får du skriva ner vad du känner just nu och skicka ett pm till mig.

Jag har inte alla svaren, men sitter själv i en situation som inte är helt så lätt.
Ibland är det bara så skönt, att få prata med någon annan, vara anonym och få dela sina tankar. Att de glider ur skallen och någon annan ser mig.

Känner igen mig. Jag slog sönder en CD-hylla, en lampa och bet mig själv i armen igår, i ren frustration över min ensamhetssituation.

Har tyvärr inget bra råd, men du ska veta att det inte är onormalt att bli sådär arg. Desperation och hopplöshetskänslor är inte att leka med.

Aldrig förstått mig på vredesutbrott, varför slår man sönder sina egna saker istället för att gå ut och puckla på någon annans saker eller ett träd?

kan bli dyrt att förstöra andras egendom, man kan även bli misshandlad eller arresterad. att puckla på ett träd är väl inte så kul, kanske med yxa dårå.

"I hurt myself today to see if I still feel, I focused on the pain, the only thing that's real." - Trent Reznor, Nine Inch Nails

Du skulle kunna ta kontakt med en psykiater, psykolog, terapeut eller nåt. Skolkurator kanske. Går du i skolan, eller jobbar? Bor hemma eller själv? Nåt jobbigt som inträffat på sistone, pressad situation?

Om inte något särskilt på tapeten så skulle det kunna vara början på en klassisk depression; ibland är vrede o aggression mkt framträdande. O både medicin o samtal skulle kunna få bukt med det.